mA 0 - RA man nn on
dom i elände och trasor, utan att rågon men-
niska kände hoacm, men slutlgen helt oför-
modadt fått efter:iräda en afliden gamm-l ne-
ger, i den indrägtiga renhållningen af den öf-
vergångsplats, der han nu stod. Ingen upp-
fostran hade han f tt; kärlek var för horom
någonting alldeles okändt. Vid de muntra för-
lustelser i S!. Gles, der en observatör, som
vill betrakta Londenslifvet, ofta ser den pojke,
hvilken på morgonen hållit hans häst, svänga
om i munter dans med sn för aftonen utvalda,
var vår gatsopsre, Ika sträng i sna seder som
Carl XII. Den stackaren hade också sina goda
egenskaper. Ilan var mycket känslig för yt-
trad välvilja; men också hade så liten portion
deraf fallit på hans lott, att han satte desto
högre värde derpå. Fastän han äl kade pen-
ningar, kunde Tan dock gifva bort dem — vä!
icke med nöje, det vilja vi icke säga; — icke
heller just åt den nödlidande, ty han var sjelf
så van vid svält och elände, att han derige-
nom förlorat d.n medlidsamma känsla, som ö-
der barmhert ghet; — men åtm nstone åt hvar
och en af sina kamrat r, som hade gjort ho-
nom en god tjenst eller ock blott värmt hars
tröga bjerta med ett vänlgt leende. Han var
äfven ärlig, bottonärlig, så att man skull: kun-
nat anförtro honom mynt, utan att räkna dt.
Strålar från den gudom, som är upphofvet tll
allting, trängde, fastän endast matta och sill-
synta, g:nom den råa jordklump, som hvarken
mennniskars Luldand2? omvårdnad hade dinat,
böcker uppiyst, el!er frestens höga läror un-
dervisat. Han ägd: irtet 1 glgt n mn; ingen
visste, om någonsin faddrar vid dopfunten hade
åtagit sig ansvaret för hans kristliga uppfostran;
men han hade kristnat sig sj.lf med det bes
synnerliga, okristna namnet Beck. Der stod
han nu, såsom det syntes, utan härkomst, för-
äldrar eller släg!: elit enstaka, smutsig!, blod-
löst ling, som det stora vidundret, London,
tycktes hafva utspytt ur sitt eget sköte: en af
dess sjukliga, u la, eländiga afkomlingar, hvilka
det lemnar alt ammas af bristen, sätter i skola
hos hungern och slutligen, i ordets ecen!lga
menng, gifver stenar i stället för bröd, md