men för lättja och odygder blifvit bortkörd. — Min vän läser nu sjelf med henne och har lyckats att få henne temligen sedig och snäll En a? de unga korrespondenterna skrifver i anledning af den förut omtal:a ofärdiga flickans äintagand : såsom skyddssyster i en der å orten varande pensionsanstalt: pVisst blef det o:ta tunga arbetet i en fulltalig pension förökadtgenom en alldeles okunnig el:v, men lärarinnorna bli lätta om hjertat när de se den lilla flickan med strålande ögon och blomstrande kinder sitta bredvid de, i jordiska förmåner, rikare begålfvade kamraterna, och i den ljusa pensionssalen med händer och huvud inhemta de skatter, som en dag skola komma henn? att glömma att hon är beröfvad en af menniskans herrligaste gifFor, den att fritt och ledigt kunna befalla över alla kroppens rörelser. Modren, som med bäfvan emotsåg den lillas bjelplösa framtid, hennes, som aldrig kunde komma att förtjena sitt bröd på den enda väg, som står en fattig, värnlös qvinna utan kunskaper öppen — den nemligen, att sköta andras hushåll, — modren, hvars hela lif v.rit en fortsatt kamp med behoivet, och som nödgats umbära all själsodling, all högre njutning för sina barn och sig, endast för att kunna förskaffa dem lifvets torftigaste uppehälle — hur glad är hon icke öfver, att ett af hennes mest olyckliga barn nu får egna sig just åt det, hvilket hon hittills betraktadt såsom det enda, fast oupphinneliga goda, lifvet had2 att gifva åt det vanlottade barnet! — Månne icke hennes böner, hennes välsignelser äfven blifva en liten fjäder i de vingar, som skyddande skola breda sig öfver skyddsiden?! Vi hafva ännu flera lika kloka och intressanta bref framför oss, och det är med saknad vi i brist på utrymme nödgas afsäga oss deras inörande här. D: redan anförda torde tillräckligt bevisa hvilken ärofull andel de unga breskrifvarinnorna haft uti utbredandet af den vickra skyddssyskonsideen inom fäderneslandet, samt hur på en gång varmt och rätt de uppfatta andemeningen af densamma. Vi utbedja oss att vid detta tillälle äfven få nämna några ord om en annan menniskoälskande stiftelse: Fruntimmersföreningen i Upsala och dess verksambet, till befrämjande af en förbättrad barnavård, emedan denna förening i grunden tyckes vara af elt syfte, närbeslägtadt med skyddssyskonsförbundets. Sedan denna förenings direktion indelat stadens områd2 i vissa qvarter och medlemmarne sjelfve åtagit sig hvar sitt, hafva de företagit den vigtiga och högst nödvändiga undersökning, hvarpå de sedan skulle grunda rigtningen af sin verksamhet. Nu,; heter det uti redogörelsen, anställde direktriserna, med tillhjelp af sina biträdande ledamöter, undersökningar i de fattigas boningar, möttes stundom af undran, stundom af misstroende, någongång af uppenbart trots, men äfven ofta af tacksamhet för sitt deltagande, och lyckades, genom ospard möda, att samla temligen noggranna uppgifter om barnavårdens tillstånd inom sina distrikter. Resultaterna af dessa undersökningar, som inberättades i sammanträdet d. 44 April. voro hufvudsakligen följande: Det ofvannämnda antalet af 736 barn reducerades till något mindre än hälften eller till 3534, emedan de öfriga ansågos vara i sådana omständigheter, att föreningen icke ansåg sig böra med dem sig befatta. Dessa 334 barn voro fördelade på 432 hushåll, hvilka således på ett eller annat sätt ansågos behöfva föreningens tillsyn och hjelp. Af dessa voro 20 i behof af den allrasträngaste uppsigt, emedan de högst illa vårdade sina barn; 39 hbehöfde en jemn och allvarlig tillsyn, emedan de esomoftast försummade sina barns vård; 48 voro i det största behof af hjelp, emedan de för fattigdoms och nöds skull icke kunde förse sina barn med det allra nödvändigaste,, och de öfriga behöfde äfven mer eller mindre bispringas i synnerhet med arbete, ehuru hågen derföre ännu icke var särdeles allmän. Af barnen voro 6 kända såsom i högsta grad vanartiga, och ctt lika antal ansågs ju förr desto hellre böra räddas undan sin dåliga omgifning, om de icke snart alldeles skulle förderfyas; 30 voro kända såsom dagligen kringstrykande på gatorna, endast öfvande sig med tiggeri och odygd; 410 voro i den ålder, att de kunde besöka småbarnsskolan, men endast trenne af dem begagnade sig deraf; 124 voro så gamla, att de borde begagna folkskolan, ehuru endast 58 gjorde det. Brist på kläder och skodon hindrade 48 och sjuk— RA 0 NP FÖRR RTNNSRÖT JT TIA Se RA RUN FJ