dande, eggande, härdande .... af den unga tan-
kekraften hos lärjungen? Verkar då icke lä-
raren efter det nya systemet lika mycket och
ännu mera i dessa afseenden?
Hvad som gör hr Hi bok icke blott upp-
lysande. utan tillika ganska pikant (utan att
dermed likväl åsyfta någon annan effekt, än
ämnets ytterligare utredande), är en mängd på
sina ställen inströdda yttranden, reservationer,
tankar, m. m., af skolmän, tillhörande sjelfva
de gamla verken. I form af Bilagor äro dessa
i synnerhet samlade vid arbetets slut. Man in-
hemtar här hvad män, sådane som Sporsen,
Crameår, Westerlund, Söderberg och Nordqvist,
m. fl, sagt i ämnen, som väl ingen skall påstå,
att de icke tillräckligen känt. Glädjande är här-
vid att se hvad sanningens makt dock stundom
har kunnat utträtta på personer inom ett yrke,
der man visserligen, till följd af föreställningen
om lärdomens nära sammanhang med anda och
sanning, alltid anser sig berältigad att finna
dessa sednare segrande; men dock af erfaren-
heten ej sällan märker sig bedragen på hoppet
härom. Gerna önskade vi, att all ursäkt, som
billigtvis kan gälla för gamla skolans förfäkta-
re, måtte för dem vara att tillgå; och dit räk-
na vi i synnerhet en omständighet, som så of-
ta vidlåder den menskliga svagheten, att öfver-
värdera det man sjelf en gång lärt, liksom me-
thoden, hvarefter man lär det. Om man t. ex.
tänker sig män, som snart sagdt ingenting an-
nat kunna än latin ), åtminstone intet annat i
sin ungdom egentligen lärt, så skall det synas
dem himmelskriande, att man icke härpå läg-
ger mensklighetens hela väl och ve; ty de fatta
deraf lätt den tanken, att man vill nedsätta de-
ras personliga värde, eller gifva dem den bittra
lexan, att deras egen uppfostran, om icke hela
deras lefnad, varit till större delen bortslösade
på doktriner af mycket underordnadt värde.
Sådant har mången svårt att smälta, när han
är till åren, och icke kan göra om sin eduka-
tion. Det är väl sant, att man hos bildade
män, i synnerhet under synpunkten af christ-
ne, borde kunna förutsätta någon uppoffring af
sjelfkärleken, af tron på den egna fullkomlighe-
ten, af fördomen om alltings qvarstående på
samma punkt, så stridande mot den heliga skrifts
lära om fåfängligheten. Men vi begära ej för
mycket. Det är begripligt, att i skolväsendet,
såsom i allt annat, en mängd förstenadt måste
innas, hvarpå verkan endast småningom kan
söras. Vi veta således rätt väl, att hvad vi
vär och många gånger förut sagt i dessa äm-
nen, blott är att betrakta som en droppe, af
emförelsevis liten kraft, men dock så smånin-
som utträttande hvad den skall. Intet bättre
nåtto torde derföre nu gifvas för det gamla
kolverket, än följande, som, jemte sin sanning,
var fördelen att vara klassiskt:
Fulla cavab lapidem, non vi, sed sepe cadendo,
—
) Att de verkligen kunna def, antaga vi obesedt,
för att ej sträcka polemiken längre än som be-
höfves.