enkan. Han föresalte sig alt giva akt-på allt, utforska förhållandena och deraf draga sina slutsatser. Då han helt oväntad inträdde i madame Bellangers rum, märkte han, att hon hastigt bland sina papper undangömde någonting, som hon vid hans inträde uppmärksamt betraktade — någonting blänkande. Han satte sig ned bredvid henne, med de smekande fasoner, som han vanligen antog i fruntimmerssällskap; midt under det barnsliga prat, hvarmed damerna stundom hedra unga gossar, tog han plötsligt, likasom af en händelse, bort papperet och såg då sin fars porträtt, inattadt i briljanter. Enkans bestörtning, hennes rodnad och utrop, stärkte den förmodan, som i detta ögonblick trängde sig på honom. Aha, nu ser jag, sade han småskrattande, phvarföre min far alltid prisar svart hår; jo, io, gentlemen ha nog skälatt beundra damerna i Paris, det är visstln Åh, kära barn, din far är en gammal vän till min salig man, och dertill nära anförvandt! Men, Gabriel, mon petit ange! du gör bäst att icke nämna der hemma, att du sett detta porträtt, — madame Dalibard kan vara så barnslig att tycka illa vara — pDet ämnar jag icke heller, var säker på det. Jag har allt kunnat tiga med en hemlighet förr än nu! — och åter blef gossens kind helt blek cch han såg sig hastigt om. Dessutom håller du mycket af madame Dalibard, så att du icke näns bedrö!va henne. Hvem har sagt att jag håller af madame Dalibard? ... en styfmor!, Mcn din far håller kanske af henne — i est si bon — ce pauvre Dalibard; och alla män tycka om glada ansigten; men om, .. den stackars ladyn, — cen engelska till på köpet och främling här — det är helt naturligt att sådant skulle oroa henne — helst hon har så svag helsa. . ;Svag helsal — ab, jag kommer ihåg! — Afven hon: ser icke ut att bli långlfvad. Så säger ock din stackars far. Så osäkert lifvet är! Hvem skulle tänkt, att salig Bellanger så snart skulle —p ;