som i främsta rummet borde till sig draga, så vä lagstiftningens, som hvarje enskild fosterlandsväns uppmärksamhet och deltagande. En del prester och lekmän hafva deremo framkastat betänkligheter af följande art, såsom att det syntes dem en orättvisa att så der omhulda blott ett barn af flere fattiga syskon, och att de förbigångna skulle vid jemförelsen med sin beskyddade syster eller bror känna sig dubbelt olyckliga, värnlösa och öfvergina. Med all tillbörlig aktning för den omisskänneligen kristliga känslan, som dikterat dessa betänkligheter, våga vi dock vara af en annan mening. Vi tro icke att fader, moder eller syskon i hufvudsaken lida något deraf att ett af barnen blir mättadt, uppfostradt, rättadt, räddadt! Tvertom kan det beskyddade barnet möjlig:n draga ännu en eller flera af hemmets invånare med sig på förbättringens och upplysningens väg; vi torde framdeles genom några meddelade facta i ämnet kunna bestyrka sannolikheten af en sådan förmodan. En af våra unga korrespondenter i landsorten löser denna svårighet på ett scrdeles intagande sätt. Hon berättar, att då hon en gång kom till sin lilla skyddssyster och satte på henne en ylletröja, som hon förfärdigat åt henne, i det hon frågade om det icke kändes godt och varmt om hennes lilla bröst; gossen, brodren, som stod bredvid, sade i en klagande ton: det vore godt om jag också finge något varmt om mitt lilla bröst, Den unga beskyddarinnan hade från den dagen 2:ne skyddssyskon. I sammanhang härmed får meddelas en af fäderneslandets utmärktare filantropers tankar i ämnet, ehuru d2 i vissa f.ll tyckas underkänna Förbundets kraft och verkan för sitt ändamål. — — — För ett menniskoälskande sinne, som blifvit uppmärksamt på den enskildta förmigans ringhet i jemförelse med bebofvet af öfverallt påkallad bjelp, är det en trösterik anvisning att begränsa sitt sträfvande och koncentrera sin krait på åtminstone eft föremål, som synes möjligt att omatta. Något redbart borde härigenom kunna åstadkommas i stället för mycket hafs. Af ett enda kärnfullt frö kunna, under Försynens hägn, oberäkneliga skördar uppkomma i tidernas längd. Men icke knappa utan ymniga skördar böra kunna uppkomma på Skyddssyskons-idens odklingsfällt, i den mån njutningsbegäret hinn r ledas. från den omåttliga dri ten e:ter toma nöjen och i stället inledas på de kristliga pligternas menniskovärdiga och glädje-. rika bana. Imedlertid! — hvad är för närvarande au söra? — Afböj först för ditt skydds-syskon yttre elände. Jal men i detta afseeride fordras i sanning föreningskraften för att :kunna uträtta något, som är värdt med: De äro så ganska !å, som enstaka förmå något betydligt på denna väg. Det enskildta barnet, qvar i usel omgifning, blir ej hulpct, med mindre hela familjen hjelpes med. Näst efter eller samtidigt med den yttre förlossningen måste inre andelig förlossning bearbetas. På detta område har den enskildtes kraft sitt rätta arbetsfällt. Men huru står det till med len andeliga förmågan i allmänhet, under vår ids religiöst lösliga uppfostran? Få af de så kallade bildades barn hafva något kärnfullt i den vägen att meddela sina skyddsbröder. Af agnar uppgår ingen skörd. Välvilliga försök på skydds-syskonbarnen skola imedlertid medlöra en välgörande upptäckt af vår stora brist och lära oss hvad som är vårt största behof, om något verkligt godt skall kunna åstladkommas. Denna sednare anmärkning är så välbetänkt och riktig, att.den icke behö:ver några kommentarier; vi endast hänvisa till följande strof förutnämnde skritt pom Upprättandet af Skyddssyskonsförbundp, hvilken strof fullkomligt knyter sig till brefskrifvarens tankar och till en del besvarar dem. I — — ,Det synes oss temligen klart, att detta enstaka ljus, tändt i den armes hydda, skulle upplysa icke blott någon del, utan äfven sprida sina strålar till hvarje vrå deraf; att denna föridlingsprocess skulle komma att omfatta icke plot en medlem af den fattiges familj, utan