Till dess att något bättre och mera användbart förslag utaf någon fosterlandsvän uppgifves, må vi uti vårt lilla samhälle följa den vink, som den okände ädle mannen uti detta oss gifvit. Arv. Aug. Afzelius. Inom denna själasörjares församling hafva 44 skyddssyskon blifvit antagna; han ämnar äfven uppmana detta års Nattvardsungdom, att antaga sig minderåriga skyddssyskon. Följande utdrag af ett bref i samma ämne, likaledes från en prestman i landsorter, lemnar enahanda hugnande resultat: — — — De 40 raska flickor, som här i fjol valde sina skyddssyskon, äro så: belåtna med sina val att ingen gått ifrån, och då de råkas, är det dem ett kärt samtalsämne att omtala sina skyddlingars. egenheter och framsteg. Att se dessa sma är en glädje, och de äro i sin familj såsom qvinnans surdeg i mjölskäppan. Om således här inga nya blifvit för saken vunna, bevisar det blott inom en så liten verkningskrets, att inga nya föremål hunnit uppvexa. Ingen fara, så länge roten är frisk. Nyttan ligger icke alltid i det stora, som hänförer och förvånar: skördar, som mätta millioner, inrymmas i små sädeskorn, hvilka lemnas åt den skenbara förgängelsen i jorden. Också i Götheborg arbetar sig idden långsamt framåt; flera borgarflickor bafva fattat tycke för den. I Småland lefver äfven Liten än. Till och med en prost har der tagit en faderoch moderlös skyddsbror. Tvenne unga flickor, som härstädes inrättat en flickpension, hafva tagit sig en skyddssyster. Deras val föll på en fattig flicka, som har 3 syskon och som är så lytt alt hon med möda förmår hjelpa sig fram på kryckor. Hon upptogs i pensionen, dit hon dagligen fördes i en liten vagn, har vunnit de lyckligare kamraternas deltagande och vänskap, gör i slöjder de snabbaste framsteg, och skall derigenom berga sig för framtiden. Hvem har skickat det så? Onekligen Guds försyn; men medlet var skydssyskonsiden. Betraktar man blott det moraliska goda, densamma stiftat här inom min verkningskrets, så är det dock ett utsäde, hvars skördar ingen kan beräkna; då man besinnar att en enda individs dygd föres med ökade välsignelser frin slägte till slägte.n En prestman 1 Småland utlåter sig: Vid det nu ingångna nya tidskiftet ger jag Gud ett löfte, att för de värnlösa inom denna kommun göra allt hvad i min förmåga står. Proletärernes antal är större här än annorstädes. Det skulle dock nog gå bra, blott jag ägde en enda inflytelserik man celler qvinna, lifvad af samma anda, till hjelp inom detta samhälle. Ett på landet temligen allmänt motstånds-element är presterskapets på politiskt skäl fotade ljumhet för folkundervisningen. Det synes ögonskenligt vilja ingå i detta riksstånds politiska intressen, att hålla massan) rå och fanatiseråd. . Det är annars åt det uppväxande slägtet man hufvudsakligast borde egna sin verksamhet. Våra varande och blifvande ambulatoriska sockenskolor kunna icke i allmänhet uppfylla sitt ändamål, så vidt fråga är om de fattigaste och värnlösa barnen, som, i brist af hjelp, till hundratals vandra omkring med den demoraliserande tiggarstafven, för att kunna lifnära sig. För dessa olyckligas undervisning och tillsyn, tills de kunna redligen förtjena sitt bröd, har icke i allmänhet blifvit sörjdt, ehuru det ålegat kommunerne, i viss måtto hvarje enskild sann kristen, ja, sjelfva staten i så mycket som på honom ankomma bordt, till icke ringa, åtminstone medelbar vinst i flera hänseenden. — — — Man hör visserligen en hvar af samhällets medlemmar högljudt klaga öfver fattigdomens, brottens, uselhetens progressift hotande gestalter, men blott få af dem vilja göra något väsendtligt för det ondas botande . .. De vilja ändamålet, men icke medlen; de fordra allt af styrelsen: så borde det icke vara. — Samhället, såsom kollektiv makt, har visserligen medelst sin Jagstiftning, vidtagit åskilliga mesyrer, som dock i det mesta gått derpå ut, att söka hindra och straffa det varande ondas verkningar, i stället att mera väsendtligt afse och behjerta dess orsaker. Man synes icke hafva helt adopterat den gamla regeln: att dimma i bäcken, innan det kommer i ån. Man må i filantropisk anda stifta nya brottmålslagar och bygga ändamålsenligare fängelser; man må åt kommunerna sjelfve anförtro tillsynen af försvarslöse, vanartige personer, m. m.: — erfarenhetens förnimmelser skola ändå alltid vittna om blott enstaka fall, der icke blott en skenbar förbättring kunnat tillvägabringas bos subjekter, fostrade i lättjans och lastens skola, från vaggan till manbarhetsåldern. Deremot kunna barnen, i rättan tid upptagne, med få undantag, bil-I das till dugliga och sedliga samhällsmedlemmar, och det synes följaktligen vara barnauppfostran, TS —— TRENTER