Ull SKAOKS VC Pell o0cH9t fe Pr MA CO IE
som en hugges, så synes den, för sågen och iv
ett par filar, utlagda kostnaden af 8—9 rdr)n
vara snart införtjent.
fe En för skogarnes bestånd och förkofran högst för-
derflig spekulationsanda har i sednare tider börjat
vinna insteg på privatas skogar; den nemligen att
en skogrik gård köpes för skogens skull, den vackra;
skogen nedhugges totalt, så att inga fröträd ens d
qvarlemnas; virket och veden försäljas, och sedan!
detta skett säljes äfven sjelfva gården, och en nylt
gård köpes, hvarmed förfares på lika sätt; eller en
skogstrakt köpes från en gårdsägare som behöfver
penningar för ögonblicket, och skogen nedhugges,
marken lemnas öppen för sol och blåst, som uttor-
kar och förvildar jorden att ingenting derpå kan
väsa, och inga fröträd lemnas qvar som kunna be-
skugga jorden och lemna frön till ett nytt säde.
Svenska lagarne förbjuda icke en sådan misshushåll-
ning, hvar och en får sköta sin egendom som honom
bäst synes, ehuru hvad skog beträffar ett undantag
vore högst nödvändigt; ty skogen är ämnad icke
allenast för en utan för flere generationer, och då
tyckes icke en böra få frossa på den rika ögonblick-
liga vinsten, då derigenom barn och barnabarn skola
komma att frysa och svälta. Men författningarne
lägga icke något hinder mot en sådan fri hushåll-
ning, och de ofvannämnda spekulanterna förtjena
penningar och ruinera skogarne. Månne man ickej
skulle kunna utfinna något botemedel häremot, åt-
minstone med de gårdar som äro intecknade för
skuld hos enskilte eller i publika kassor.
Skogen är en väsendtlig del af egendomen. Ja, li
det finnes gårdar der skogen är af så högt värde,
efter nuvarande konjunkturer på skogsvaror, att den,
på en gång nedhuggen, skulle betala mer än hela
köpeskillingen. Då inteckningshafvaren har gården
såsom pant för sina försträckta penningar, bör denna
panten icke kunna af låntagaren försämras. Har då
icke långifvaren full rätt att sätta sig emot en så-
dan försämring sam skogens totala nedhuggande
verkligen är? Han har åtminstone fullt skäl att i
sådant fall uppsäga sitt förskjutna kapital, och fruk-
tan derföre skulle kanske binda händerna på miss-
hushållaren, åtminstone så mycket, att han endast
föryttrade så mycket som svarar mot skogens årliga
tillväxt, det vill säga räntan på kapitalet, men icke
sjelfva kapitalet.
Vid gårdars värdering kommer skogens värde säl-
lan eller aldrig i fråga. Man beräknar utsädet, hö-
afkastningen, åbyggnaderna, och detta kan vara nog
om skogen är ingen eller om den endast är tillräck-
lig för gårdens behof; men samma förfarande be-,
agnas om skogen har lika mycket värde som hela
den öfriga delen af gården och borde således i vär-
deringen upptagas, ty i annat fall värderas endast
hälften af egendomen.
Huru skall en sådan skogsvärdering kunna tillvä-
gabringas, frågar mången. Derpå svaras, att denna
method icke numera blir så svår äfven här i lan-
det. I Tyskland, Frankrike och Danmark har den
länge begagnats, och äfven här i Sverge hafva flere
omtänksamma skogsägare börjat låta uppskatta sina
skogar, för att lära känna huru stor afkastning de
skulle kunna draga af skogen och huru den bäst
skulle kunna användas.
En skogskarta bör vara att tillgå eller, om den
icke finnes förut, bör skogen uppmätas och vid sam-
ma tillfälle uppskattas af någon som är van vid
dylika skogstaxeringar. Man får då veta huru
många tunnland skogen innehåller, huru minga
kubikfot per tunnland öfver hufvud taget, och af
hvad beskaffenhet skogen är, om den endast du-
er till vedbrand och kolning eller om den kan
begagnas till gagnvirke (bjelkar, timmer, pålvir-
ke), som bättre betalar sig eller är en bland-
ning af båda slagen; och när priserne äro kände
samt upptälgnings- och transportkostnaderne afdra-
gas, får man en behållning som är skogens närva-
rande värde i kapital, hvaraf en försigtig hushållare
dock endast tager den årliga räntan som är hvad
skogen tillväxer hvarje år, eller i fall af stort be-
- bof, eller vid lyckliga konjunkturer, hvilka man in-
ser icke snart återkomma, eller icke kunna biifvya
ännu bättre, några års förskott, med iakttagande
af lika mycken besparing de följande åren. Det
finnes skogar af så högt värde, att det vore miss-
hushållning att använda dem till gårdens oumgäng-
liste behof af vedbrand och gärdsel, då desse förnö-;
denheter för godt köp kunna fås från grannarnes
sämre skogar, och för fjerdedelen af det pris som
man kan få för den rakväxtare och qvistrena sko-
gen, om den säljes till gagnvirke. Olyckligtvis äro
dock sådane skogar mycket sällsynta i Sverge, der-
före att skogarne blifvit blädade och ingen omsorg
använd att få tät skog att Uppväxa efter huggnin-
gärne, genom hvilket sednare skogarne få ett be-
tydligt högre värde, Ins. som haft tillfälle se en
myckenhet skogstaxerings-listor och gjort ett sam-
mandrag deraf, har funnit att svenska skogarne gif-
va, öfver hufvud taget, blott 22 famnar eller 2200
kubikfot per tunnland, om stort och smått på en
gång tages derifrån. Hvilken ömkansvärd afkast-
ning är icke denne, då man med en bättre hus-!r
bållning bör kunna räkna öfver hufvud 70 å. 801,
famnar, med en omloppstid af 100 å 420 år, och
på god jord ännu mera. Om skogen sås tätt, eller
genom lemnade fröträd sjelfmant uppväxer tätt, och
hjelpgallringarne förrättas som sig bör, det vill säga,
att de undertryckte träden i rätter tid borttagas, så
bör man vid 100:årig ålder hafva 3 å 400 stammar
qvar, hvilka utgöras af jemna, raka qvistrena träd,
som duga till pålar, timmer eller sågblock, allt ef-
ter markens godhet och drifvande kraft; det vill sä-
ga, att hvarje
nare 35 qvadratalnar att växa på, och om hvarje
sådant träd endast betaltes med 2 rdr, så fås dock
6 å 800 rdr för ett tunnland, utom -hjelpgallrings-
virket, bvilket gör nära bälften af den mogna sko-j
gen. Jemförer man den nu varande afkastningen,
som öfver hufvud gör 22 famnar, oftast endäst till
vedbrand tjenlig skog, hvars värde i skogen är högst
3 rdr bko, så har man i förra fallet 6 å 800 rår
och i sednare 66 rdr för hvarje tunnland, och miss-
hushållningen, sådan som
drifves, faller lätt i ögonen.
den på många ställen be-!n
träd har i förra fallet 45 och i sed-Jå
Förestående artikel skall sannolikt så myc-B
ket mera påkalla lisarens uppmärksamhet, då (
j sonen
vi, med dertill lemnad tillåtelse, nämne, att
den är författad och insänd af Hr Hofjägmä-
staren Ström, som så linge gjort sig känd för
nit och kunskap uti det afhandlade ämnet.
Boedaktionen skall för öfrigt vid ett annat till- i