Ull SKAOKS VC Pell o0cH9t fe Pr MA CO IE som en hugges, så synes den, för sågen och iv ett par filar, utlagda kostnaden af 8—9 rdr)n vara snart införtjent. fe En för skogarnes bestånd och förkofran högst förderflig spekulationsanda har i sednare tider börjat vinna insteg på privatas skogar; den nemligen att en skogrik gård köpes för skogens skull, den vackra; skogen nedhugges totalt, så att inga fröträd ens d qvarlemnas; virket och veden försäljas, och sedan! detta skett säljes äfven sjelfva gården, och en nylt gård köpes, hvarmed förfares på lika sätt; eller en skogstrakt köpes från en gårdsägare som behöfver penningar för ögonblicket, och skogen nedhugges, marken lemnas öppen för sol och blåst, som uttorkar och förvildar jorden att ingenting derpå kan väsa, och inga fröträd lemnas qvar som kunna beskugga jorden och lemna frön till ett nytt säde. Svenska lagarne förbjuda icke en sådan misshushållning, hvar och en får sköta sin egendom som honom bäst synes, ehuru hvad skog beträffar ett undantag vore högst nödvändigt; ty skogen är ämnad icke allenast för en utan för flere generationer, och då tyckes icke en böra få frossa på den rika ögonblickliga vinsten, då derigenom barn och barnabarn skola komma att frysa och svälta. Men författningarne lägga icke något hinder mot en sådan fri hushållning, och de ofvannämnda spekulanterna förtjena penningar och ruinera skogarne. Månne man ickej skulle kunna utfinna något botemedel häremot, åtminstone med de gårdar som äro intecknade för skuld hos enskilte eller i publika kassor. Skogen är en väsendtlig del af egendomen. Ja, li det finnes gårdar der skogen är af så högt värde, efter nuvarande konjunkturer på skogsvaror, att den, på en gång nedhuggen, skulle betala mer än hela köpeskillingen. Då inteckningshafvaren har gården såsom pant för sina försträckta penningar, bör denna panten icke kunna af låntagaren försämras. Har då icke långifvaren full rätt att sätta sig emot en sådan försämring sam skogens totala nedhuggande verkligen är? Han har åtminstone fullt skäl att i sådant fall uppsäga sitt förskjutna kapital, och fruktan derföre skulle kanske binda händerna på misshushållaren, åtminstone så mycket, att han endast föryttrade så mycket som svarar mot skogens årliga tillväxt, det vill säga räntan på kapitalet, men icke sjelfva kapitalet. Vid gårdars värdering kommer skogens värde sällan eller aldrig i fråga. Man beräknar utsädet, höafkastningen, åbyggnaderna, och detta kan vara nog om skogen är ingen eller om den endast är tillräcklig för gårdens behof; men samma förfarande be-, agnas om skogen har lika mycket värde som hela den öfriga delen af gården och borde således i värderingen upptagas, ty i annat fall värderas endast hälften af egendomen. Huru skall en sådan skogsvärdering kunna tillvägabringas, frågar mången. Derpå svaras, att denna method icke numera blir så svår äfven här i landet. I Tyskland, Frankrike och Danmark har den länge begagnats, och äfven här i Sverge hafva flere omtänksamma skogsägare börjat låta uppskatta sina skogar, för att lära känna huru stor afkastning de skulle kunna draga af skogen och huru den bäst skulle kunna användas. En skogskarta bör vara att tillgå eller, om den icke finnes förut, bör skogen uppmätas och vid samma tillfälle uppskattas af någon som är van vid dylika skogstaxeringar. Man får då veta huru många tunnland skogen innehåller, huru minga kubikfot per tunnland öfver hufvud taget, och af hvad beskaffenhet skogen är, om den endast duer till vedbrand och kolning eller om den kan begagnas till gagnvirke (bjelkar, timmer, pålvirke), som bättre betalar sig eller är en blandning af båda slagen; och när priserne äro kände samt upptälgningsoch transportkostnaderne afdragas, får man en behållning som är skogens närvarande värde i kapital, hvaraf en försigtig hushållare dock endast tager den årliga räntan som är hvad skogen tillväxer hvarje år, eller i fall af stort bebof, eller vid lyckliga konjunkturer, hvilka man inser icke snart återkomma, eller icke kunna biifvya ännu bättre, några års förskott, med iakttagande af lika mycken besparing de följande åren. Det finnes skogar af så högt värde, att det vore misshushållning att använda dem till gårdens oumgängliste behof af vedbrand och gärdsel, då desse förnö-; denheter för godt köp kunna fås från grannarnes sämre skogar, och för fjerdedelen af det pris som man kan få för den rakväxtare och qvistrena skogen, om den säljes till gagnvirke. Olyckligtvis äro dock sådane skogar mycket sällsynta i Sverge, derföre att skogarne blifvit blädade och ingen omsorg använd att få tät skog att Uppväxa efter huggningärne, genom hvilket sednare skogarne få ett betydligt högre värde, Ins. som haft tillfälle se en myckenhet skogstaxerings-listor och gjort ett sammandrag deraf, har funnit att svenska skogarne gifva, öfver hufvud taget, blott 22 famnar eller 2200 kubikfot per tunnland, om stort och smått på en gång tages derifrån. Hvilken ömkansvärd afkastning är icke denne, då man med en bättre hus-!r bållning bör kunna räkna öfver hufvud 70 å. 801, famnar, med en omloppstid af 100 å 420 år, och på god jord ännu mera. Om skogen sås tätt, eller genom lemnade fröträd sjelfmant uppväxer tätt, och hjelpgallringarne förrättas som sig bör, det vill säga, att de undertryckte träden i rätter tid borttagas, så bör man vid 100:årig ålder hafva 3 å 400 stammar qvar, hvilka utgöras af jemna, raka qvistrena träd, som duga till pålar, timmer eller sågblock, allt efter markens godhet och drifvande kraft; det vill säga, att hvarje nare 35 qvadratalnar att växa på, och om hvarje sådant träd endast betaltes med 2 rdr, så fås dock 6 å 800 rdr för ett tunnland, utom -hjelpgallringsvirket, bvilket gör nära bälften af den mogna sko-j gen. Jemförer man den nu varande afkastningen, som öfver hufvud gör 22 famnar, oftast endäst till vedbrand tjenlig skog, hvars värde i skogen är högst 3 rdr bko, så har man i förra fallet 6 å 800 rår och i sednare 66 rdr för hvarje tunnland, och misshushållningen, sådan som drifves, faller lätt i ögonen. den på många ställen be-!n träd har i förra fallet 45 och i sed-Jå Förestående artikel skall sannolikt så myc-B ket mera påkalla lisarens uppmärksamhet, då ( j sonen vi, med dertill lemnad tillåtelse, nämne, att den är författad och insänd af Hr Hofjägmästaren Ström, som så linge gjort sig känd för nit och kunskap uti det afhandlade ämnet. Boedaktionen skall för öfrigt vid ett annat tilli