fattiga, hennes förslag i afseende på skolan, hennes ordande om nödigbefanna reparationer på underhafvand-s stugor, och om de arbetare, som dervid borde användas. Ty, så besynnerligt det än må synas, hade Vernon St. John, förbättrad genom det omärkliga inflytandet af sin hustrus milda öfverlägsenhet och hennes dygdiga sällskap, börjat finna behag i oskyldiga sysselsättningar; — måhända mer, än om han varit van vid lifvets vigtigare och högre sträfranden, och nu saknat denna förståndets verksamhet, som är rätta elementet för dem, hviika tjenat i litteraturens republik eller sträfvat efter statens ledning. Redan hade han börjat tycka, att landet dock icke var en så svår förvisningsort, som han hade föreställt sig. ÅA! naluren välvillig, hade han lärt sig att deltaga i de sysselsättningar, Mary redan funnit i den verksamma lyxen att göra godt, och att uppfatta värdet af detta den kristliga kärlek ns broderskap, som vanligen utgör föreningslänken emellan godsherren och hans fattiga underhafvande. nJag tror, alt med et jagtparti i veckan — mera vill jag icke våga mig på, förr än min värk i sidan gått riktigt öfver — samt med tillbjelp af några gamla vänner, som komma till oss i jul. kunna vi tillbringa vintern trefe ligt nog, Mary. Ack, de der gamla vän orua! Jag fruktar dem mer, än jagten! Men. din allvarsamme fader och din goda, ordentliga och förträffliga moder komma ju också hit, och de skola nog hila oss i styr. Om jag sitter längre, än cn half timma efter maten, så må den gamle hofmästar.n taga mig i örat och leda ut mig. Mary, hvad säger du