fattiga, hennes förslag i afseende på skolan,
hennes ordande om nödigbefanna reparationer
på underhafvand-s stugor, och om de arbetare,
som dervid borde användas. Ty, så besyn-
nerligt det än må synas, hade Vernon St. John,
förbättrad genom det omärkliga inflytandet af
sin hustrus milda öfverlägsenhet och hennes
dygdiga sällskap, börjat finna behag i oskyldiga
sysselsättningar; — måhända mer, än om han
varit van vid lifvets vigtigare och högre sträf-
randen, och nu saknat denna förståndets verk-
samhet, som är rätta elementet för dem, hviika
tjenat i litteraturens republik eller sträfvat ef-
ter statens ledning. Redan hade han börjat
tycka, att landet dock icke var en så svår för-
visningsort, som han hade föreställt sig. ÅA!
naluren välvillig, hade han lärt sig att deltaga
i de sysselsättningar, Mary redan funnit i den
verksamma lyxen att göra godt, och att upp-
fatta värdet af detta den kristliga kärlek ns
broderskap, som vanligen utgör föreningslän-
ken emellan godsherren och hans fattiga un-
derhafvande.
nJag tror, alt med et jagtparti i veckan —
mera vill jag icke våga mig på, förr än min
värk i sidan gått riktigt öfver — samt med
tillbjelp af några gamla vänner, som komma
till oss i jul. kunna vi tillbringa vintern trefe
ligt nog, Mary. -
Ack, de der gamla vän orua! Jag fruktar
dem mer, än jagten!
Men. din allvarsamme fader och din goda,
ordentliga och förträffliga moder komma ju
också hit, och de skola nog hila oss i styr.
Om jag sitter längre, än cn half timma efter
maten, så må den gamle hofmästar.n taga mig
i örat och leda ut mig. Mary, hvad säger du