gifvandet af hvarje filosofisk upptäckt — åt-
minstone. när det är fråga om dess praktiska
tiflämpning; och vid detta oväsende upphörde
den stackars lilla kanariefågeln, som hade flaxat
omkring i buren, för att undfly den välmente
operatörens hand, med sina glädtiga drillar —
trillela-trill, och läl höra ett förskrämdt och
hjertslitande qvitter — ett gällt, föriäradt tvit-
ivit-tvilter-tvit.
Din fördömda fågel — håll munnen på dig
ropade Gabr.el Varney, i det han motsträfvigt
gaf vika och ännu betraktade fågeln med sam-
ma vetenskapliga saknad, som den ryktbare
Majendis betraktade en hund, den ägaren, föga
bekymrad om vetenskapen, vägrade honom att
uppskära till den lidande mensklighetens fromma.
Modellen fattade buren, stängde dess stål-
trådsdörr och bortbar den. Tom Varney töm-
de återstoden af sin porter, och torkade sig i
pannan med tröjärmen.
Och alt bruka min pipa till en sådan grym-
bet! Gosse, gosse, det hade jag ej trott dig
om! Men det var ej ditt allvar — åh nej,
omöjligt! Seckey, min engel — Galathea —
min gudomliga — lugna dig.
Vagga till sömns dessa snöhvita böljor!
Cupido bara skämtade:
Skämtet blott och lekar, löjen
Lyda vår Cupidos vink!
Om ni inte ger den lilla bytingen dugtigt
med stryk, så kommer han väl i g lgen till
sluts, svarade Galathea.
Gå nu, Cupido, gå och kyss Galathea, och
slut fred med henne;