gifvandet af hvarje filosofisk upptäckt — åtminstone. när det är fråga om dess praktiska tiflämpning; och vid detta oväsende upphörde den stackars lilla kanariefågeln, som hade flaxat omkring i buren, för att undfly den välmente operatörens hand, med sina glädtiga drillar — trillela-trill, och läl höra ett förskrämdt och hjertslitande qvitter — ett gällt, föriäradt tvitivit-tvilter-tvit. Din fördömda fågel — håll munnen på dig ropade Gabr.el Varney, i det han motsträfvigt gaf vika och ännu betraktade fågeln med samma vetenskapliga saknad, som den ryktbare Majendis betraktade en hund, den ägaren, föga bekymrad om vetenskapen, vägrade honom att uppskära till den lidande mensklighetens fromma. Modellen fattade buren, stängde dess ståltrådsdörr och bortbar den. Tom Varney tömde återstoden af sin porter, och torkade sig i pannan med tröjärmen. Och alt bruka min pipa till en sådan grymbet! Gosse, gosse, det hade jag ej trott dig om! Men det var ej ditt allvar — åh nej, omöjligt! Seckey, min engel — Galathea — min gudomliga — lugna dig. Vagga till sömns dessa snöhvita böljor! Cupido bara skämtade: Skämtet blott och lekar, löjen Lyda vår Cupidos vink! Om ni inte ger den lilla bytingen dugtigt med stryk, så kommer han väl i g lgen till sluts, svarade Galathea. Gå nu, Cupido, gå och kyss Galathea, och slut fred med henne;