för. pag. 526, berättar, att den såkallade unionskommitteen slutade sina göromål hösten 4845, tager han felt; den slutade såsom bekant är sin verksamhet vid utgången af år 18-44. Angående storthinget 4842 har för icke stort annat att åberopa, än några obetydliga yttranden af ett par medlemmar vid b hantlin gen af militärbudgeten. Dessa yttranden cn öres för att karakterisera böndernas åsigter i dessa saker,: men utom det att två af de fyra medl mmar hvilkas yttranden anföras, alldeles icke kunna kallas bönder, då don ena hade varit emb-tsmen och den andra var innehafvare af ett stort, privilegieradt jordagods, går det likväl icke heller an för det att enskilte ledamöter af ett politiskt parti prata tok, att göra sådant prat till uttryck a hela partiets åsigter. Hvarje ord som talas i öfverhuset, eller i pärernas kammare, eller på svenska riddarhuset är väl heller icke hemtat från vishet ns bok. Det är alldeles origtigt då förf. pag. 328 uppgifver att Falsen, vid behandlingen af frågan om bidragen till de unionella utgifterna, skall hafva yttrat att Norges bidrag till unionens diplomati icke stod i billigt förhållande! till hvad Sverige erlägger. Det var om bidragen till handelns beskydd i Medelhafvet, som Foss och Falsen yttrade, att dessa måhända, om afseende gjordes på begge handelsmariner-. nas lästestal, på norska sidan voro något under hvad de borde vara. Till ministerkassan beviljades den gången det fulla beloppet af 40,000 spå. årligen, liksom förut, utan afseende på den uppmaning till nedsättning a? detta bidrag, som man kunde söka i den icke obetydliga afkortning, som ifrån svenska sidan kort förut had: blfvit gjordt i det statsanslaget. Att kärleken för konungens person icke förhindrade det ,rådande partict på 4845 års storthirg alt följa sin öfvertyg Ilse, finner för?. naturligtvis förunderligt, under det att vi finna, det helt och hållet i sin ordning. För öfrigt! äro förf:s tarfliga anmärkningar om detta storthingets verksamhet och karakter ett echo af. de partiskrifter emot b-mäld storthings tendenser som här utkommit, och hvilka, utan! att sammanhållas med den motsatta sidans. partiskrifter, naturligtvis afgifva högst pålitliga vägledningar till bedömmandet af dessa förhållanden. i Afdelningen om ,Unionsförhållandernan pag. 3355—5344 är blott ett uppkok af ett på samma sätt tillagadt kok, serveradt för den svenska: allmänbeten i den famösa tidningen Dagen I Aftonbladet för år 1846, JM? 4204, har jag lemnat en tillräcklig vederläggning af förs) skefva åsigter i detta ämne, och då jag hänvi-sar härtill, vill jag här endast anmärka, alt Navigationsakten icke stort helper författaren; ty väl förhåller det sig så som han upplyst, att! verkningarne af berörde akts upphäfvande, hvad; trävaruhandeln angår, blifvit prralyserade genom parlamentsakten af den 4 Aug. 1845; men då det är en följd af föreningens natur; och väsende, att begge rikena i deras förhållanden till främmande makter betraktas såsom en makt, ehuru bestående af tvänne sjelfstän-; diga och i deras inre styrelse åtskil:da riken, är det väl äfven i sin ordning, att Storbrittanien enligt traktater har tillåtit, att svenska trävaror införas med norska fartyg, liksom ingenting hindrar att norska trävaror kunna införas till England i svenska fartyg, utan att likväl derföre den engelska regeringen kan anses betrakta Sverige såsom en del af Norrige. Den upplysta och för sina handelsoch sjöfartsinteressen så uppmärksamma engelska regeringen, har visst icke låtit sådana traktat-! enliga stadganden passera af brist på nödiga! statistiska upplysningar, utan af helt andra grunder, och det är således temligen sannolikt, att lika så litet som det kunnat falla någon unionskonung in att försvara eMer framkomma med den af hr Palmblad föreslagna framställning till den brittiska ministeren, lika litet skulle irån engelsk sida blifva taget kännedom af en sådan promemoria. Om det skulle gå efter hr Palmblads recept borde under sådana omständigheter naturligtvis ifrån svensk sida utfärdigas ett förbud för svenska exportörer att begagna norska fartyg till utförsel af deras trävaror; men hr P:s åsigter i näringsfrågor äro lyckligtvis så föråldrade, att de nu för tiden icke äro synnerligen användbara. I afseende på förf. anmärkning pag. 3414 om det mindre vänskapliga sättet hvarpå några Norrxöpingsfabrikörers hitsända klädesbalar blifvit behandlade för några år sedan, tjenar det till upplysning, att liksom detta bbandlingssätt säkert härflöt lika mycket från missförstånd på begge sidor, så äro dessa missförstånd nu för länge-! mä höfna. nn för fidan finnes här 1 st