för. pag. 526, berättar, att den såkallade uni-
onskommitteen slutade sina göromål hösten
4845, tager han felt; den slutade såsom be-
kant är sin verksamhet vid utgången af år 18-44.
Angående storthinget 4842 har för icke
stort annat att åberopa, än några obetydliga yt-
tranden af ett par medlemmar vid b hantlin
gen af militärbudgeten. Dessa yttranden cn ö-
res för att karakterisera böndernas åsigter i
dessa saker,: men utom det att två af de fyra
medl mmar hvilkas yttranden anföras, alldeles
icke kunna kallas bönder, då don ena hade va-
rit emb-tsmen och den andra var innehafvare
af ett stort, privilegieradt jordagods, går det
likväl icke heller an för det att enskilte leda-
möter af ett politiskt parti prata tok, att göra
sådant prat till uttryck a hela partiets åsigter.
Hvarje ord som talas i öfverhuset, eller i pä-
rernas kammare, eller på svenska riddarhuset
är väl heller icke hemtat från vishet ns bok.
Det är alldeles origtigt då förf. pag. 328
uppgifver att Falsen, vid behandlingen af frå-
gan om bidragen till de unionella utgifterna,
skall hafva yttrat att Norges bidrag till unio-
nens diplomati icke stod i billigt förhållande!
till hvad Sverige erlägger. Det var om bidra-
gen till handelns beskydd i Medelhafvet, som
Foss och Falsen yttrade, att dessa måhända,
om afseende gjordes på begge handelsmariner-.
nas lästestal, på norska sidan voro något un-
der hvad de borde vara. Till ministerkassan
beviljades den gången det fulla beloppet af
40,000 spå. årligen, liksom förut, utan afseende
på den uppmaning till nedsättning a? detta bi-
drag, som man kunde söka i den icke obetyd-
liga afkortning, som ifrån svenska sidan kort
förut had: blfvit gjordt i det statsanslaget.
Att kärleken för konungens person icke för-
hindrade det ,rådande partict på 4845 års
storthirg alt följa sin öfvertyg Ilse, finner för?.
naturligtvis förunderligt, under det att vi finna,
det helt och hållet i sin ordning. För öfrigt!
äro förf:s tarfliga anmärkningar om detta stor-
thingets verksamhet och karakter ett echo af.
de partiskrifter emot b-mäld storthings ten-
denser som här utkommit, och hvilka, utan!
att sammanhållas med den motsatta sidans.
partiskrifter, naturligtvis afgifva högst pålitliga
vägledningar till bedömmandet af dessa förhål-
landen. i
Afdelningen om ,Unionsförhållandernan pag.
3355—5344 är blott ett uppkok af ett på samma
sätt tillagadt kok, serveradt för den svenska:
allmänbeten i den famösa tidningen Dagen
I Aftonbladet för år 1846, JM? 4204, har jag
lemnat en tillräcklig vederläggning af förs)
skefva åsigter i detta ämne, och då jag hänvi--
sar härtill, vill jag här endast anmärka, alt Na-
vigationsakten icke stort helper författaren; ty
väl förhåller det sig så som han upplyst, att!
verkningarne af berörde akts upphäfvande, hvad;
trävaruhandeln angår, blifvit prralyserade ge-
nom parlamentsakten af den 4 Aug. 1845;
men då det är en följd af föreningens natur;
och väsende, att begge rikena i deras förhål-
landen till främmande makter betraktas såsom
en makt, ehuru bestående af tvänne sjelfstän-;
diga och i deras inre styrelse åtskil:da riken,
är det väl äfven i sin ordning, att Storbritta-
nien enligt traktater har tillåtit, att svenska
trävaror införas med norska fartyg, liksom in-
genting hindrar att norska trävaror kunna in-
föras till England i svenska fartyg, utan att
likväl derföre den engelska regeringen kan an-
ses betrakta Sverige såsom en del af Norrige.
Den upplysta och för sina handels- och sjö-
fartsinteressen så uppmärksamma engelska re-
geringen, har visst icke låtit sådana traktat-!
enliga stadganden passera af brist på nödiga!
statistiska upplysningar, utan af helt andra grun-
der, och det är således temligen sannolikt, att
lika så litet som det kunnat falla någon unions-
konung in att försvara eMer framkomma med
den af hr Palmblad föreslagna framställning till
den brittiska ministeren, lika litet skulle irån
engelsk sida blifva taget kännedom af en sådan
promemoria.
Om det skulle gå efter hr Palmblads recept
borde under sådana omständigheter naturligtvis
ifrån svensk sida utfärdigas ett förbud för sven-
ska exportörer att begagna norska fartyg till
utförsel af deras trävaror; men hr P:s åsigter i
näringsfrågor äro lyckligtvis så föråldrade, att
de nu för tiden icke äro synnerligen använd-
bara.
I afseende på förf. anmärkning pag. 3414 om
det mindre vänskapliga sättet hvarpå några Norr-
xöpingsfabrikörers hitsända klädesbalar blifvit
behandlade för några år sedan, tjenar det till
upplysning, att liksom detta bbandlingssätt säkert
härflöt lika mycket från missförstånd på begge
sidor, så äro dessa missförstånd nu för länge-!
mä höfna. nn för fidan finnes här 1 st