TPSDA TATT TEES BATTLTAE TT ATT TEARS TTT EAA ATT
någonsin skrifvit patriotiska sånger,, måste jag
mycket betvifla; hans landsmän känna åtmin-
stone icke denna sida af hans förtjenst.r.
At författaren så litet känner till beskaffen-
heten af do unioncla klagopunkter ifrån nor-
ska sidan som hans yttranden pag. 307 lemnar
anledning att tro, är äfven rätt märkligt. Det
var ingalunda den omständigheten, att vid ut-
nämningar till ministrar och konsuler sällan
eller aldrig norrmän kommo i åtanka, som ut-
gjorde det hufvudsakliga i den här omhand-
lade klagopunkten; hvaremot det isynnerhet
var bristen på garantier, hvad Norge angick, i
afseende på de diplomatiska ärendenas tillfred-
ställande ombesörjande och för användandet af
de medel, hvilka från norsk sida beviljades till
semensamma utgifter, som gaf anledning till
densamma. MHvarken bär eller i det enskilta
kapitlet om Unionsförhållandena, vidrör förf.
denna den vigtigaste sidan af saken, som äfven
utgjorde en af de nötter unionskommittcen hade
att knäcka, ehuru väl redan till någon del man
hade hjelpt under genom kong. resolutionerna
af den 43 April 48335 och 26 April 4856: den
förra om sättet för de diplomatiska ärendenas
afgörande, och den andra om konsulatväsendet.
Pag. 320 beklagar förf. mycket att bonden
Tönsager, på grund af silt konservativa tän-
kesätt blef utesluten vid valet till 4836 års
storthing, hvilket för!. eljest behagar kalla re-
volulions-riksdagen. Det gör mig ondt att
nödgas upplysa förfaitaren, att densamme Töns-
ager icke har uteblilvit på de sista storthingen,
samt att hans konservativa tänkesätt alldeles
icke förhindrat honom ifrån, alt på det aldra
intimaste sätt ansluta sig till den såkallade
bond-oppositionen.
I sin skildring af 4856 års storthing håller
författaren sig i öfrigt naturligtvis uteslutande
till riksrättens defensorers försvarsskrift för då-
varand2 statsministern Lövenskiold, och af den
utväljer han, förmodligen för att vara konse-
qvent i sitt behandlingssätt af samtliga stor-
thingen, lutter bagateller och sladder, såsom
t. ex. att embetsmännen, till och med de mi-
litäre, kommo öfverens att icke mötas i uni-
form vid sammankomsterna, att kapten Foss
ptill och med lät afraka sina mustacher, etc.
elc., hvaruti förf. ser ett slags jacobinsk rikt-
ning redan från början En mera futil be-
bandling af ett historiskt ämne torde man väl
knappast kunna tänka sig. För öfrigt nödgas
jag underrätta förf. derom, att den kapten
Foss som han låter spela en så tvetydig roll
vid revolutions-riksdagen, och i hvilken han
synes skåda en efterapare af Danton eller
Robespierre, alltid har bört till det frisinnade
men moderata partiet på våra storthing, och
att han nu är medlem af konung Oscars nor-
ska statsråd och che! för marindepartementet.
Önskar förf. att veta mera om denne, både
såsom författare, statsman och patriot i Norge
högt aktade man, kan han slå efter i Conver-
sationslexikon der Gegenwart, der han skall
finna mannens biografi intill 1838.
Pag. 522 begår författaren den obegripliga
fadaisen att lägga bönderna till last, att de
motsatte sig den kongl. propositionen om de-
linqvent-omkostnadernas öfvertagande af stals-
kassan. Erinrar då icke förf. sig, att en af
hans vigtigaste klagopunkter mot bönderna just
är den, att deras hela diktan och traktan all-
tid går ut på att vältra alla möjliga bördor
ifrån deras egna skuldror på statskassan. Huru
öfverensstämmer väl ett sådant påstående med
ett sådant motstånd. Det skulle väl aldrig vara
hvad man kallar en sjelfmotsägelse?
Pag. 3235 gripes äfven förf. af en sjelftmot-
sägelse. Ofverensstämmande med sanningen
berättar han nemligea der, att det utomor-
dentliga storthinget år 4837 beviljade 41,090
spd. årligen till landtvärnets organisation, men
icke destomindre borättar han flera gånger i sin
skrift, att landtvärnet endast är till på pappe-
ro; ja, några sidor längre fram säger han,
(pag. 533) till ech med uttryckligen: Dertill
skulle väl enligt 4846 års lag, komma 8968
man landtvärn, men storthinget har ända till
år 1845 vägrat att till dess organisation be-
stå några medel, så att än i dag denna styrka
nästan icke finnes till utan på papperet. Då
RR ERE RR