cs BARATER PENIS
EORRESPONDENS-ARTIKEL,
2 oo PALMBLAD OCH NORGE.
(Forts. från Lördagsbl.)
Men har författaren varit olycklig i all visa
ättet hvarpå Norge kom i bosittning af sin
fria förfaltning, så har han icke varit lyckligare
alt visa huru det norska folket sedan har för-
stått all bevara, begagna och vidare utveckla
detta oskattbara goda till folkfrihetens ära och
fäderneslandets bästa. En sann och väl genom-
förd skildring af våra storthings verkssmht
skulle erbjuda en sådan tafla. M.n för! hr
haft annat alt t-:ga vara på; han skulle ju med
våld och makt få saken att sc ut, som om den
statsmachinen, hvilken man fick satt i gång år
1244, icke dugde till annat än till au gifva allmo-
gen, den rå2, okunniga massan maktöfver alla
högre intressen i stalssamfundet; och då man
ihärdigt arbetar i ett sådant påfunds tjenst,
kan man lätlteligen finna hvad resultatet måste
blifva. Fm dlertid kan förf. sjelf ieke undgå
att göra det medgifvandet, att det första tio-
talet år ofter krigets slut bildar i Norges hi-
sloria en af de vackraste perioder, full af sann
patriotism och oegennyttig försakelse; men
dermed var det naturligtvis också slut. Sedan
började den råa och okunniga massan att tränga
sig fram och upp, och då fick allt ett annat ut-
seende, det vill säga, att efterhand som bonde-
ståndet, denna den talrikaste, mest förmögna
och mest nationella delen af befolkningen kom
till något mer politisk sj-lfmedvetenhet och
började att på ett verksammare sätt lägga sitt
intresse för de offentliga ärendena i d.gen, var
det älven förbi med den sanna patriotismen
och med de öfriga politiske dygderna. Detta
är summan af förf:s lära. Men då äfven han
icke förmålt att prestera något bevis för ett
sådant föregifvandes rigtigbet, kan man väl vara
temligen säker på dess fullkomliga grundlöshet.
Det är också ifrån alla håll nogsamt erkändt,
att den norska mnationallörsamlingen, utan af-
seende på böndernas större eller mindre antal
vid de serskilta storthingen, städse uti allt det
väsendtligaste har handlat i folkets anda, varit
en trogen och ståndaktig vaktare öfver dess
heligaste intresser, och en uppriktig befordrare
af dess sanna gagn. Att de sista storthingen
icke haft den anledning att på nationens väg-
nar visa oegennyttig försakelsen, som de för-
ste storthingen, då de gamla såren skulle läkas
och staten så att säga grundläggas å nyo, det
är en följd af sakernas natur och ett förnyadt
bevis, att författningen har visat sig verk-
sam Ull det bättre.
Då författaren således icke har kunnat be-
visa, att böndernas deltagande i våra storthings-
församlingar verkat till skada för folkfriheten
och folkets väl, blifva alla hans bemödanden
att visa det deras antal på några afdesednare
storthing har varit större än på de föregående,
alldeles resuitatlösa, i afseende på det målhan
ständigt har för ögonen, nemligen förderflighe-
ten al de allmänna valen; han måste derföre,
om han någonsin skall kunna vänta att gå i
land med sitt förehafvande, slå in på en helt
annan väg än den, som går igenom Norges ny-
aste historia, då denna alldeles icke är använd-
bar för ett sådant ändamål. För öfrigt vill
jag här blott anmärka att den vilfarelse i
hvilken förf. sväfvar, i afseende på den år 4829
afledne storthingsmannen Christian Krogh,
som genom både tal och patriotiskar sånger
verkat för folkväldet är rätt rolig. Författa-
ren gjorde sig alltså sjelf orätt, då han i af-
!
delningen om den norska litteraturen försä-
krade sig endast hafva hört talas om två nor-
ske skalder; han känner ju äfven en tredje,
som heter Christian Krogh, och det är mer än
någon annan gör. Det är verkligen rätt be-
tecknande för den ståndpunkt förf. intager, så-
som norsk historieskr.fvare, alt man skall be-
höfva upplysa honom om att den Christian
Krohg för hvilken en ärestod blifvit upprest
i Norge, i synnerhet på grund af hans förtjen-
ster som konstitutions-kommitte.ns förman på
storthinget år 4824, då statsför:altningen så att
säga för andra gången blef frälst, i sin tid va-
rit juridisk professor och sedan statsråd och
medlem af konung Carl Johans regering. Att
denne allvarlige lärde, så patriot han ock var,
RR a a RR RR