män af högre förmåga. Han skulle återvända
till Frankrike, och då — ja då var porten öpp-
nad till lyckans tempel och foten redan på dess
tröskel! Under det han sålunda talade med en
ifver, full af tillförsigt och hopp, samt med
kraften och säkerheten hos en duglig man, som
klart ser för sig vägen till silt mål — under
det han med lif och noggrannhet tecknade bil-
den af sina utsigter och förhoppningar, antog
hans spetsfundiga visdom, som förut tyckts vara
obestämd och allmän, en praktisk form och ett
praktiskt intresse, när den sålunda tillämpades
på verldons närvarande förhållanden; hans sinne
för intrig, hvilket syntes lågt, då det syssel-
satte sig med låga ting, växte i åhörarinnans
ögon till statsmannaklokhet och ett öfverlägset
snille, när hon såg det i beröring med de stora
föremålen — för manlig ärelystnad. Omärkligt
fängslades derför hennes uppmärksamhet —
bennes själ väcktes. Anblicken af ett fält, långt
bort ifrån skådeplatsen för hennes förödmju-
kelse och förtviflan — elt fält för verksamhet,
ränker och strid — lockade hennes rastlösa
förstånd. Såsom Dalibard djupsinnigt beräknat
fanns intet nytt aflopp för hennes hjertas käns-
lor -— källan var utsinad och öfverhöljd a
den brännande sanden; men, under det hjerta
låg i dvala, reste sig hennes själ, sömnlös, upp
hetsad och betöcknad. På denna omväg, genon
själen, sökte han smyga sig fram till henne
hand.
Sådan, — sade han, då han steg upp, fö
att taga afsked — sådan är den bana, til
hvilken jag med glädje kunde resa; om jag e
måste fara allenal