och Brist på verklig kraft, så inses lätt, att hel: dess väsende är negatift, dess ställning inkonstan och dess grundsatser utan bestämning och sjelfmed veten tendens. Det första slaget af denna Juste-Milicu är den som saknar mod att förklara sig, för hyad den in ser vara rätt och sannt i tidens fordringar på re former. Hun eger en på djup insigt baserad öfver tygelse om nödvändigheten af förändringar i rådande samhätlsformer — hon eger den renaste vilja att be fordra och vidtaga dessa förbättringar, men frukta att beträda den nya banan, hyvans slut gömmer sig i dunklet af en oviss framtid — fruktar att förlore på ett vågadt försök hvad bon eger och är feg oct rädd, att kasta sig i striden för idterna och mi iderna. Hon saknar mod at uppträda till kam i , skyddad ilegier och ördornar, att våga striden för sanning och rätt oc våga falla för sin idd, sin tankes mål och sin syggar tillbaks arhete, strid och oro, är det enda, som akahålla en annars vis och välmenande regering, eller ett parti, från do kroftig och beslutsamma handlingar, som saken fordrar. Er dylik regering är lam och sva Det andra slaget af Juste liP visser gen ej och kraft för afg ej god och lig vilja för sanut och rätt, 1 gå och förmåga att bedöma det verkligen nöt ga och förnuftiga i oppositionens anspråk, i folkets rop och tidens fordringar. — En sådan regering är envis och olycksaligt envis. — Liksom barnet i mör! ret, då det ej kan se föremålen, men hvars fantasi skapar och gestaltar för dess föreställning monstruösa bilder af förfärliga formationer och således nmer sig sjelf med sina egna fantasier, så ser en dylik regering faror i allt, hvars väsende den ej kan genomtränga och bedöma, skrämmer sig genom den fruktan, som okunnigheten och enfaiden alltid hyser till allt, som den ej förstår och känner. Denna regering är den sämsta, ty den är alltid hemfallen åt andras bedrägliga ledning. God, faderlig och välmenande är denna regering, men den förstår ej sitt folks verkliga väl, den begriper ej dess behof och handlar i sin välmening mot folkets sanna intressen. — Det tredie slaget af Juste-Milieu är den, som väl eger allvarlig vilja för sitt folks sanna väl och förädling, som klart och lefvande inser dess behof och de reformer, som det fordrar genom oppositionen samt äfven eazer mod att uppofira sig för folkets lycka och väl, om vilkoret för denna folkets lycka skulle fordra ett personligt offer af lif eller krona, men den saknar ivålland: kraft och orubbli; it ärdighet. som med stadiga steg går framåt utan alt tröttna på halfva vägen, och utan att besväras af dessa små moraliska betänkligheter, som väl äro aktningsvärda i det enskilda lifvet. men aldrig skall kunna tillämpas inom det stora historiska verldslifvet, der ioners öden och hå än indiv Regcri dernas ställning sins emellan och till deras h dra tangerande rättssferer måste nödvändigt iakttaga denna moraliska grannlagenhet att ci för gons rätt, men då regeringen kommer i p c tvenne generationers olika fordringar — då den står midt i striden mellan den äldre och nyare tiden och det yngre slägtet reser sig till allmän oppasi tion mot det äldre — ja då det gäller striden fö idter, för tanken och förnuftet, hv Sanning och Rätt regeringen djupt ins.r och crkännr, då är striden ej om individens rättigheter, utan om folkets — ej om det nuvarande slägtets, utan om alla kommande slägtens rättigheter, och då bör regeringen ej vid valet af sina handlingar bindas af några moraliska betänkligheter att förfördela den enskildtes rätt. Vid alla stora reformer i verldshistorien skall alltid en generation förlora på förändrirgen — och det är den generation, som uppvext och sammanvext med de gamla numera odugliga formerna. Hade Luther låtit leda sig af dessa små betänkligheter för några blodiga uppträden, för ett helt stånds totala förlust till förmögenhet och makt, så hade aldrig hans namn blifvit välsignadt af menniskoslägtet, ehuru det då bief förbannadt af tusende individer. Om Gustaf I varit så ytterst samvetsgrann, då han med den känslolösa menniskans hela hårdhet, men med den verldshistoriska heroens orubbliga konseqvens och kraft — djupt grundad på den lefvande insigten af sitt stora mål och på sjelfmedvetandet af sin kallelse, med våldsam hand grep inom det andliga ståndets heliga rättigheter och undanryckte detsamma allt, hvad det genom lagar och privilegier egde skyddadt och försäkradt till egendom och rättighet, samt med obevehlig stränghet tvingade den gränade ålderdomen att inskränka de lefnadsvanor, som nu genom 70-årig lefnad blifvit för densamma ett lika nödvändigt behof; då hade aldrig han blifvit Sveriges nya skaparc, cj blifvit en verldshistorisk person — ej grundlagt Sveriges sjelfständighet och tillkämpat det en plats bland Europas organiserade stater. — Nu frågas: Betydde väl de andligas skrik på våldförde privilegier — deras hat och förbannelser så mycket, som pa a a ärar nas nn eran nn a