de icke accepterades, men köpmannen väntade både
länge och väl förgäfves på att återfå sina varor,
hvilka först helt nyligen återkommit. Efter den
långa tid, som förflutit, vägrar nu köpmannen att
återtaga varorna och har instämt intendenten med
anspråk på betalning.
— LYCKANS OMVEXLING. År 4792 ledde i Rom
en fattig sate, den man kallade Domestico di piaz-
za, och som vanligtvis hade sitt tillhåll på Spanska
torget,. Han uppehöll lifvet med de drickspengar
han förtjenade såsom cicerone och tolk åt resande,
dem han visade Colosseum och Roms öfriga märkvär-
digheter, och utmärkte sig genom redlighet och
tjenstaktighet, så att han af den ene resanden re-
kommenderades till den andra. På detta sätt blef
han äfven rekommenderad till hr de Basseville, som
af konventet i Paris blifvit sänd till Rom såsom ut-
omordentligt sändebud, förnämligast för att bearbeta
folkopinionen för en revolution, och uppmuntra Rom
att sluta sig till franska revolutionen. För detta
ändamål disponerade hr de Basseville ofantliga sum-
mor, dem han till en del genom ciceronen och tol-
ken lät utdela bland den lägre befolkningen, och på
detta satt åvägabragtes äfven en uppresning, hvilken
dock misslyckades, emedan den för tidigt utbröt
Den 43 Januari 41793 uppsattes den trefärgade fanan
vid hr de Bassevilles hotell, och detta var signalen
till utbrottet. Hr de B. for ut på Corso och utde-
lade trefärgade kokarder, men möttes med stenkast-
ning och förföljdes in uti ett hus, der han sårades,
så att han följande dagen afied.
Ciceronen försvann derefter för någon tid från
Spanska torget; men sedermera såg man honom,
förmögen genom sina besparingar, gifta sig med en
sadelmakareenka, med hvilken han skulle fått en
betydlig summa penningar. Han slog sig nu på spe-
kulationer i romerska assignater, för hvilka tryckeriet
anlades i hans hus, och opercrade raskt och lyck-
ligt så att han kom till en stor rikedom. Seder-
mera deponerade Letizia Bonaparte, konung Ludvig
och prins Lucian, kardinal Fesch, likaledes Carl VI
af Spanien och hans gunstling fredsfursten Godoy
betydliga kapitaler hos honom, och då han slutli-
gen köpte för kontant familjen Odescalchi Braccia-
nos herredöme, erhöll han titel af hertig af Brac-
ciano,. Hans äldste son, hertigen af Pola, är för-
mäld med furstinnan Cesarina Sforza, och den yng-
ste med en furstinna Doria.
Sålunda har den fordne romerske ciceronen blif-
vit grand af Spanien af första klassen, beslägtad
med de förnämsta familjer i Italien samt represen-
tant af en bland vår tids största förmögenheter. Man
skattar hans rikedom till 40 millioner. Hans namn
är Torlonia.
— ETT LURENDREJERIFÖRSÖK. Ibland pålagor
i Preussen är det nästan ingen som bäres med så
mycken ovilja, som accisen på födoämnen eller
slagt- och mjölkskatten, och landtfolket söker der-
före också på allt möjligt sätt att eludera författ-
ningarna i detta fall. En slagtare i Stettin kom
således nyligen på det infallet att utstyra tvenne,
uti en från accisafgiften fri stad slagtade, svin i
fruntimmerskostymer och sätta dem, så utstofferade
i upprätt ställning i en droschka och sig sjelf midt
emellan, genom hvilken fint han ofelbart hoppades
kunna införa svinen i Stettin, utan erläggande af
slagtskatten. Olyckligtvis fattade dock tullnären,
då han tittade in i droschkan, någon misstanke,
ehuru det redan skymde på. Han fann sig föran-
låten att taga de förklädda damerna, och slagtaren
råkade dervid med sin fint uttänkta id verkligen
i ett svårt dilemma. Resultatet blef att han måste
erlägga, icke blott slagttullen, utan äfven de myc-
ket högre böterna för undansnillningsförsök, hvartill
han ännu kunde lägga de förgäfves hafda kostna-
derna för svinens utstyrsel och legning af droschkan.
— Imedlertid önskar man på det högsta, att blifya
af med denna tryckande pålaga, som indirekt drab-
bar de fattiga mer, än de rika, och ifrån Berlin
föreslås, att man. i stället för att lägga skatt på
kött och bröd, måtte för ombyte beskatta cham-
vagne och ekipager, likasom (gåslefver-pastejer och
hawlar