de icke accepterades, men köpmannen väntade både länge och väl förgäfves på att återfå sina varor, hvilka först helt nyligen återkommit. Efter den långa tid, som förflutit, vägrar nu köpmannen att återtaga varorna och har instämt intendenten med anspråk på betalning. — LYCKANS OMVEXLING. År 4792 ledde i Rom en fattig sate, den man kallade Domestico di piazza, och som vanligtvis hade sitt tillhåll på Spanska torget,. Han uppehöll lifvet med de drickspengar han förtjenade såsom cicerone och tolk åt resande, dem han visade Colosseum och Roms öfriga märkvärdigheter, och utmärkte sig genom redlighet och tjenstaktighet, så att han af den ene resanden rekommenderades till den andra. På detta sätt blef han äfven rekommenderad till hr de Basseville, som af konventet i Paris blifvit sänd till Rom såsom utomordentligt sändebud, förnämligast för att bearbeta folkopinionen för en revolution, och uppmuntra Rom att sluta sig till franska revolutionen. För detta ändamål disponerade hr de Basseville ofantliga summor, dem han till en del genom ciceronen och tolken lät utdela bland den lägre befolkningen, och på detta satt åvägabragtes äfven en uppresning, hvilken dock misslyckades, emedan den för tidigt utbröt Den 43 Januari 41793 uppsattes den trefärgade fanan vid hr de Bassevilles hotell, och detta var signalen till utbrottet. Hr de B. for ut på Corso och utdelade trefärgade kokarder, men möttes med stenkastning och förföljdes in uti ett hus, der han sårades, så att han följande dagen afied. Ciceronen försvann derefter för någon tid från Spanska torget; men sedermera såg man honom, förmögen genom sina besparingar, gifta sig med en sadelmakareenka, med hvilken han skulle fått en betydlig summa penningar. Han slog sig nu på spekulationer i romerska assignater, för hvilka tryckeriet anlades i hans hus, och opercrade raskt och lyckligt så att han kom till en stor rikedom. Sedermera deponerade Letizia Bonaparte, konung Ludvig och prins Lucian, kardinal Fesch, likaledes Carl VI af Spanien och hans gunstling fredsfursten Godoy betydliga kapitaler hos honom, och då han slutligen köpte för kontant familjen Odescalchi Braccianos herredöme, erhöll han titel af hertig af Bracciano,. Hans äldste son, hertigen af Pola, är förmäld med furstinnan Cesarina Sforza, och den yngste med en furstinna Doria. Sålunda har den fordne romerske ciceronen blifvit grand af Spanien af första klassen, beslägtad med de förnämsta familjer i Italien samt representant af en bland vår tids största förmögenheter. Man skattar hans rikedom till 40 millioner. Hans namn är Torlonia. — ETT LURENDREJERIFÖRSÖK. Ibland pålagor i Preussen är det nästan ingen som bäres med så mycken ovilja, som accisen på födoämnen eller slagtoch mjölkskatten, och landtfolket söker derföre också på allt möjligt sätt att eludera författningarna i detta fall. En slagtare i Stettin kom således nyligen på det infallet att utstyra tvenne, uti en från accisafgiften fri stad slagtade, svin i fruntimmerskostymer och sätta dem, så utstofferade i upprätt ställning i en droschka och sig sjelf midt emellan, genom hvilken fint han ofelbart hoppades kunna införa svinen i Stettin, utan erläggande af slagtskatten. Olyckligtvis fattade dock tullnären, då han tittade in i droschkan, någon misstanke, ehuru det redan skymde på. Han fann sig föranlåten att taga de förklädda damerna, och slagtaren råkade dervid med sin fint uttänkta id verkligen i ett svårt dilemma. Resultatet blef att han måste erlägga, icke blott slagttullen, utan äfven de mycket högre böterna för undansnillningsförsök, hvartill han ännu kunde lägga de förgäfves hafda kostnaderna för svinens utstyrsel och legning af droschkan. — Imedlertid önskar man på det högsta, att blifya af med denna tryckande pålaga, som indirekt drabbar de fattiga mer, än de rika, och ifrån Berlin föreslås, att man. i stället för att lägga skatt på kött och bröd, måtte för ombyte beskatta chamvagne och ekipager, likasom (gåslefver-pastejer och hawlar