emot sin makas bröst. Deremot kan den skick-
ligaste man, den slugaste och misstänksammaste
blifva offer för husligt bedrägeri, likaså väl som
den enfaldigaste.
Derföre -hemsökes i alla länder, alla åldrar.
det husliga förräderiet af Guds förbannelse och
dervid låter mannen bero: han hedrar det icke
med sitt hot, än mindre vill han lätta bördan
af detta brott eller unna det försoning genom
att nedlåta sig till hämd, Med vämjelse och
leda vänder han sig bort och öfverlemnar åt
naturen att rensa jorden från detta ohyggliga
fenomen, som han afskyr.
Gamle man! att hon uppsåtligen förråder dig
— att hon missbrukar ditt förtroende, sviker
din uppriktighet och drager falskhetens synd
öfver silt unga hufvud — allt detta skulle väl
förbittrat dig, — men sådant är gamla mäns
vanliga öde; — sådant ger Hf och intresse åt
våra farser; — unga flickor och deras älskare
äro privilegierade bedragare. Men att hon räk-
nat sandkörnen i ditt timglas, att hon suttil
vid din sida, uträknande tiden, då maskarne
skulle få dig — att hon leende forskat i dill
ansigte efter underskriften i det kallelsebref
som dödens hand der skrifvit, — skynda dig
att dö, gamle man; skarprättaren väntar på sitt
arfvode!
Det fanns inga tårar i de ögon, hvilka nu
kommit till slutordet i brefvet, som sakta föll
ur hans hand ned på golvet: hufvudet sjönk
ned emot bröstet, och händerna föllo tungt på
de förlamade lemmar, hvilkas korta återståen-
de vandring på jorden missunnades dem. Fan
kände sig slagen, bedröfvad, krossad; stoltheten
hade hell och hållit öfvergilvit honom; de grym-
ma orden träffade honom hårdt — en nolla var
han då blott, et intet, och ändå tryckte, be-
svärade han jorden! — I detta ögonhlick ska-
kade gamla Fronto, rappbönshunden, på sig.
såg upp, och lade sitt hufvud i sin herres sköte