den; får ör honom bara på hans käpphäst, så!
blir det väl icke svårt att åter ställa er in;
bos hononi.,
Ack ja, det skall jag visst göra, mr. Var-
ney Den unga flickan var ej sen att taga,
vinken i åkt. Gabriel hade ledt flera på sam-
ma önskan, så att det blef ett allmänt rop,
när flickan började tala om saken: — Ack,
Guys ek, för all dell
Mycket förnöjd öfver den entusiasm, detta
minne af hans älskade anherre väckte, förde
sir Miles sällskapet till dälden ; vid kanten deraf
stannade han och sade:
Jag fruktar, alt jag ej kan ledsaga herrska-
pet längre; det är för brant att jag med sä-
kerhet skulle kunna rullas dit ned i min stol
Gabriel hviskade något till sn vackra följe-
gagerska.
SMin bäste sir Miles) ropade flickan, jag
går bestämdt icke ur fläcken, utan att ni föl-
jer med; jag är säker, att vi kunna få ned stö-
1en, utan att ni får någon stöt. S2 der, huru
sakta marken sluttar! Jane, Lucy, mina söta
vänner, låtom oss hjelpa sir Miles. Se så.
Den artige gamle gentlemannen skulle gålt
i elden under sådan ledning: han kysste de
sköna händer, som lågo så frestande på hans
stol, reste sig sedan med någon svårighet och
sade:
Nej, mina söta, ni ha gjort mig så ung på
nytt, att jag tror mig kunna gå i kapp med er
utför branten.
Sålunda, dels stödjande sig på beljentens arm,
dels med tillhjelp af de andra, uppnådde sir
Miles, steg för steg, med sorgfälligt dold an-
strängning, ckens ofantliga. rötter.
Håligheten var då mycket mindre,, sade
han, så att han icke så lätt kunde upptäckas,
som det nu skulle ske: de fördömda stubböro-
nen — jag ber om förlåtelse, mina söta — de
kurkaktiga rebellerna stötte sina svärd genoms