HR Alldile JÄAUdlUl dl UGCH va 21 Me VIVReR Ut
drager hon sig icke stort intresse. Cornelia gör
det - mera, ehuru orsaken dertill icke precst
ligger i en konseqvent genomförd ka arakter,
utan fastheldre i de händelser, som knyta sig
omkring henne. Cornelias ursprungliga böjelse
att vilja ingå i alla förbillanden och i dem
finna sig hemmastadd, föler henne icke tro-
get igenom lifvets alla stadier. Hennes man
är en älskvärd, behaglig umgängsmenniska, just
icke någon dygdehjelte, men ej heller någon
utsvälvande vagabond; mycket egoist — men
ändock varm och kärleksfull. Hans valsprok
var det Lutherska kärnspråket: Wer nicht
liebt Wein, Weiber und Gesang äce. ce., ehuru
han icke egentlgen är någ: n rumlare, ej heller
eger mera än en enda flyktig böjelse, nemligen
för en vacker polsk grefvinna, som en tid up-
pehöll sig hos familjen på Syanvik. Detta
förhållande, som mera består i galanteri eller
i en lätt brinnande kur oisi, än brottslighet,
ungår icke Cornelias uppmärksamhet; men för
den afbedjande mannen är hennes kärlek rik
på förlåtelse, ända intilldess att hon finner
sig älven lörrådd af hans förnyade trohetslöf.-
ten, då på en gång hennes kärlek helt och hål-
let utslocknar, och kall likgiltighet, än mera,
isande: förakt intar kärlekens plats. Ifrån den-
na stund äger hennes hjerta e mera nå-
gon förlåtelse, någon barmhertighet för den
ånyo återvändande mannens böner, kärlek,
qval, förtviflan, vrede, ursinnighet, icke engång
då hon födde honori en son. Hon ö:verger
honom också sent omsider med fullkomlig köld
och bosätter sig i en aflägsen, angenäm Tands-
ort, på en mindre, obetydlig egendom. Der
uppsöktes hon först af en baron Gotthard Ahren-
heim, .som alltid visat sig för henne en troge
själ, ehuru hon i allt öfrigt är lika nyckfull
och obeslutsam — som någon annan fattig syn-
dig menniska; den vänskap — eller hvad man
må kalla den känsla, som drar honom till Cor- I
nelia, — utbildar sig här till passionerad kärlek )
— och ändock reser han efter en tid åter bort
ifrån henne — med anledning af ett obetydligt
missförstånd. Derefter besöktes hon af en dok-
tor Theodor Brand; denne, en fåfäng man, äl-
skar henne och vinner hennes passionerade gen-
kärlek; men icke destomindre förklarade bon
slutligen honom, att bon var bunden vid sin
man, och således måste visa — älskarn på
dörren; efter hvilken bekännelse hon kastar
sig hans armar, tryckte honom till sitt hjerta.
Och då var det honom till meds som skulle hon
förvandlas till en flamma och förtära honom!
— Men ctt ögonblick derefter gjorde hon siy
lös och försvann i sidorummet. Detta var ett
afsked för alltid. Knappast har också det in-
träffat, förr än hennes man anländer från Pa-
ris — blind och sjuklig; och utan att egentli-
gen låtsa om någonting af allt hvad som till-
förne passerat dem emellan, sluter hon sig nu
såsom sjukvakterska t.ll honom; följde honom
till Stockholm, der han ändtligen dog. Fri,
tänkte bon på Theodor Brand, men erhåller nu
den underrättelsen, att han gift sig med en an-
nan, ifölje hvaraf vår hjeltinna insjuknar i en
stark och brinnande feber. Aterkommen från
sin sjäökdom; finner hon Gottard — den trogna
själen — vakande vid sin bädd. Och en kort
tid derefter vågar sent omsider derne göra sin
kärleksförklaring.
Himmel! utropar Cornelia dervid, talar ni
verkligen allvarligt ?,
Och som han nu aldrig talat annat än all-
varligt — ble:vo de också snart gifta.
Sommaren 41846 sammanträffar!amiljen Ahren-
heim och doktor Brand vid vattenkuren i Sö-
derköping, då Cornelia ganska likgilugt betrak
tar sin förra flamma och gör dereffer följah-
de mindre sinnrika anmärkning: Huru väl attj
vi alla — han, du, jag, — hafva funnit denl
sfer cfter hvilken vi så träget stiä:vat: det vill
säga en inre jemnvigt med alla yttre förhållan-
den. Och dermed är arbetet slut.
Af denna korta resume kan läsaren göra sig
ett, ehuru ofullständigt, begrepp om sjelfva bo-:
kens uppränning. I afseende på skrifsättet gäl-l.
ler om denna detsamma som om grefvinnan
Hahn-Hahns andra romaner; den hör helt och
hållet till det resonerande och filoso:erande sla-
get. Man kan icke neka författarinnan en be-
tydande kännedom af menniskohjertat, i syn-
nerhet qvinnans, och hon följer. dess rörelser
på spåret med en nästan mikroskopisk noggrann-
het. Detta är äfven för läsaren icke sällan lä-):
rorikt; dock anmärker man emellanåt att hon,
till skada för sjelfva berättelsen, förlorar sig allt-
för mycket i minutier och detaljer, som äro
utan inflytande på det hela, och följaktligen
mera att betrakta såsom en ballast; men detta
är nu en ging ett tel söm tillhör de flesta Tör-
fattare och författarinnor.
Hvad den svenska bearbetningen angår, så
är den utmärkt; hela scenen är törflyttad till
Sverge och alltsammans för sådant ändamål väl
lokaliseradt. Att kusinernas författarinna här-
vid i några tillägg icke glömt bort sin förkär-
lek för ;det förnäma eller bördsadeln, den hon
ser i ett poctiskt skimmer och. hvars umgän-
geskrets för: henne är ett slags Canaans land,
och att hon för kontrastens skull ger sina mo-
diga slängar der hon :kommer åt — åt penninge-
högfärden, som hon tyckes föreställa sig såsom
någonting at helt olika slag emot bördshösfär-
2 llÄst a
lama när Jas 3 JA