vän, tag den här kappsäeken på axeln och följ med till grindstugan. Och full af helsa, hopp, lefnadslust och med, begaf sig sålunda John Walter Ardworth ut på sin bana i lifvet. Emellertid gick Mainwaring långsamt till sir Miles. När han nalkades galleriet, mötte han Luerelia, som i detsamma kom ifrån sitt. rum. Sir Miles har skickat efter mig, sade han ber tydelsefullt. Han fick ej tid att säga mer, ty betjenten stod vid dörren till galleriet, väntande på att införa honom till hans värd. Ha! säg icke ett ord, som kan förråda ,0oss; vaka äfven väl öfver era anletsdrag! hviskade Lucretia hastigt; kom sedan till mig vid cedrarna.. Derpå gick hon bört till trappanoch såg på det stora uret, som der hade sin plats. Öfver elfva; Vernon är aldrig uppe före tolf, Jag måste tala vid honom, innan min onkel skickar efter mig, hvilket han nog gör, om han misstänker nigot. -— Hon återvände nu till sitt rum, ringde eter, sm kammarjungfru, klädde sig liksom till promenad och sade, bekymmerslöst: Om sir Miles vill tala vid mig, så säg, att-jag gått till prestgården, och jatt jag sannolikt tager återvägen genom byn, så att jag är hemma igen omkring klockan -ett. — Hon ställde också yerkligen sin väg till prostgården; men när hon kommit balfvägs, vände hon om, gick igenom trädplanteringen på baksidan al huset och väntade Mainwaring på bänken under cederträden. Det dröjde ej länge, innan han kom. Hans min var dyster och tankfull; han satte sig vid hennes sida med ett utseende af nedslagenhet, som djupt oroade henne.