vän, tag den här kappsäeken på axeln och följ
med till grindstugan. Och full af helsa, hopp,
lefnadslust och med, begaf sig sålunda John
Walter Ardworth ut på sin bana i lifvet.
Emellertid gick Mainwaring långsamt till sir
Miles. När han nalkades galleriet, mötte han
Luerelia, som i detsamma kom ifrån sitt. rum.
Sir Miles har skickat efter mig, sade han ber
tydelsefullt. Han fick ej tid att säga mer, ty
betjenten stod vid dörren till galleriet, väntan-
de på att införa honom till hans värd.
Ha! säg icke ett ord, som kan förråda ,0oss;
vaka äfven väl öfver era anletsdrag! hviskade
Lucretia hastigt; kom sedan till mig vid ce-
drarna.. Derpå gick hon bört till trappanoch
såg på det stora uret, som der hade sin plats.
Öfver elfva; Vernon är aldrig uppe före tolf,
Jag måste tala vid honom, innan min onkel
skickar efter mig, hvilket han nog gör, om han
misstänker nigot. -— Hon återvände nu till
sitt rum, ringde eter, sm kammarjungfru, kläd-
de sig liksom till promenad och sade, bekym-
merslöst: Om sir Miles vill tala vid mig, så
säg, att-jag gått till prestgården, och jatt jag
sannolikt tager återvägen genom byn, så att
jag är hemma igen omkring klockan -ett. —
Hon ställde också yerkligen sin väg till prost-
gården; men när hon kommit balfvägs, vände
hon om, gick igenom trädplanteringen på bak-
sidan al huset och väntade Mainwaring på bän-
ken under cederträden. Det dröjde ej länge,
innan han kom. Hans min var dyster och
tankfull; han satte sig vid hennes sida med
ett utseende af nedslagenhet, som djupt oroade
henne.