Gör ingenting; tänk och dröm. alltid, att
man bör vara beredd på försvarl)
Gabriel, — den bleke lärde satte sig här-
vid på sängkanten — vänd ditt ansigte åt
mig — närmare: låt måinljuset falla derpå;
upp med ögonen — se På mig — så der!
Spelar du inte falskt spel med mig? År du
icke Lucretias spion, medan du inbillar mig,
att du är min? Jo, så är det; ditt öga för-
råder dig. Men märk nu hvad jag vill säga;
du har ett förstånd vida öfver. dina år. Hvil-
ketdera tycker du mest om: den usla vindskam-
maren i London, den klena födan och de då-
liga kläderna — eller din boning här, känslan
af lyx och öfverflöd, åsynen af glans,;och rike-
domens atmosfer? Du eger att väljan
Jag väljer, som ni sjelf vill, sade gossen —
det sednare.
Det tror jag också. Hör på! du älskar mig
iche — det är, naturligt — du är son af
Clara Varney! Du har tänkt, att, om du bål-
ler med Lucretia Clavering, du kan förarga mig
eller spela mig ett spratt, du vet knappt huru;
och Lucretia Clavering har penningar och pre-
senter, fagra ord och löften att besticka dig
med. Jag vill nu öppet säga dig min plan i
afscende på denna flicka: det är mitt syfte alt
vinna hennes hand — att bli egare af detta
slott med tillhörande egendom. Lyckas jag, så
delar du dem med mig. Förråder du mig,
genom ord eller min, för Lueretia, så gör du
mina afsigter om intet; du arbetar då emot
vår lycka och till vår ruin. Inbilia dig icke,
alt du kan slippa undan, att du ej måste föla
mig i förderfvet; om jag förjagas härifrån —
och dertill kan du låta det komma — så de-
lar du milt öde, och, märk noga, du är då
blotitställd för min hämnd... Du upphör att vara
min son — du är min fiende. Barn, du kän-
ner mig)
Gossen, så oförskräckt han var, ryste dock
vid detta tilltal; men efter en paus, så kort,