strande ålder, hvad behöfver du rådfråga läkare böcker — hvad bekymra dig om prognostiker, symtomer och sjukdomar? Med stadigt öga följer hon de tecken, som föregå den grymma fienden, då han kommer som mest oförväntad — hon gör sig underrättad om de lefnadsvanor som inbjuda honom, om de varningar, han gifver. Han, hvars rikedom skall göra henne fri, har två gånger varit hemsökt af den fruktade gästen — men han har icke dött — han lefver ändå! Hon slår igen boken, och beräknar tankfull, huru många dagar och timmar han ännu kan hafva att lefva. Bäfven tillbaka, j strålar! Kärleken är ohelgad: medan handen höll rosen, var tanken i benhuset. Der bor!a, i motsatta tornet, i det lilla fönstret nära takfoten, inföllo också strålarne. Barndomen sofver. Månoch stiernstrålar, j älsken barnets slummer! Dörren öppnas — en mörk gestalt smyger sig in. Fadren kommer för att betrakta sonens sömn. Heliga faderskärlek. om det icke är något annat han åsyftar! Vakna, Gabriell sade en lag, allvarsam röst, och en omild hand ruskade den sofvande. Det svåraste prof för de nerver, af hvilka det blotta fysiska modet beror, är att plötsligen, midt i natten, blilva uppväckt af en vildsam hand. Men den hänsla, Gabriel dervid erfor, var hvarken rädsla eller öfverraskning. Man skulle tagit honom för en spartansk gosse, som icke var obekant med faran; med et sakta utrop och ett raskt språng upp ur sängen, grep sonen med sin hand om fadrens strupe. Dalibard lossade honom med någon svårighet ifrån sig, och ett halft gillande, halft ironiskt småleende spelade i månskenet öfver hans läppar. Du vill ha blod, unga tiger! sade han. Tyst nu och hör på, hvad jag har att sägal Är det. ni, min far?, sade Gabriel; jag tänkte — jag drömde.n