utgöra ett nog värdigt mål för hela deras lif verksamhet och ärelystnad, att oaflåtligen arbeta på en så stor ides upprä thållande och utveckling, samt deråt egna alla de krafter, som ej behöfva upptagas för det enskilda lifvets bestyr? Det är på det sättet, som associationerna i England verka med en så förundransvärd kraft, Det finnes der alltid några få personer, som sätta hela sin ärelystnad i att arbeta för sådana föreningars ändamäl, tills de uppnått detsamma; de hvila icke, de göra allt för att vinna medborgares deltagande derför, och på det sättet går saken framåt. Så hafva Wilberforce och Alexander arbetat för slafhandelns afskaffande, Richard Cobden mot spanmålslagarna och Wilderspin för småbarnsskolorna. Skulle icke någon här finnas, som likaså ville åtaga sig de sednare? Man kunde vidare fråga: hvad har hufvudstadens pres:erskap gjort för denna vigtiga del af filantropien; eller ingår icke detta i deras ider? — Men vi skulle härigenom komma längre än vi från början ämnat, som endast var att gifva en vink, hvilken vi hoppas icke skall blifva alldeles utan nytta. KONGL. MUSIKALISKA AKADEMIEN. Akademiens vanliga årsexamen försiggick mot slutet af förra månaden i närvaro af en del af akademiens ledamöter, samt så stort antal åhörare, som lokalen rymmer. Först aflades profven i harmoniska klassen, hvarvid elevernas svar på de af läraren, professor Drake, framställda frågor utvisade en god kännedom om harmoniens elementer. Derjemte förevisades kompositionsförsök, bestående af orgelpreludier, hvilka i-allmänhet vittnade om goda harmoniska studier. — Uti orgelklassen utfördes på akademiens orgelverk af åtskillige elever några s. k. utgångsstycken af Rink m. fl. utmärktare tonsättare för nämnde instrument. — Uti violinklassen spelade tvenne af eleverna, Ferner och Wascnius, hvar för sig 4:sta stämman till 2:ne violinqvartetter. Afven utförde de förhoppningsfulla 41-åriga gossarne Lindmark och Roos en af deras lärare, hr Randel, för tillfället komponerad duett, hvarjemte Lindmark äfven spelade ett thema med variationer. Det hela visade att eleverna sedan sistlidne år gjort framsteg, som äro ganska hedrande för den förtjenstfulle läraren. — Sångklassen, bestående af omkring 40 elever, utförde 2:ne sånger utan ackompagnement, nemligen hr van Booms vackra flaggsång och den allmänt omtyckta jagtsången af hr Cronhamn (en af hans nyligen utgifna militärsånger) samt en större kör med bassolo och qvartett ur Rossinis Tell, hvars briljanta pianoackompagnement hr van Boom hade den artigheten att utföra. En ung clev, hr Humbla, med vacker röst, sjöng bassolot, och eleverna Lindblom och Westerberg, Lagergren och Cronsjöe utförde qvartetten. Man hade allt skäl att vara tillfredsställd med de unga sångarnes framsteg, hvilka verkligen kunna kallas förvånande, då man vet, att de flesta bland eleverna först sedan början af sistlidne September åtnjutit undervisning vid läroverket, och dessa vackra resultater gåfvo ett nytt bevis på det utmärkta nit, hvarmed hr Cronhamn vårdar sitt kall såsom sånglärare vid akademien. Efter slutad examen utdelades belöningar till åtskilliga elever, hvarom en ofliciel berättelse redan blifvit offentliggjord. Då man betraktar hvad som presterades vid denna examen, så måste man beklaga att staten bidrager så ringa till upprätthållandet och förkofran af denna konstinrättning, och vi anse det utom tvifyel, att ett ökadt statsanslag i förening med en tidsenlig reform — hvilken, såsom vi hoppas, snart är att förvänta — skulle sätta den i stånd att uti ganska väsendtlig mån verka till: den fosterländska tonkonstens uppbringande från den låga ståndpunkt, hvarpå den för närvarande befinner sig.