John, att manliga ättlingar alltid hade blifvit
utsedda till arftagare. Dessutom, sedan nu
Mary var förlorad för honom, verkade hins
medfödda likgiltighet för penningen, i förening
med en viss fransysk lät sinnighet och öfverty-
gelsen, alt han ej hade långt qvar af silt ut-
nötta lif, — allt detta verkade, att han utan
saknad och harm fann sig i sin slägtinges be-
slut. Hans barndems tillgifvenhet för den
godhjertade, hederlige gamle gentlemannen i-
tervände, och, fastän han afskydde landet, hade
han, utan minsta skymt af egennyttig beräk-
ning, af hjertat emoltagit baronetens gistfria
inbjudning, samt emot Hampshires vildmarker
utbytt Pall Malls ljufva skuggiga sida.
Vi inträde nu i salongen på Lsughton, der
redan flere af familjerna i närmaste grannska-
pet voro samlade, för att prata kring det na-
tionella tebordet, spela ett parti whist eller,
med tillbjelp af två, tre barn eller ett par gub-
bar, formera en munter kontradans. Ty, på
denna lyckliga tid, var man i våra landtliga
herremäns hus vida mera sällskaplig, än i våra
dagar. Våra herrgårdar blefvo då efter-julen
lifvade och stojande; till och -med minga af de
mera betydande familjerna bodde hela året om
på sina egendomar; kontinenten var för oss
tillstängd. Den högdragna, slutenhet, som il-
följer ett beständigt vistande i städer, hade än-
nu icke uppdragit den gränslinia mellan ka-
sterna, mellan granne och granne, som nu exi-
sterar. Våra lindtjunkare Yoro mindre väl upp-
fostrade, mindre förfinade, Men mera gästfria
och anspråkslösa. Med ett ord, den tiden
fanns, hvad nu icke finnes, utom i några från
London aflägsna orter: en landtlig societet för
dem, som sökte en sådan.
Vi finne sällskapet grupperadt på följande
sätt — dock först böre vi kasta en blick på
sjelfva rummet, hvilket nästan alltid var det
första föremål, som ådrog sig cn främmandes
uppmärksamhet. Det sar aflingt och icke syn-
nerligen väl proportion: radt, åtminstone e:ter
våra moderna begrepp, ty det såg ut.nästan
som två rum, hopslagna till ett. Ungefär tret-
tiofem fot framuti rummet, som var temmeli-
gen smalt, förenades håda väggarne af en tvärs
öfver gående hvalfhåge, uppburen af skulpte-