se, hvilken syntes Yernon helt naturlig, hade! utöfvat ett ganska menligt imflytande på Vernons bana. Hvad betydde det, om han i sin ungdom utan HKejd öfverlät sig åt njutningar, om Vernonska grenens mindre betydande egendom, som gaf lumpna fyra eller fem tusen pund om året, bortslöstes litet för hastigt? — det ansenliga godset Lughton skulle ju godtgöra alit detta. Ur denna dröm hide han först för två eller tre år sedan blifvit väckt genom en böjelse, som han fattat för den :rflösa dottern till en grefve; som egendomen Grange var alltför graverad af inteckningar alt tillåta bkonom dermed vidtaga de dispositioner, som hennes fam lj fordrade, blef det sålunda vigtigt för honom att underrälta sig om sir Miles afsigter. Alltför grannlaga alt sjelf vilja utforska dem, hade han öfvertalat grefven, som var väl bekant med sir Miles, att på vägen till sitt eget gods i Dorsetshire fara upp till Laughton, och, utan att röja skälet till det intresse, han visade för denna fråga, oförmärkt söka utleta den rike minnens afsigler. Resultatet hade varit ö:vertygelscn derom, att Vernon var utan hopp. Sir Miles bade då redan bestämdt fattat sitt beslut att insälta Lucretia till sin arfvinge, och, med vanlig öppenbjertighet, hade han rent ut sagt detta, vid första förtäckta och artiga hänsyftn ng på saken, som grefven funnit tillfälle alt framställa. Denna upptäckt, som tillintetgjorde alla tanknr om n förening med lady Maria Stainville, bade korsat äfven andra förboppningar, än blott dem om det rika arfvet. Den var ett åskslag för Vernons hjerta, och inyerkade således äfven på bans lynne; den gaf henom ctt djupt sår och han betraktade den till en början som en hård orättvisa. Men Vernons med ödda ädla sinne mildrade småningom cn förtrytelse, om hvars grundlöshet och orättvisa hans eget förstånd snart öfvertygade honom. 5Sr Miles hade aldrig uppmuntrat de förhoppningar, Vernonska familjen och han sjelf så tanklöst hade fattat. Baroneten ägde ju att frilt förfoga öfver sin förmögenhet; dessutom var det ju helt naturligt, alt han föredrog ett barn, som han sjelf uppostrat, framför en aflägsen slägting, föga mer än en bekant, utan att rälla sig efter den gamla seden i familjen St