tigt angilven, hvarföre jag här tillåter mg att kerigtiga och fullständiggöra densamma. vv je jaa Ja jaa 2 25 35 33 Ån OO DNA FREEDEE ARSMIA a NA 3 UHaSTkE BRÄRTET 3 7 SES NES. ARISTA a Se smo rr ÖNS PA Pi sSS2 SPENET meonaej:aA NÖSSI SHSSNETEE 3 NPR NICSNEeE 235 122832 STRHIO3 SHN-S 2 Jab jr 1 1 ETSRE ASA 2 AHN I NEPSET NAN 3 Sn RDI RSS RR IC RR Ol Her SATT moSkIAR SRÄTNIT SR Pag. 124 säger förf., natt föga blifvit gjordt för fiskerierna vid storthinget, der jordbruket har så många, men fisket knappast någon enda representant,. Då här finnes ett beqvämt tillfälle att visa för:s orättärdighet i beskyllningar, öfverallt der det gäller storthinget och folkmakten, samt det alldeles oefterrättliga i de af förl. och hans parti förfäktade åsigter om nödvändigheten a att hvarje klass i samhället har sina representanter i nationalförsamlingen, vill jag i korthet påpeka en del af hvad Storthinget gjort för fiskerierna: Redan på storthinget år 1346 utkommo två vigtiga lagar för ordningen och utvecklingen a denna näringsgr.n, nemligen lagen af d. 8 Februari 1846 om sillfisket och sillens tillberedning i Nordlanden och Finnmarken, samt lagen af d. 4 Juli 1816 om fiskeriet vid Lofoten. På storthinget år 1824 utkommo tre lagar om fisket, alla af d. 4 Aug. nämnde år. På 1824 års storthing utkom lagen af d. 22 April 1824 angående sillfisket vid Bergen. På 4827 års storthing utkom lagen af d. 24 Juli 4827 angående upphäfvandet af tionde å fiskvarör, som otillverkade utföras till Bergen, samt en ny lag om fisket vid Lofoten af d. 7 Augusti 4827. På storthinget år 18350 utkom lagen af d. 13 Sept. s. å. om fiskerierna i Finnmarken. På 1839 års storthing utkom lagen af d. 9 Augusti 14839 om handeln i Nordlanden under fiskeritiden. På storthinget 4842 utkom lagen om sillfisket i Gulosen, under södra Throndhjems amt af d. 44 Juli 1842, och slutligen algaf sista storthinget, utom lagen af d. 6 Sept. 4845 angående upphäfvandet af förbudet mot bruket af not vid sillfisket i vissa trakter, ännu mera genom lagen af d. 20 Sept. s. å. angående upphäfvande af den presterskapet och staten tillagda andel af fisktionden, det tydligaste vittnesbörd, att det lika så litet som dess förezgångare, oaktadt det öfvervägande antalet af representanter för jordbruket och bristen på representanter för fiskerierna, underlåtit att draga omsorg för denna sista vigtiga näringsgren. Hr Palmblad skall, med sitt trånga besrepp om representantväsendet,. knappast kunna fatta ett sådant förhållande; men för den friare andan och den mer obildade blicken är det uppenbart, att så väl den nu omnämnda, som de flesta af vår nationalförsamlings ljussidor härleda sig från den omständigheter, att norska storlhinget icke är en samling af så och så många embelsmän, så och så många köpmän, så och så många handtverkare; så och så många landtmän, så och så många sjömän ENT Id andaa Sndan af narkan dit 2 frMNMA AM