mantik är lika mycket dess filosofi. Tragedien
lemnar aldrig verlden; hvar helst vi äro, om-
gifver den oss. Vi behöfve blott kasta en upp-
märksam blick tillbaka in i flydda tiders dun-
kel — och allt ifrån Pelops till Borgia möta
oss samma brott, fastän i olika skepnad. Hvarje
tidsålder bär i sitt sköte exempel på hvarje
dygd och hvarje last, som någonsin väckt vår
beundran och sympati eHer vår afsky.
London, November 4, 1846,
FÖRRA AFDELNINGEN.
Prolog. ij
Uti ett rum i Paris, under Skräckregeringens
tid, satt tidigt på morgonen en man, som än-
nu ej tycktes hafva hunnit trettiotalet, framför
ett bord, betäckt med en mängd papper, ord-
nade och med etiketter förs dda på ett sätt,
som röjde den metodiska noggrannheten hos
en person, vän af ordning och van vid göro-
mål. Bakom honom stod ett högt bokskåp,
med Robespierres bröstbild ofvanpå, och hvars
hyllor isynnerhet voro fyllda med verk af ve-
tenskapligt innehåll, blana hvilka de flesta af-
handlade kemi och medicin. Äfven sågos der
många sällsynta böcker i alkemien, d3 frejdade
italienska häfdatecknarne, några engelska af-
handlingar och ett par arabiska handskrifter.
Saknaden, i denna samling, af dagens stormiga
Jitteratur tycktes antyda, att ägaren var en stilla
och fredlig lärdomsidkare, som lefde skild ifrån
revolutionens strider och passioner. Denna
förmodan motsades dock af vissa på bordet lig-
gande papper, som mycket ordentligt voro ör-
sedda med den lakoniska påskriften pRapporter