sigten med denna korta uppsats, i öfrigt grun
dad på en önskan att tilldela — Suum cuique.
Dråp, föranledt af tvist om ett par ägg.
Thorsdagen den 20 Augusti 4846, sedan sole:
Iredan nedgått, utgick bonden Sven Månsson, jemt
sin hustru Maja Stina, uti Sandsjö Jonsgården a
Ormesberga församling, Norrvidinge härad Wexit
län, på en deras hemmanslott tillhörande åker. Hä
nedfällde mannen ett aspeträd, hvilket han vill
bemföra. Innan han emedlertid blef färdig här
med, hemgick hustrun för att ombesörja några hus
I hållsbestyr. Blott en kort stund hade hon vari
hemma, då Sven Månsson inkem i stugan, met
västen och skjortan upprifna samt byxorna nedha
sade. Blod rann i myckenhet från hufvudet nedå
ansigtet och kroppen såväl som från mund och Öö
ron. Då hustrun hemgick hade hon sett hemmans
ägaren Petter Persson i Sandsjö Jonsgården, gåend
på det honom tiilhöri iga träde, och på ungefär fem
tio alnars afstånd från Sven Månsson, sysselsätte
sig med att lägga säd i högar. Efter hvad hu
strun tyckte, såg Petter nykter ut. Mannen upp
gaf nu, att, då han skulle gå hem, medförande de
afhuggna trädet, hade Petter gått emot honom
samt dervid frågat: hvar har du tagit aspen, dir
tjul? — Sven, som genmilte, att trädet icke vort
stulet, tilldelades af Petter i detsamma med er
jernstör ett slag, hvilket träffade ena tinningen och
hyaraf Sven för ögonblicket miste sansen. Snart
kom han sig dock åter före och bjöd till att resa
upp sig, men erhöll då ett ytterligare slag på den
andra tinningen och ett annat på hufvudet. Efter
detta svåra våld afsvimmade han och låg i detta
tillstånd utan att veta huru länge eller om honom
derunder tilldelades vidare slag.
Vid hemkomsten lade sig Sven genast till sängs,
läkare kallades, men all hjelp var förgäfves. Sven,
som bibehöll fullkomlig sans till straxt efter läka-
rens ankomst vid nästföljande fredagsmiddagen,
uppgaf för denne att nämnde Petter Persson varit
gerningsmannen. Denna utsaga ändrade väl Sven
sedermera, i det han nämnde en Holmabo, såsom
baneman. Denna sednare uppgift ansågs likväl icke
trovärdig, såsom härrörande antingen af påkommen
sanslöshet eller af fruktan för Petter, som då kom-
mit tillstädes och af den sjuke blifvit bemärkt.
Sven afled natten till påföljde måndag. Om någon
föregående inrotad ovänskap den dräpte och ,dråpa-
ren emellan viste hvarken Svens hustru eller deras
öfrige bekanta något.
Ransakningen företogs den 23 påföljde Septem-
ber. Här hördes Petter Persson, som var af reslig
växt och medelmåttig kroppsbyggnad samt förtäljde
att han var född 1803, vistats hemma till 8 års
ålder, derefter, tills han admiterades till nattvarden,
dels tjenat hos slägtingar, dels vistats hemma. Se-
dermera hade han stadig tjenst i Gårdsby, Dref
och flere andre socknar, äfvensom i Wexiö stad.
För 46 år sedan upphörde han att tjena, då han
sammanvigdes med enkan Ingrid Magnusdotter och
i detta gifte erhöll V;:dels mantal Sansjö Jonsgård,
det han haft i samband med en, sina båda stjuf-
barn frånköpt enahanda andel i hemmanet. Utom
;sse tvenne hade han med Ingrid 3 egna barn.
jr 7 år tillbaka dog Petters första hustru; hvaref-
er han ingick nytt barnlöst äktenskap med Maja
Stina Jonasdotter från Söraby Bergs socken. För
innan förbrytelse än slagsmål hade han icke varit
agförd; men det tyenne gånger och då blifvit till
böter fåld.
Både han och Sven Månsson hade alltifrån deras
örsta bekantskap städse stått till hvarandra i vän-
skapligt förhållande ända till omkring 44 dagar fö-
e brottets föröfvande. Då först uppstod kallsinnig-
wet dem emellan i anledning af en emellan deras
wustrur förlupen stridighet om enderas bättre rät
ighet till ett par ägg. Uti en svarandens bod ha-
le nemligen tvenne hönor, den ena tillhörig hans
mustru och den andra Sven Månssons, värpt ägg i
tt och samma rede, af hvilka målsegande hustrun
insåg sig tillkomma fyra, då deremot svarandens
rustru förmenade att den förra icke egde rätt till
ler än två, dem hon också utan motsägelse bekom.
Men omsider tyckte sig svarandens hustru böra
nedgifva Maja Stina Persdotter rättighet till de
mtvistade äggen och tillskickade derföre henne
lafn. Den sednare vägrade likväl nu att dem e-
nottaga och sände dem åter till svarandens hustru.
Tärefter hade äggen flera gånger blifvit skickade
ram och tillbaka hustrurna emellan, till dess Maja
tina Persdotter slutligen lät lägga dem i svaran-
ens förstuga, hvarest hans äldste son, Magnus, ta-
it till sig äggen, med dem ingått i Sven Månssons
tuga och der slagit de samma i golfyet, sägande
tt Sven ändå skulle behålla äggen. — Som nu
ossen, hvilken sedermera omtalade sitt berörde för-
arande för svaranden och rönte hans gillande af
vad som tillgjorts, dels blifvit, vid ett tillfälligt
ammanträffande derförinnan med Sven Månsson
te å marken, af denne slagen ett par örfilar, der-
Ste att han gått så der med äggen emellan ; mo-
ren och Svens Nustru, dels ock något sednare: ve-
erfarits af Sven Månsson. ytterligare misshandling:
i hade detta framkallat hos svaranden mycken
srbittring imot Sven Månsson. Han tänkte också!