rTaKkna ett godt Understoc Irall pUDUuRtaS Sud. a —— 00 MUSIK. 1) Sånger vid piano, af J. van Boom. Stockholm, Hirsch. 2) Fantaisie brillante sur la Rose de Peronne, pour Piano, par Henri Rosellen; samme förläggare. 3) Tondikter för Piano-Forte af Victor Carlen. Häft. 1, 2; s. f. 4) Grande Valse pour le Piano par J. van Boom; s. f. Hr van Boom har genom ofvannämnde verk riktat sånglitleraturcn med ett ganska intressant bidrag. Han har, såsom sig bör, med försmående af allt prål, endast sökt att träffa textens uttryck och karakter, och enligt ref:s tanka lyckats fullkomligt häruti. Dessa stycken förvåna, blända ej, men de vinna vid hvarje förnyadt åhörande genom karakterernas friskhet och omvexling, genom flytande, behaglig melodi, samt enkelt, men intressant och alldeles rent arbetadt accompagnement. Af mindre värde än de öfriga anse vi imedlertid den sista sången Fruktsiljerskan, hvilket stycke saknar den raska, oafbrutna gång, texten erfordrar, och öfverhufvud vederbörlig humor i behandlingen. Bland de öfriga 4 sångerna kunna vi ej gifva någon företräde: framför den andra: alla hafva, i vår tanka, oaktadt sin olika färg, lika rätt till ett välvilligt emottagande af sångens vänner. — Ett par tryckfel ha tillkommit i julbrådskan, såsom pag. 3, takt 5, der e i basen bör utbytas mot c, och samma sida, takt 7, der g, b bör heta a. Hr Rosellen har genom sin komposition lagt en ny skär? till det digra förråd af variationskram, hvarmed hrr Herz, Czerny och Hänten begåfvat verlden. Man skulle, i afvaktan af mera vårdade produkter, ändå kunna fästa någon uppmärksamhet vid denna här förut okända författare, om blott en gnista fantasi, en fläkt af känsla, ett tecken till någon sjelfständig hållning vore märkbar i hans arbete, men något sådant ha vi åtminstone ej mäktat utfinna: allt är hoptimradt efter samma torra, själlösa modell, som hans föregingare uppställt. Vi vända oss nu till en mera lofvande tonsättare, nemligen hr Victor Carlen, Tondikternas författare. Hr Carln tyckes uppträda utan anspråk, hvilket under alla förhållanden är ett godt tecken: det inger förtroende för yngre författare och bibehåller det för de äldre. Hr C. synes hufvudsakligen hafva skrifvit för unga dilettanter, för avancerade elever, nemligen sådane, som ega musikaliskt sinne, ty detta erfordras till exekutionen af de flesta bland hans kompositioner. Dessa Tondikter äro små fantasistycken, till större delen genomförande serskilda, ofta väl hållna karakterer; de frappera ej geaom någon synnerligen rik uppfinning, men behaga genom sitt enkla, sanna uttryck: de tillhöra den genre, som är bekant under namn af ,Lieder ohne Worte,, dock äro de af en långt mindre svår exekution än de flesta af dessa, och bilda sålunda ett slags öfverging till dem från don lättare instruktiva musiken. — Det ofvan sagda gäller dock blott för de tillfällen, der författar.n följt sin bättre känsla; stundom har han (isynnerhet i 2:dra bäftet) låtit förleda sig till nyromantieismer, som ingalunda prisa sn mästare, såsom i Dit bort och ännu mera i ,Mattinatan, hvars sats dessutom icke är ren; Hemlandstoner, och Vårröjd åter äro nog alldagliga. Deremot kan man — med förbiseende af en och annan liten ocgentlighet — rekommendera Gondolsången, Vaggv san, Vemodp, oDen första snön och I skymningen,, såsom förtjenta utaf unga musikälekares uppmärksamhet. Hr van Booms vals är, såsom man kan förmoda, fullkomligt fri från dessa sönderhackade rytmer, dessa svulstiga och omotiverade modulationer, som mn eljest sällan undgår i modern valsmusik, Man finner deremot en otvunget genomförd melodi, behaglig utan koketteri, briljant utan egentliga svårigheter. Den är användbar i dubbelt hänseende, nemligen både som salongspjes och som egentligt dansstycke, och i båda fallen tro vi, att ingen skall i denna pjes sakna den lifvande egenskap, som man väntar hos denna musikart. — Afven här ha åtskilliga tryckfel insmugit sig, såsom pag. 6, takt 4, der