rTaKkna ett godt Understoc Irall pUDUuRtaS Sud.
a —— 00
MUSIK.
1) Sånger vid piano, af J. van Boom. Stock-
holm, Hirsch.
2) Fantaisie brillante sur la Rose de Peronne,
pour Piano, par Henri Rosellen; samme
förläggare.
3) Tondikter för Piano-Forte af Victor Car-
len. Häft. 1, 2; s. f.
4) Grande Valse pour le Piano par J. van
Boom; s. f.
Hr van Boom har genom ofvannämnde verk
riktat sånglitleraturcn med ett ganska intres-
sant bidrag. Han har, såsom sig bör, med
försmående af allt prål, endast sökt att träffa
textens uttryck och karakter, och enligt ref:s
tanka lyckats fullkomligt häruti. Dessa stycken
förvåna, blända ej, men de vinna vid hvarje
förnyadt åhörande genom karakterernas friskhet
och omvexling, genom flytande, behaglig melo-
di, samt enkelt, men intressant och alldeles
rent arbetadt accompagnement. Af mindre värde
än de öfriga anse vi imedlertid den sista sån-
gen Fruktsiljerskan, hvilket stycke saknar den
raska, oafbrutna gång, texten erfordrar, och öf-
verhufvud vederbörlig humor i behandlingen.
Bland de öfriga 4 sångerna kunna vi ej gifva
någon företräde: framför den andra: alla hafva,
i vår tanka, oaktadt sin olika färg, lika rätt till
ett välvilligt emottagande af sångens vänner. —
Ett par tryckfel ha tillkommit i julbrådskan,
såsom pag. 3, takt 5, der e i basen bör utby-
tas mot c, och samma sida, takt 7, der g, b
bör heta a.
Hr Rosellen har genom sin komposition lagt
en ny skär? till det digra förråd af variations-
kram, hvarmed hrr Herz, Czerny och Hänten
begåfvat verlden. Man skulle, i afvaktan af
mera vårdade produkter, ändå kunna fästa nå-
gon uppmärksamhet vid denna här förut okända
författare, om blott en gnista fantasi, en fläkt
af känsla, ett tecken till någon sjelfständig håll-
ning vore märkbar i hans arbete, men något
sådant ha vi åtminstone ej mäktat utfinna: allt
är hoptimradt efter samma torra, själlösa mo-
dell, som hans föregingare uppställt.
Vi vända oss nu till en mera lofvande ton-
sättare, nemligen hr Victor Carlen, Tondikter-
nas författare. Hr Carln tyckes uppträda utan
anspråk, hvilket under alla förhållanden är ett
godt tecken: det inger förtroende för yngre för-
fattare och bibehåller det för de äldre. Hr C.
synes hufvudsakligen hafva skrifvit för unga
dilettanter, för avancerade elever, nemligen så-
dane, som ega musikaliskt sinne, ty detta
erfordras till exekutionen af de flesta bland
hans kompositioner. Dessa Tondikter äro
små fantasistycken, till större delen genom-
förande serskilda, ofta väl hållna karakterer;
de frappera ej geaom någon synnerligen rik
uppfinning, men behaga genom sitt enkla, sanna
uttryck: de tillhöra den genre, som är bekant
under namn af ,Lieder ohne Worte,, dock äro
de af en långt mindre svår exekution än de
flesta af dessa, och bilda sålunda ett slags öf-
verging till dem från don lättare instruktiva
musiken. — Det ofvan sagda gäller dock blott
för de tillfällen, der författar.n följt sin bättre
känsla; stundom har han (isynnerhet i 2:dra
bäftet) låtit förleda sig till nyromantieismer,
som ingalunda prisa sn mästare, såsom i Dit
bort och ännu mera i ,Mattinatan, hvars sats
dessutom icke är ren; Hemlandstoner, och
Vårröjd åter äro nog alldagliga. Deremot
kan man — med förbiseende af en och annan
liten ocgentlighet — rekommendera Gondol-
sången, Vaggv san, Vemodp, oDen första snön
och I skymningen,, såsom förtjenta utaf unga
musikälekares uppmärksamhet.
Hr van Booms vals är, såsom man kan för-
moda, fullkomligt fri från dessa sönderhackade
rytmer, dessa svulstiga och omotiverade modu-
lationer, som mn eljest sällan undgår i modern
valsmusik, Man finner deremot en otvunget
genomförd melodi, behaglig utan koketteri, bril-
jant utan egentliga svårigheter. Den är använd-
bar i dubbelt hänseende, nemligen både som
salongspjes och som egentligt dansstycke, och i
båda fallen tro vi, att ingen skall i denna pjes
sakna den lifvande egenskap, som man väntar
hos denna musikart. — Afven här ha åtskilliga
tryckfel insmugit sig, såsom pag. 6, takt 4, der