ren allt från det han kom hit i verlden. S det är menska att ha hand med kreatur! Al drig dör för Le ne så mycket som en endast kyckling eller ankunge. Och ältan kan ho också bota. Ja! hon är för obegripliga snäll. ,Hvart skall du med kalfven? sporde vidar min vän, som fann sig allt mer och mer in tresserad. Hå! till stän, vet jag. Slagtar Magermai tar alla prostens kalfvar. Det är cn glädje at slagta sådana djur, brukar han säga. Ett präktigt kreatur,, mumlade min vän fö sg sjelf, gödt efter alla konstens reglor, oci antagligen ändå med mycken besparing! Åh en sådan qvinna är, f-n förvride mig, en verk lig juvel Efter denna stund hade min vän på fler dagar icke något egentligt lugn. ITan var oro: lig och ojemn. Jag kunde förstå att det va gödkalven, som sprang och skuttade i han: hjerna. Han synbarligen magrade. Det va alitjemt gödkalfven som sög på hans lifskrafter En gång vid frukosten yttrade han till mig Jag må te afligga en visit hos prosten i Wri linge. Förr kommer jag icke i jemnvigt med ing sjelf. Jag måste se henne! Hennes bil står beständigt fr mina blickar, och åndå ve! jag icke om hon är fogel eller fisk. An!agligen något midt emellanx, inföll jag in medio consistit virlus Ögon, till exempel af en fisk och näsa af en fogell! Menniska! utropade min vän, gäckas icke med det heliga ell m.... Mn vän höjd: en treuddig gaffel ö:ver mitt hufvud. Så näpser Neptun det uppstuds:ga hafvet. Du misstar dig om hvad som är på och bredvid talriken, anmärkte jag och pekade på ett stycke gåssylta, hvarmed min vän redan till en b tydlig del inörlifvat sig. Kanske räd