ren allt från det han kom hit i verlden. S
det är menska att ha hand med kreatur! Al
drig dör för Le ne så mycket som en endast
kyckling eller ankunge. Och ältan kan ho
också bota. Ja! hon är för obegripliga snäll.
,Hvart skall du med kalfven? sporde vidar
min vän, som fann sig allt mer och mer in
tresserad.
Hå! till stän, vet jag. Slagtar Magermai
tar alla prostens kalfvar. Det är cn glädje at
slagta sådana djur, brukar han säga.
Ett präktigt kreatur,, mumlade min vän fö
sg sjelf, gödt efter alla konstens reglor, oci
antagligen ändå med mycken besparing! Åh
en sådan qvinna är, f-n förvride mig, en verk
lig juvel
Efter denna stund hade min vän på fler
dagar icke något egentligt lugn. ITan var oro:
lig och ojemn. Jag kunde förstå att det va
gödkalven, som sprang och skuttade i han:
hjerna. Han synbarligen magrade. Det va
alitjemt gödkalfven som sög på hans lifskrafter
En gång vid frukosten yttrade han till mig
Jag må te afligga en visit hos prosten i Wri
linge. Förr kommer jag icke i jemnvigt med
ing sjelf. Jag måste se henne! Hennes bil
står beständigt fr mina blickar, och åndå ve!
jag icke om hon är fogel eller fisk.
An!agligen något midt emellanx, inföll jag
in medio consistit virlus Ögon, till exempel
af en fisk och näsa af en fogell!
Menniska! utropade min vän, gäckas icke
med det heliga ell m....
Mn vän höjd: en treuddig gaffel ö:ver mitt
hufvud. Så näpser Neptun det uppstuds:ga hafvet.
Du misstar dig om hvad som är på och
bredvid talriken, anmärkte jag och pekade på
ett stycke gåssylta, hvarmed min vän redan
till en b tydlig del inörlifvat sig. Kanske räd-