före att Postbudet, som vanligen gick till fots
denna gång kommit att åka med någon annai
person.
Några gånger vid samma tid ville Jonas Pete
Isaksson hafva mig med sig för att röfva Calmare
Posten och nämnde dervid, att den för mord m
häktade Gustaf Svensson från Singelstorp äfvenlede
lofvat biträda, och nämnde Gustaf Svensson bad mi;
äfven, att jag skulle blifva tredje man vid Calmare
postens bortröfvande.
Jonas Petter förnekade sanningen af detta vitt
nesmål.
Då ett par vittnen förklarade sig igenkänna d
byxor och den mössa Näst vid rånet påhaft, såson
Isaksson tillhörige, uppgaf Näst sig hafva stulit den
från denne.
När målet den 6 Juli sista gången förevar, hörde:
såsom vittne soldaten. I Barf i Hult, hvilken Isaks
son förgäfves sökte jäfva med anmärkning att Bra
vore hans uppenbara ovän.
Braf berättade, att han jemte flere personer e. m
den 7:de April varit å Lenhofda gästgifvaregård tiil-
sammans med Jonas Peter, hvilken dervid, sedan
samtalet fallit å det samme dag föröfvade brottet
synts blifva förlägen, och bemödat sig att borrvända
ämnet. Och hade sednare mot aftonen Jonas Peter
som af bränvin blifvit något frispråkig flere gånger
yttrat: att han dagen derpå skulle hafva så mycket
penningar att, såsom orden fallit, de skulle bäfva
deråt; äfvensom Jonas Peter, då någon beklagat
sig öfver de svåra penningetiderna, och vittnet, i
anledning deraf på skämt yttrat, att man för att
blifva hjelpt endast behöfde röfva Kosta bruks post-
väska, likasom träffad häraf, lutat sig ned mot bor-
det och i denna ställning länge qvarlefvat, hvilken
atbörd genast anmärktes såsom besynnerlig, ej min-
dre af vittnet än af öhiga närvarande. En stund
härefter kom Isaksson och omfamnade Braf, ytt-
nande: att han väl vore värd att få en tunna korn,
om han vore täts, utan att på fråga upplysa hvad
han dermed menade.
Isaksson ville förklara sina yttranden dermed att
han inväntat betalning för en stugubyggnad och vi-
dare, att han fruktade Braf skulle angifva honom
för bränvinsminutering.
Häradsrätten dömde Näst att genom halshuggning
mista lifvet, men förklarade Isaksson, i anseende till
bristande bevisning ej kunna åt saken fällas. Detta
utslag är af Götha hofrätt gilladt och Kongl. Maj:t
i underd. hemställdt.
ESKS EEE TAIS