Modren mätte dottern med förvånade blic-
kar. Huru,, sade hon, du kan hängifva dig
åt en sådan fruktan? Du, som har mitt och
din systers exempel för ögonen ?
Fruktan, upprepade Euphrosine, nej, min
mor! jag har alldeles ingen fruktan, att visa
mig annorlunda än goda tonen fordrar, allde-
les intet begär alt synas annorlunda än jag är.
Men, hvartill förutsättningar och varningar för
faror, hvaraf hvarken ni eller jag äro hotade;
af denna förbindelse kan ingenting härflyta;
den angår oss icke, ty jag har fast beslutat att
aldrig ingå d.n.,
Beslultat! — en flicka, nyss utgången från
klostret besluta! En feber-fantasi utan tvifvel
— man miste vända sig till skeppsläkaren, taga
hans bjelp i anspråk
Eupbhrosine undanbad sig den, såsom allde-
les ö.verflödig, och fru de Vernon lemnade
henne. — En god början, tänkte det arma bar-
net, och kunde icke återhålla sina tårar; grå-
tande öfverraskades hon af sin syster.
För himlens skull, inga tårar! ropade den-
na, de skada hyn. Du tycks vara känclofull;
det har väl sitt behag; men jag besvär dig, und-
vik sentimentaliteten, eller öfverlåt dig endast
med måtta och beräkning åt densamma, ty be-
tänk, att eljest då du pålägger rödt, hvilket är
nödvändigt för socieletssalongen, skall en kän-
slofull och gråtmild theaterscen sköla sminket
från dina kinder. -
Jag skall aldrig beträda dessa salonger.
Vänta några veckor barap, läspade systern,
så skall du befinna dig midt i kretsen at den
stora och fina verlden.n
Omöjligt, svarade Euphrosine allvarsamt,
jag har boslutit att tillbringa mitt lif i er-kill-
het och stillhet.
Hvad säger du?) frågade den bestörta, du
slömmer att du är brud.n
Lika litet, som att man icke begärt rmitt
ifall, icke frågat efier mitt tycke.n
Hvilka grill.r! hvem rågade mig, hvem har:
rågat vår mor? — Familjerna rådslå och be:
sluta, bruden-hemtas från klostret och gif
nålet är ingäpget;Imen att du sammanförer