Modren mätte dottern med förvånade blickar. Huru,, sade hon, du kan hängifva dig åt en sådan fruktan? Du, som har mitt och din systers exempel för ögonen ? Fruktan, upprepade Euphrosine, nej, min mor! jag har alldeles ingen fruktan, att visa mig annorlunda än goda tonen fordrar, alldeles intet begär alt synas annorlunda än jag är. Men, hvartill förutsättningar och varningar för faror, hvaraf hvarken ni eller jag äro hotade; af denna förbindelse kan ingenting härflyta; den angår oss icke, ty jag har fast beslutat att aldrig ingå d.n., Beslultat! — en flicka, nyss utgången från klostret besluta! En feber-fantasi utan tvifvel — man miste vända sig till skeppsläkaren, taga hans bjelp i anspråk Eupbhrosine undanbad sig den, såsom alldeles ö.verflödig, och fru de Vernon lemnade henne. — En god början, tänkte det arma barnet, och kunde icke återhålla sina tårar; gråtande öfverraskades hon af sin syster. För himlens skull, inga tårar! ropade denna, de skada hyn. Du tycks vara känclofull; det har väl sitt behag; men jag besvär dig, undvik sentimentaliteten, eller öfverlåt dig endast med måtta och beräkning åt densamma, ty betänk, att eljest då du pålägger rödt, hvilket är nödvändigt för socieletssalongen, skall en känslofull och gråtmild theaterscen sköla sminket från dina kinder. Jag skall aldrig beträda dessa salonger. Vänta några veckor barap, läspade systern, så skall du befinna dig midt i kretsen at den stora och fina verlden.n Omöjligt, svarade Euphrosine allvarsamt, jag har boslutit att tillbringa mitt lif i er-killhet och stillhet. Hvad säger du?) frågade den bestörta, du slömmer att du är brud.n Lika litet, som att man icke begärt rmitt ifall, icke frågat efier mitt tycke.n Hvilka grill.r! hvem rågade mig, hvem har: rågat vår mor? — Familjerna rådslå och be: sluta, bruden-hemtas från klostret och gif nålet är ingäpget;Imen att du sammanförer