Euphrosine fattade hans hand, tryckte dei krampaktigt, och en hastig rodnad uppflammad på hennes kinder. Vinden hade vändt sig och man kunde hop pas, alt snarare än man väntat komma fran till Marseille. För den, som under tiden had något att uppgöra, voro ögonblicken icke at försumma. Euphrosine fann detta och änm samma d.g förklarade hon för sin mor, at markisen, den för henne bestämde brudgum men, som hon först sett då han med henne be steg det förolyckade skeppet, icke vore i hen nes tycke. På fru de Vernon gjorde denna. förklarin; icke det minsta intryck; hon fann dotterns a smak icke förtjent af ringaste afseende, oci yttrade blott sin förundran öfver, att hon kun. de tala om nigot så obetydligt. Smak elle afsmak komme alldeles icke i fråga; man hade lika litet tagit dottern till råds derom, som andra personer af god ton brukade rådfråg: sina döttrar. Giftermål vore ett familjarrange mang och Euphrosine var nog vuxen för at uppträda i Paris, hennes tillkommande man rik nog, för alt der försäkra henne om en för hennes utseende och rang svarande ställning i lif vet, giftermålskontraktet var fördelaktigt, föräldrarne hade gjort hvad de borde och dottern tlikom endast att lyckligt genomvandra der lysande bana, som man öppnat för henne. Lycklig?) inföll Euphrosine, då modren hade upprepat dessa maximer; jag har ju förklarat, att jag icke kan lefva lycklig med markisen. Detta erinrade sig icke fru de Vernon; om böjelse eller icke böjelse hade Euphrosine endast talat; markisen skulle af henne hvarken vänta eller hoppas en afgjord böjelse, allraminst önska den, då en sådan endast är egnad att göra en ung fru löjlig och besvärlig; besvärlig för mannen och sig sjelf, löjlig för yerlden. Euphrosine bad att familjen icke skulle låta det komma. derhän, att införa henne i stora voriden, emedan hon, efter allt hvad hon derom hört, endast komme att spela en obetydlig roll,