Men när jag Rynan ristat,
Så är jag nöjd i tysen år.
La fine. Slytt.
Lägger man så härtill, att Ellens födelsedag inföll i
December månad, så måste man ännu mer beundra
den dristiga flygt hans sångmö tar. Oaktadt dessa
poetiska gåfvor och konstförfaranheter, kunde dock
Ellen aldrig rätt lida Wille. Det hände sig till och
med att en gång då de hade tvistat med hvaran-
dra, och Wille till försoningsoffer dristade skänka
Ellen en både vacker och durbar halsdyk, att hon
helt simpelt surfvade den .tillhopa och kastade den
på elden midt för hans åsun. Detta kunde Wille
knappt någonsin rigtigt förlåta, helst det skedde i
Svens närvaro, som icke kunde låta bli att draga på
munnen dervid. Allmänna tron var emellertid, att
Gräflingen gynnade Wille framför hans medtäflare
Sven, helst den förre stundom gjort gubben pre-
santer, än af vesttuger, än af piphyfven och annat
smått, samt var honom behjelplig att klistra belgarna
då dessa gingo sönder — hyvilket ofta hände i an-
seende till det nit hvarmed de anlitades — vid
hvilka tillfällen Wille äfven släppte till skinnet.
Med säkerhet visste dock ingen gubbens tankar
hvarken i detta eller andra mål.
Se här ett annat prof af samma art:
Följande dagen var Ellen ovanligt blek, och de
mörka ögonens glans var skymd nu af en tår, nu
af en dyster skugga af sorg. Hon satt på soffan vid
fönstret och blickade ut, der bortom skogen tinnar-
na af Stjernestads slottskapell framskymtade. Emel-
Tonår sänktes hennes blick på ett öppet bref som
låg framför henne, dock synbarligen utan att hon
fästade någon uppmärksamhet dervid. Brefvet var
från Wille Westgöthe som nu var utsocknes; det
lydde som följer:
Från den same till Den Sama!
Cypidå med sitt blås sin koger och sin båge
Måst lära utaf dig sin tärand eld och låge;
Hans skäckar ingen lyst, hans hjyl ha ingen farrt
När du dig vänder bårt och ej vill gifva kraft.
Din åtbörd och ditt tal, din yppsun och ditt löje
För mången är ett qval, för mången ock ett nöje.
Ty hvad är mera pyst än dig oOgynstig se,
Och hvad är mera lyst än se dig glader le.
Jag blugs, min Ven, att jag har dristat
Med denna piompa sanning bru
En ädel rådnad i din hu;
Men när jag Rynan ristat,
Så är jag nöjd i tysen år!
La fine. Slytt.
Skrifvitt i min osunliga hudda bakom
bergen.
Sidan 87, raden 42 nedifrån, förekommer ett
förvillande tryekfel: namnet Sven i stället för
Simeon.
— MD
— Morbror Wilhelms Reseminnen. Smärre
berättelser för ungdom, med fransysk öfversält-
ning. Efter d:r Karl Dielitz, med åtta kolor.
plancher. 441 sk. bko, och okolorerade dito 28.
I många afseenden böra dessa små reseminnen
hafva ett värde för Ungdom. Under sina ser-
skilda rubriker — såsom t. ex.: använden ti-
den, flyn otacksamheten,,gören dem väl som
eder hatax 0. s. v., förekomma här mindre,
dialogiserade uppsatser af moralisk, lärorik och
nöjsam egenskap, med bifogade historiska exem-
pel, alla ganska lämpliga för barn. Derigenom
att den svenska texten är åtföljd al fransysk!
öfversältning, kunna dessa reseminnen äfven
vara ganska användbara för: nybörjare i fran-:
syskan, eller som det heter ... i språket. l
— Julbordets bästa gåfva. Smärre berät-)
lelser för barn; af Leopold Chimari. Med två
kolorerade plancher. 20 sk. bko. Dessa bo-
rättelser innehålla följande rubriker: Konungs-
ligt ädelmod, Sällspordt exempel på mennisko-
kärlek , Brottet blir aldrig ostraffadt, Begraf-
ningen, Oväntadt sammanträffande, Räddning
genom en hund, Ädelmod, Den öfverkörda pu-
deln, Den missbe slåtne bondgossen, Tiggarflic-
kan, 0. s. v., och äro hållna i en för barnets
uppfaltning ganska passando? stil, samt af ganska
vacker moral. De flesta äro lör öfrigt rätt
nätta miniaturcr, hvilande på historisk grund.
— 500 Riksdaler Banko. Komedi i två
akter, med körer och kupletter af Mauritz
Cramer. 16 sk. bko. Såsom uppfördt på den
Nya teatern i Stockholm redan den 22 Maj
1346, förmoda vi att stycket är bekant för den
hu: vudsakligaste delen af vära läsare; och om
det icke skulle kunna motstå en strängare
kritik, saknar det icke sina komiska situatio-
er och rätt trefliga sidor. :
AREA MSS RS ANT TR SKANE ra EE Sa