infall; hon är uppfestrad der i ett kloster, hvar:
abedissa är min syster; dels af artighet föl
denna, dels af eftergifvenhet för Euphrosine
enär den långa resan var förbunden med be.
svärligheter och faror, äro vi på vägen dit
Man är ofta alltör undfallande för bruden
nycker.
Fröken är mycket ung, anmärkte Williams
Hon har redan fyllt fenston år,, svarade mo
dren, med en lätt hö ning på axlarne.
Och har redan så tidigt gort silt val?,
Det ör så vanligt och hörer till god iom
upplyste frun. Ett ungt fruntimmer träder
först uti i verlden ifrån altaret. Hvarföre skulle
också Euphrosine längre lefva innesluten och
glädjelös. Hennes systers nu glada lynne köp
tes ock med några suckarl!
Med suckar! tänkte Williams; men att yttra
sig hade han icke tid, då just nu en ung mar
närmade sig Euphrosi:ne, hvars hand han leen-
de kysste. vÄnda till Marse: lle, sade han, pä
det tillåttet, att jag uppehåller mig i ert grann-
skap. Ifrån det ögonblick vi vexlat ringar skal
ni alltd finna mig beredd, att se hvem som
helst vid er sida, men intilldess — — —
En onödig fruktan!, sade Euphrosine, med
ttt tvetydigt uttryck.
,Visst icke någon fruktan! Jag hatar allt
evång och vill icke pålägga någon ett sådant.
vÄr det er verkliga mening? frågade Eu-
phrosine lifligt.
Ja, min verkliga a mening,, svarade han.
Huru lycklig DD inföll Euphrosine. Men der-
om en annan gång,, albröt hon sig hastigt.
Euphrosines mor hade lemnat Williams, utan
att han märkte det. Hans uppmärksamhet var
1 hög gsta spänning riktad på Eupheosine. Då han
ne åter förstommad och tankfull, samt
såg
lg förlofv.Å de aflägsnad, trädde han fram
till henne. sil hönne,
nAlla, sade han och lutade sig v..
der hon salt, alla hafva räddat något, berg
hvad som var kärast — ni allena intet. — Ni
medförde från skeppsbrottet något bättre, något,
som ni förut kanhända icke funnit —
sat