infall; hon är uppfestrad der i ett kloster, hvar: abedissa är min syster; dels af artighet föl denna, dels af eftergifvenhet för Euphrosine enär den långa resan var förbunden med be. svärligheter och faror, äro vi på vägen dit Man är ofta alltör undfallande för bruden nycker. Fröken är mycket ung, anmärkte Williams Hon har redan fyllt fenston år,, svarade mo dren, med en lätt hö ning på axlarne. Och har redan så tidigt gort silt val?, Det ör så vanligt och hörer till god iom upplyste frun. Ett ungt fruntimmer träder först uti i verlden ifrån altaret. Hvarföre skulle också Euphrosine längre lefva innesluten och glädjelös. Hennes systers nu glada lynne köp tes ock med några suckarl! Med suckar! tänkte Williams; men att yttra sig hade han icke tid, då just nu en ung mar närmade sig Euphrosi:ne, hvars hand han leende kysste. vÄnda till Marse: lle, sade han, pä det tillåttet, att jag uppehåller mig i ert grannskap. Ifrån det ögonblick vi vexlat ringar skal ni alltd finna mig beredd, att se hvem som helst vid er sida, men intilldess — — — En onödig fruktan!, sade Euphrosine, med ttt tvetydigt uttryck. ,Visst icke någon fruktan! Jag hatar allt evång och vill icke pålägga någon ett sådant. vÄr det er verkliga mening? frågade Euphrosine lifligt. Ja, min verkliga a mening,, svarade han. Huru lycklig DD inföll Euphrosine. Men derom en annan gång,, albröt hon sig hastigt. Euphrosines mor hade lemnat Williams, utan att han märkte det. Hans uppmärksamhet var 1 hög gsta spänning riktad på Eupheosine. Då han ne åter förstommad och tankfull, samt såg lg förlofv.Å de aflägsnad, trädde han fram till henne. sil hönne, nAlla, sade han och lutade sig v.. der hon salt, alla hafva räddat något, berg hvad som var kärast — ni allena intet. — Ni medförde från skeppsbrottet något bättre, något, som ni förut kanhända icke funnit — sat