EUPHROSINE.
(NOVELL AF THERESE. :
Ett nödskott hade genomträngt stormens ry-
tande och efter en längre paus hörde man
ännu ett samt straxt derpå ett tredje. Gör
allt möjligt, barn, tillropade befälhafvaren på
ett större engelskt skepp sin besättning, hvil-
ken allt förgäfves sökte bringa den stora skepps-
båten ut i den vildt upprörda sjön. Åter och
beständigt åter kastade stormen honom tillbaka;
ror och segel voro en lek för orkanen; ändtli-
gen hade det, efter största ansträngning lyckats,
att vid morgonens första blodröda strålar nalkas,
dels roende, dels kryssande, spillrorna af ett
skepp, som var. nära att sjunka. Redan nådde
de skeppsbrutnes jemmerrop de, med elemen-
terna kämpande sjömännens öron. Intet ögon-
blick mer att förlora. Knappt var den torn-
höga vågen, som ännu låg emellan båten och
det redlösa skeppet genomfaren, förr än detta
synbart sjönk djupare. Båten fastgjordes och
inom några ögonblick voro passagerare och be-
sättning från det sjunkande fartyget upptagne
i räddningsbåten och äfven några saker bergade.
vÄro alla räddade? frågade kaptenen sir
Williams.
Min dotter saknas!, ropade en äldre man,
blickande omkring sig.
Ögonblickligt sprang sir Williams ånyo upp
på det allt mer och mer sjunkande skeppet
och återkom snart, bärande i sina armar en
ung, afdånad flicka, med hvilken han skyndade
i båten.
Kasta loss, sätt all befallte han, baten bär
icke mer och skeppet sjunker.
Det sjönk också i samma ögonblick. Det
hade varit skada om denna unga och sköna
varelse skulle hafva förgåtts, yttrade sir Wil-
liam, betraktande den räddade,
Stormens raseri hade något lagt sig och snart
hann bålen fram tilldet engelska skeppet; alla
de räddade togos om bord, men den unga flic-
kan hade ännu icke gifvit något tecken till lif
pSörj på allt sätt för våra gästers vård och
beqvämlighet, befallte sir Williams, och boga