EUPHROSINE. (NOVELL AF THERESE. : Ett nödskott hade genomträngt stormens rytande och efter en längre paus hörde man ännu ett samt straxt derpå ett tredje. Gör allt möjligt, barn, tillropade befälhafvaren på ett större engelskt skepp sin besättning, hvilken allt förgäfves sökte bringa den stora skeppsbåten ut i den vildt upprörda sjön. Åter och beständigt åter kastade stormen honom tillbaka; ror och segel voro en lek för orkanen; ändtligen hade det, efter största ansträngning lyckats, att vid morgonens första blodröda strålar nalkas, dels roende, dels kryssande, spillrorna af ett skepp, som var. nära att sjunka. Redan nådde de skeppsbrutnes jemmerrop de, med elementerna kämpande sjömännens öron. Intet ögonblick mer att förlora. Knappt var den tornhöga vågen, som ännu låg emellan båten och det redlösa skeppet genomfaren, förr än detta synbart sjönk djupare. Båten fastgjordes och inom några ögonblick voro passagerare och besättning från det sjunkande fartyget upptagne i räddningsbåten och äfven några saker bergade. vÄro alla räddade? frågade kaptenen sir Williams. Min dotter saknas!, ropade en äldre man, blickande omkring sig. Ögonblickligt sprang sir Williams ånyo upp på det allt mer och mer sjunkande skeppet och återkom snart, bärande i sina armar en ung, afdånad flicka, med hvilken han skyndade i båten. Kasta loss, sätt all befallte han, baten bär icke mer och skeppet sjunker. Det sjönk också i samma ögonblick. Det hade varit skada om denna unga och sköna varelse skulle hafva förgåtts, yttrade sir William, betraktande den räddade, Stormens raseri hade något lagt sig och snart hann bålen fram tilldet engelska skeppet; alla de räddade togos om bord, men den unga flickan hade ännu icke gifvit något tecken till lif pSörj på allt sätt för våra gästers vård och beqvämlighet, befallte sir Williams, och boga