Fr OO
cellerna icke skiljt mera än mellan lägst 14 och
högst 49 grader, äfvensom att apparaten blifvit
före fångarnes inflyttning tillräckligt försökt och
befunnen användbar.
BOKHANDELS-BULLETIN.
Altarpska målet; Jönköping 41846, hos J.
Sandvall, 95 sid. 4:05; med 3 lithogr. plancher,
föreställande uisigter af Altarps gård och Inga-
ryds tingställe, jemte porträtter af fru Ekvall,:
Sofi Ekvall och Hedda Thorman, ritade efter
naturen af Boklund och lithogr. hos Bierentzen
i Köpenhamn; å 4 rdr 24 sk. b:ko.
Få rättegångar hafva vunnit denfutomordentliga
ryktbarhet, som den Attarpska; och det ej blott
genom den ända till ryslighet gränsande ohygg-
ligheten af sjelfva de begångna mordgerningar-:
ne, utan nästan ännu mer genom det hemlig-
hetsfulla, som hvilar öfver både motiverna och
utförandet: ett mörker, som går så djupt, att det!
ej ännu på långt när kan anses afslöjadt, ehuru
dock så mycket kommit i dagen, att redan:
detta varit nog för doms afkunnande. Lärda
jurister lära vara ense om, att ganska få af de
mest utmärkta franska, engelska och tyska causes
e6elebres kunna sättas i bredd med Attarpska
målet; och om rätlegången rörande mad. La-
farge vunnit en större celebritet både i heia
Europa och till och med i Amerika, så är det
endast emedan den tillhört ett land, hvars lit--
teratur har en så mycket större utsträckning än
den svenska, men ej derföre, att den företedde:
en större märkvärdighet, ett mera inveckladt
skick, eller ett ämne, underbarare och mera
förtjent att begrundas a? psychologen, filosofen,
den rättslärd2 och domaren. Den egentliga or-
saken för den Attarpska händelsen lärer väl
ännu ingen kunna säga sig fullt genomskåda;
men troligen står den att finna i samma de-
moniska element, som rufvar öfver hela vår
civilisation likt en social Moloch, årligen skör-
dande million:r af sina offer, visserligen biott
då och då ledande dem ända fram till förgift-
ningar med arsenik, till fullständiga familje-
mord och slutligen tll stupstocken, men desto
oftare till andliga förgiftningar, ekonomiska härj-
ningar, bortbleknade kinder, krossade hjertan
och lörstörandet af så många blommor för lef-
naden, dem en nådig försyn skapat åt sina
barn, men dem denna afgud slukar. — Det är
nog möjligt, att Sofi Ekvall skulle kunna om-
tala mycket, utom det hon redan sagt, derest
hon ville, eller om hon, då döden i alla fall
för henne är gifven, funne det tjena tull något
att lägga i dagen hvad som endast skulle kun-
na öka händelsens ryslighet, utan att gagna
någon.
Den förhanden varande boken, som efter en
kort ingress meddelar ett sakrikt sammandrag
af de Ekvallska ransakningsprotokollerne: inför
häradsrätten, skola säkert ej blott intaga ett
rum i hvarje jurists bibliothek, men troligen
äfven leta sig väg till mången tinkande och
känslofull menniskas läsebord. Porträtterna äro
hvad man brukar kalla historierade. De visa
ej blott ansigtet, utan personernas i det niär-
maste hela gestalt, klädedrägt och hållning, så-
dan den var inför domstolen. Arbetet är fint
och väl gjordt; ritningen tillkännagifver en lyc-
kad artist. Fru Ekvalls anlete utvisar icke
spåren efter den skönhet ryktet förmäler om
henne: och det torde ej vara att undra på.
Sof Ekvalls bild förekommer åskådaren ganska
märkvärdig: man ryser vid att betrakta alla
dragen på en hals, om hvilken man vet, alt
den ännu lefver, men att bilan står gläinsand-
och färdig deröfver. Sofis upp yn liknar dock
icke Beatrice? Cencis: också är Sverige icke Ita-
lien. Hedda Thormans ansigte hir ll det
slaget, som kan säga intet och kan äga myc-
ket, allt eter som själsstämningen för ti Ifillet
Tifvar dragen. eller ei. Attarps gård, på Vet-
terns sydvestra, utmärkt sköna strand, beligen
i den mest romanliska trakt — hvem skull:
väl kunna låta förmå sig att tro, det här en
dotter kunde mörda sin far? Många, ming
strängar måste falla brustna från sjilens lyra,
innan sådant kan ske: innan sinnet ej en gång
Vidare mer emottager intryck från den mest in-
agande omgifvande natur. — Nu står väl At-
tärp i Sverige ensamt om det slags ryktbarhet,
som det har; ty ända derhän går det ändå säl-
lån. Men öfver huru otaligt många portar till
andra gårdar, större och mindre, fulare och
vackrare — u!an att vara Attarp — står det
likväl icke skrifvet, såsom öfver inqvisitionens
pinokamrar, med bokstäfver, osynliga för det
yttre ögat, men desto läsligare och förskräckli--
gare för hjertat: Laseiate ogni speranza!
OA
RÄTTEGÅNGS- OCH-POLISSAKER.
Rättegången mellan Utgifvaren af Söndagsbla-
det och kaptenerna Sten och Hoving.
Detta mål har nu åtskilliga ånger och sednast i
Iesor 0 EEE Vi unn-