I problemets praktiska lösning. Detta har den:
redan en gång förut visat genom sin beredvil
lighet att acceptera och förorda de jemkninga
som förslaget af reformvännernas sällskap in-
nehöll, i j. -mförelse med 1840 års Konstitutions-
utskotts betänkande.
Detta är den ena sidan af frågans praktiska
behandling, ech så till vida hoppas vi, att grof-
ve Hamilton och friherre Akerhjelm skola fin-
na, att deras åsigter, nemligen på sätt hir
uppfattats, af css mötas med fullkomlig 1o-;
yautet. Men de torde även tillåta att vil
bedje dem betrakta frånsidan af medaljen, och
denna visar sig i det närvarande Riddarhusets
egen beskaffenhet och sammansättning.
Detta Riddarhus kan sägas bestå af två in-
om sig alldeles karaktersskilda adelningar. Den
ena är den egentliga jordegande och landt-
adeln, af hvilken egentligen blott ett mindre
antal reser till riksdagarne och ännu färro qvar-
stadna under hela riksmötet. Från denna afdel-
ning är egentligen intet motstånd att befaral
mot r form: n; ty minga ledamöter af denna.
adel komme säkert att blifva in valde till och med 1
en riksförsamling efter norska grunder. Den
andra delen utgöres d:ls af de högre funktio-.
närerne inom byråkrati: n, dels af en mängd
yngre offic rare, hofmin och tjenstemän i huf-
vudstaden. Det är lika bekant att denna af-
delning utgör den långt öfvervägande majori-
teten på Riddarhuset, som att det egentligen
är den, hvilken håller fast vid den sjelfskrifna
representationsrätten, dels derföre att det nå-
gon gång utgör en angenäm förströelse, att gå
upp och deltaga i en votering, dels också eme-
dan en och annan, äfven bland dem, som al-
drig öppna sin mun i en diskussion, ändock
ser i denna sjelfskrifna representationsrätt ett
annars saknadt tillfälle att göra sig betydande,
att få frottera sig mot de förnäma, samt skaffa
sig gynnare eller relationer i umgängeslifvet.
För pluraliteten i denna afdelning är således
den sjelfskrifua representationsrätten allt, och
nat, hvilket utgår från enhet i princip. Er-
kom under sista riksdag, och dess öde på Rid-
darhuset, visade detta tillräckligt redan då, enär
det icke erhöll flera röster, än Konstitutions-
utskottets så kallade radikala.
Anhängarne af de blandade principerna borde,
enligt hvad oss synes, väl besinna denna om-
Iständighet. Det kan väl invindas, att om man
har att frukta ett afslag i alla fall, så vore
I här åtminstone ett försök att göra. Detta kan
hafva ett skon för sig vid första pås-endet;
men vid närmare betraktande skall man varse-
blifva att så icke förhåller sig. Ett juste-milieu-
förslag kan i alla händelser svårligen undgå,
att möta temligen starka invändningar i Bor-
gare- och Bondestånden, likasom det blir vida
I svårare alt erhålla enhälligt understöd :ör det-
samma inom pressen. Af denna splittring skola
fienderna till sjelfva reformen icke underlåta
alt begagna sig, för att söka sönderslita allt-
elementels förmån (i fall man anser det abso-
lut nödvändigt att inlägga några sådana ser-
skildt, och icke tror, att hvarje samhälle inne-
bär den konservativa principen i sjelfva de
uttryck, som det allmänna tänkesättet erhåller
dess intressen), åtminstone blott komma att
bestå i vissa representanters inväljande ufur
vissa klasser, men dessa icke valda af klasser,
utan medelst samfällda val, eller ock utsedda
af den första kammaren, och hvarigenom än-
damålet fullt ut lika väl vinnes. Blir nem-
ligen detta förslag äfven i öfrigt sådant, att det
kan få allmänna tänkesättet jemte Borgare- och
Bondeståndens majoriteter för sig, så skall in-
trycket af denna förenade opinion, kraftigt och
otvetydigt uttalad emellan riksdagarna med en
allt mer växande styrka, gifva en helt annan
utsigt åt sakens framgång. Regeringen skall då,
stödd på detta allmänna tänkesätt, kunna verka
med hela sin egen och foikets förenade mora-
liska kraft till sakens slutliga befrämjande, och
infly:andet hära, i förening med de ozaliga rö-
ster, som skola låta förnimma sig från alla
punkter af riket, kunna icke förfela att hos
hvarje Riddarhus-ledamot, som är mäktig af
någon högre känsla, väcka tankan på dess pligt,
att åt fosterlandets gemensamma bästa uppoffra
den personliga förmånen, att få deltaga för om-
kring en sexhundradedel i en fjerdedel af na-
tionens lagstiftning.
Det är således egentligen inom sitt eget stånd,
som gr-ve Hamilton och friherre Åkerhjelm,
enligt vår öfvertygelse, komma att röna den!
svåraste oppositionen mot den ifrågarar nde
jemnkingsåsigten, så vida deras förslag i alla fall!
skulle komma alt tillintetgöra Riddarhuset så-
som en serskild politisk församling. Det torde
åtminstone erkönnas, att dessa betänkligheter
förtjena att tagas i allvarligt b-traktande. För
vår del äre vi till och med nästan förvissade,
att de bemälde båda ledamöterne i kommitteen
komma att för detta förslag få höra långt star-
kare uttryck af missnöje från den nuvarande
voteringsmajoriteten på Riddarhuset, än från
någon riksdagsman i Borgare- och Bondestån-
vi anse fullkomligt säkert, att den skall lika!
snart afslå ett juste-milieu-förslag, som ett an-:
farenheten med det medelvägsprojekt, som fram-
sammans. Annat blir förhållandet med ett för-
slag, der modifikalionerna till det konservativa
genom en representation af majoriteten och