I problemets praktiska lösning. Detta har den: redan en gång förut visat genom sin beredvil lighet att acceptera och förorda de jemkninga som förslaget af reformvännernas sällskap innehöll, i j. -mförelse med 1840 års Konstitutionsutskotts betänkande. Detta är den ena sidan af frågans praktiska behandling, ech så till vida hoppas vi, att grofve Hamilton och friherre Akerhjelm skola finna, att deras åsigter, nemligen på sätt hir uppfattats, af css mötas med fullkomlig 1o-; yautet. Men de torde även tillåta att vil bedje dem betrakta frånsidan af medaljen, och denna visar sig i det närvarande Riddarhusets egen beskaffenhet och sammansättning. Detta Riddarhus kan sägas bestå af två inom sig alldeles karaktersskilda adelningar. Den ena är den egentliga jordegande och landtadeln, af hvilken egentligen blott ett mindre antal reser till riksdagarne och ännu färro qvarstadna under hela riksmötet. Från denna afdelning är egentligen intet motstånd att befaral mot r form: n; ty minga ledamöter af denna. adel komme säkert att blifva in valde till och med 1 en riksförsamling efter norska grunder. Den andra delen utgöres d:ls af de högre funktio-. närerne inom byråkrati: n, dels af en mängd yngre offic rare, hofmin och tjenstemän i hufvudstaden. Det är lika bekant att denna afdelning utgör den långt öfvervägande majoriteten på Riddarhuset, som att det egentligen är den, hvilken håller fast vid den sjelfskrifna representationsrätten, dels derföre att det någon gång utgör en angenäm förströelse, att gå upp och deltaga i en votering, dels också emedan en och annan, äfven bland dem, som aldrig öppna sin mun i en diskussion, ändock ser i denna sjelfskrifna representationsrätt ett annars saknadt tillfälle att göra sig betydande, att få frottera sig mot de förnäma, samt skaffa sig gynnare eller relationer i umgängeslifvet. För pluraliteten i denna afdelning är således den sjelfskrifua representationsrätten allt, och nat, hvilket utgår från enhet i princip. Erkom under sista riksdag, och dess öde på Riddarhuset, visade detta tillräckligt redan då, enär det icke erhöll flera röster, än Konstitutionsutskottets så kallade radikala. Anhängarne af de blandade principerna borde, enligt hvad oss synes, väl besinna denna omIständighet. Det kan väl invindas, att om man har att frukta ett afslag i alla fall, så vore I här åtminstone ett försök att göra. Detta kan hafva ett skon för sig vid första pås-endet; men vid närmare betraktande skall man varseblifva att så icke förhåller sig. Ett juste-milieuförslag kan i alla händelser svårligen undgå, att möta temligen starka invändningar i Borgareoch Bondestånden, likasom det blir vida I svårare alt erhålla enhälligt understöd :ör detsamma inom pressen. Af denna splittring skola fienderna till sjelfva reformen icke underlåta alt begagna sig, för att söka sönderslita alltelementels förmån (i fall man anser det absolut nödvändigt att inlägga några sådana serskildt, och icke tror, att hvarje samhälle innebär den konservativa principen i sjelfva de uttryck, som det allmänna tänkesättet erhåller dess intressen), åtminstone blott komma att bestå i vissa representanters inväljande ufur vissa klasser, men dessa icke valda af klasser, utan medelst samfällda val, eller ock utsedda af den första kammaren, och hvarigenom ändamålet fullt ut lika väl vinnes. Blir nemligen detta förslag äfven i öfrigt sådant, att det kan få allmänna tänkesättet jemte Borgareoch Bondeståndens majoriteter för sig, så skall intrycket af denna förenade opinion, kraftigt och otvetydigt uttalad emellan riksdagarna med en allt mer växande styrka, gifva en helt annan utsigt åt sakens framgång. Regeringen skall då, stödd på detta allmänna tänkesätt, kunna verka med hela sin egen och foikets förenade moraliska kraft till sakens slutliga befrämjande, och infly:andet hära, i förening med de ozaliga röster, som skola låta förnimma sig från alla punkter af riket, kunna icke förfela att hos hvarje Riddarhus-ledamot, som är mäktig af någon högre känsla, väcka tankan på dess pligt, att åt fosterlandets gemensamma bästa uppoffra den personliga förmånen, att få deltaga för omkring en sexhundradedel i en fjerdedel af nationens lagstiftning. Det är således egentligen inom sitt eget stånd, som gr-ve Hamilton och friherre Åkerhjelm, enligt vår öfvertygelse, komma att röna den! svåraste oppositionen mot den ifrågarar nde jemnkingsåsigten, så vida deras förslag i alla fall! skulle komma alt tillintetgöra Riddarhuset såsom en serskild politisk församling. Det torde åtminstone erkönnas, att dessa betänkligheter förtjena att tagas i allvarligt b-traktande. För vår del äre vi till och med nästan förvissade, att de bemälde båda ledamöterne i kommitteen komma att för detta förslag få höra långt starkare uttryck af missnöje från den nuvarande voteringsmajoriteten på Riddarhuset, än från någon riksdagsman i Borgareoch Bondestånvi anse fullkomligt säkert, att den skall lika! snart afslå ett juste-milieu-förslag, som ett an-: farenheten med det medelvägsprojekt, som framsammans. Annat blir förhållandet med ett förslag, der modifikalionerna till det konservativa genom en representation af majoriteten och