Både enligt hvad man b-rättat, och efter hvad j
man med kännedom af personerne har allt skäll
alt antaga, lärer ifrågavarande förbehall från
deras sida på intet sält varit dikteradt af nå-J
got begär att motverka en represcntationsre-:!
form, utan tvertom af n uppriktig önskan att.
befrämja densamma. Lika litet är d ras me-
ning — så säger man, och vi tro gerna att så
förhåller sig — att i det blifvande förslaget till
andra kammaren söka bereda någon viss öfver I
vigt åt adeln, utan egentligen cendast-att fort-
farande bibehålla den politiska tillvaron åf ett
historiskt element, som ännu lever inom sam-
hället, och der har en viss inflytelse, samt så- !
ledes äfven bör hafva en efter denna inflytelse !
någorlunda proportionerad, om också mindre j:
betydlig andel i lagstiftningen, åt sig inrymd;
ett medgifvande, hvilket de anse alldeles ocund-:
gängligt från den öfriga d len af nationen, så :
framt man skall äga något hopp om reformens
framgång och antagande på riddarhuset.
Vi hafva icke samtalat med de båda leda-
möterne om saken; men sådant föreställe vi oss
deras räsonnemang, och sådant hör man det!
åtminstone från en betydlig del bland de s. k.
Å
medelvägsmännen blind adelsståndet, som icke
äro alldeles emot en reform, men anse den-
samma omöjlig att tillvägabringa, om j Riddar-
huset och Presteståndet, till ett vederlag för den:
serskilda ståndsrepresentation som man önskar
att de skola uppoffra, hvar för sig erhålla rät-
tight, att sjelfve, hvar och cn ur sin egen.
klass, tillsätta elt visst antal representanter.
Lemnande för ögonblicket å sido undersök-
ningen om det rationella af denna fordran, )
hvarom vår tanka i öfrigt redan är tillräckligt
känd, anse vi imedlertid redan den omständig-
heten, att en sådan åsigt delas af ej å bland dem,
hvilka komma att rösta i representationsfrågan,
utgöra en tillräcklig anledning, alt upptaga den
till undersökning från den ståndpunkt, vi här
angilvit.
En särskild förutsättning, som bliiver 1röd-
vändig i främsta rummet, är naturligtvis att
äfven de ledamöter af kommitteen, som i sjelfva
verket icke önska nigot :inrymmande åt klass
valsprincipen, utan hellre ville bilda represen-
tationen t. ex. efter förebildin af det Norska
representationssältet, skola etergifva en del af
sin åsigt, så alt pluraliteten går den nyssnämnda
juste-milieu-åsigten till mötes, icke för sakens
egen skull, men såsom ett medel att lättare
genomdrifva antagandet af en organisation, som
i alla fall vore bältre än den närvarande; ty
utan en sådan förutsättning vore yrkandet helt
och hållet ändamålslöst. Låtom oss då för ett
ögonblick antaga att pluraliteten går in på en
sådan jemkning, och undersökom hvilka utsig-
ter ifrån dessa förenade antecedentia kunna er-
bjuda sig få en lättare framgång åt reformen.
I sjelfva verket, om ett förslag, grundadt på
den omnämnda medelvägsåsigten, icke gifver åt
de båda kamrarna en så olika karakter, alt der-
uti kommer alt ligga ett frö till samma slags
politiska spänning dem emellan, som den nu-
varande ståndsorganisationen företer; om det!
vidare stadgas, att t. ex. vid olika meningar
hos de serskilda kamrarna, en allmän omröst-
ning af hela riksförsamlingen bör äga rum i
sådana frågor, så att d t värsta onda, hvaraf
den lagstiftande makten nu lider, blefve un-
danröjdt, och majoritetens åsigter i allmänhet
komme att bestämmas genom folkets förtroende,
uttaladt enligt de samfälda valens princip;
om slutligen något slags visshet eller sannolik-
h-t kunde gifvas, att de två första stånden
ville mot ett sådant vilkor som det föreslagna,
bifalla representationsförändringen vid riksdagen
näst efter den nu instundande; i sådan händels, !
och under förutsättning, alt Regeringen tillika
gjorde hvad den kunde för att understödja sa-
kens framgång, anse vi det visserligen ickel
otänkbart, att ju Borgare- och Bondestånden
skulle, för att komma till ett resultat, kunna
låta förmå sig att uppoffra någotaf det strängt
ralion -lla i principen, för att snarare hinna till
målet. Olägenh terna af det närvarande repre-
seutationssältet äro verkligen så stora; oaktadt
visserligen många goda deer och önsknngar
kommit från ständerna, innebär dock deras sam-
mansättning såsom polilisk organisation någon-
ting så tillintetgörande, så demoraliser:nde, så
dödande för uppkomsten af en verklig allmän
anda, ett såd nt frö till inbördes hat, ränker,
machiavellism och korruption i kritiska tidpunk-
ter, ja, enligt historiens vittnesbörd någonting
så vadigt för sjelfva statens lugn och bestånd,
att hvarje vän af sitt fosterland måsta önska
att snart deruti se en förändr ng, och att min-
dre betydliga skiljaktigheter icke böra från nå-
gon sida tagas till förevändning för att för-
dröja ett sådsnt resultat, så vida blott sjelfva
hu vudändamålet vinnes, att majoriteten bland
representanterna äfven kommer alt represen-
tera majoriteten ibland den upplysta allmänhe-
ten samt bevaka (olkeis verkliga intressen.
Vi tro oss d-rjemte kunna förutsäga, stt om
saken en gång kunde bringas så långt, som nyssi
är sagdt, och man under ofvannämnda vilkor
kunde göra sig förvissad om Adelns och Preste-
ståndals bifall. så skulle äfven den radikala
pressen , långt ifrån att med ihärdig envishet
ovilkorligen fasthålla vil en theori, om än stödd
på on så god erforenhet af tillämpningen. som