Husfadren, som förut genom sin flit och sitt red-, liga arbete uppehållit dem alla, är numera alldeles dötf och våndas, sedan flere år, på sjuklägret, i en smärtsam och obotlig sjukdom; hans hustru är lam ! af gikt, till den grad att hon ej kan gå utan kryckor, och deras dotter, (den enda, som kunde vårda de gamle) är nu genom nattvak och arbete nära blind och sjuklig; hon arbetar det oaktadt och spiller sina sista krafter; utan att dock kunna lindra sin egen eller de sinas nöd. Detta kan likväl ej fortfara länge, krafterna äro sjunkna, hennes helsa är för alltid bruten och hon vacklar nu, liksom far och mor, vid brädden af eländet. Dock ännu lefver ett hopp hos de olycklige, och det är eder barmhertighet, j ädle! J stilla christne! som så ofta förut och så gerna delat er skärf med de lidande. Det är jul; bereden en glad, en förhoppningsfull jul åt den olyckliga familjen. Undertecknade, som noga känna förhållandet , hafva föreslagit denna sista utväg och sanningen af våra uppgifter bestyrkes af de betyg, hvilka vi förevisat redaktionen af Aftonbladet. De medel, som insändas, torde adresseras, till bokhandlaren mag. C. A. Bagge i Stockholm, der äfven anteckningslista jemte betygen finnes att tillgå. Stockholm den 45 December 4846. B. G. Lindjron, C. A. Wetterbergh, oK. Hofpred. och Lecter. Med. Doct. Chir. Magister.