Till Allmänheten! Då en olycka på en gång träffar sitt offer, Väekes alltid medlidandet hos dem, som se derpå; men då den arme kämpar för sitt lif och blott steg för steg tränges baklänges mot den afgrund, der han slutligen måste nedstörta, då får han kämpa ensam, och när han ändtligen faller, hafva de som åsett den olika striden längesedan vändt sig bort, längesedan glömt honom. Så skulle förhållandöt blifva med en olycklig familj, för hvilken vi våga bönfalla hos allmänheten, om välgörenhetens känsla blott vore ögonblickets och ej en frugt af en sann kärlek och en varm tro. Denna beklagansvärda familj, som sett bättre dagar, har länge, utan att klaga, kämpat mot eländet, som dock med hvarje dag trängt närmare och närmare och snart, om ej eder hjelp mellankommer, störtar dem i förtviflan. ;