visste, att man var målet så nära. Man va
framme. En talrik betjening emottoz de tom
ma vagnarna, Markisinnan, stödd af grefve d
S..., gick före gästerna uppför en bredd ter
rass, der man på den späda gräsmattan så;
nästan alla verldsdelarnes blomster i prydlig;
vaser. Zephirine beledsagades af Jules. D
öfriga följde efter. Vid de ankommandes när
mande steg öppnades de breda flygeldörrarnt
till den höga, svala försalen, och en ung, sköl
fru visade sig på tröskeln, såsom gästvänska
pens hulda, vänliga gudinna. På en gång hörd
man ett högt rop. Jules lösslet sig från Ze
phirines arm, ilade till den unga frun och slö
sin Louise i sina utbredda armar.
Ater förderivaren af mina sceniska fram
ställningar, sade markisinnan; han kan ickt
en gång vänta, till dess jag vederbörligen pre
senterat honom. Och nu mina damer! N
torde kanhända väntat en landtlig fest; förlå-
ten att jag icke har annat att bjuda er, än si-
sta akten af ett lustspel. Jag hade enlevera!
herr de 1,Hopital från sin maka, på det att han
desto lättare skulle röra sig i vår krets. En
välgörande fö förer henne nu åter till honom
i ett blomsterpalats. Så mycket är visst, att
han flere gånger varit på vägen alt för lora tå-
lamodet, och ett bevi is derpå I mnade han ny-
ligen i min salong. Äfven skulle profvet ännu
icke varit slutadt, om icke baronessan dAu-
baine och grefve de 5... välsignat mitt troll-
SPÖN
Häreter vände sig greve de S... till Ju-
les, som med sin Louise vid handen knappast
hörde.