som gift man och öfverraskade genom hans
älskvärda makas uppträdande, hvilken hvarken
ni eller någon annan känner, hvad tror ni då?
Huru skall man bedöma ert tåte-å-tete med
Jules, hans sinnesrörelse och den hastiga bryt-
ningen af vår vänskap?
)Sulle ni kunna det? frågade baronessan, icke
utan oro; men derigenom skulle ni äfven skada
honom; han har ju ännu icke nått målet ?,
Ni kan förekomma allt detta. Vill ni göra
gemensam sak med mig? Vill ni deltaga i en
god handling? Kan ni uppfatta fördelen af att
dölja en svaghet och i stället förtjena beundran?
Vill ni det, Zephirine?
)Men markisinna de Caumartin, ni har my-
stifierat oss alla: skall man väl förlåta er det?,
Kunde jag väl annat? Kunde jag i vår krets
upptaga en hel familj?
Nej!n
Kunde jag införa i min salong en man on
en vindsvåning på gatan Tournon?
Omöjligt!
Oeh dock måste han hjelpas.
Men, hvarföre visar ni just denne unge man
så stort deltagande?
— pErinrar ni er min resa till Appenzoll, några
år efter mitt giftermål? ,
Det är sju år sedan, jag var då ännu ipen-
sionen. i .
Likväl torde ni veta, att man talade mycket
derom i Paris?,
Ja, om ert mod att klältra i bergen, och
om ynglingen, som så hjeltemodigt räddade ert
lif — ynglingen som ni icke kände och som
ni sedan aldrig återsett.v
Nå, Zephirine, denne yngling är funnen.
,Jules de FP Hopital?,
Hen sjelf. Och kan ni tro, att jag nu icke
skulle göra något för den, som för mig vågat
allt? tro, att jag icke hellre skulle uppoffra
la mina vänner, än att lemna denne ende i