som gift man och öfverraskade genom hans älskvärda makas uppträdande, hvilken hvarken ni eller någon annan känner, hvad tror ni då? Huru skall man bedöma ert tåte-å-tete med Jules, hans sinnesrörelse och den hastiga brytningen af vår vänskap? )Sulle ni kunna det? frågade baronessan, icke utan oro; men derigenom skulle ni äfven skada honom; han har ju ännu icke nått målet ?, Ni kan förekomma allt detta. Vill ni göra gemensam sak med mig? Vill ni deltaga i en god handling? Kan ni uppfatta fördelen af att dölja en svaghet och i stället förtjena beundran? Vill ni det, Zephirine? )Men markisinna de Caumartin, ni har mystifierat oss alla: skall man väl förlåta er det?, Kunde jag väl annat? Kunde jag i vår krets upptaga en hel familj? Nej!n Kunde jag införa i min salong en man on en vindsvåning på gatan Tournon? Omöjligt! Oeh dock måste han hjelpas. Men, hvarföre visar ni just denne unge man så stort deltagande? — pErinrar ni er min resa till Appenzoll, några år efter mitt giftermål? , Det är sju år sedan, jag var då ännu ipensionen. i . Likväl torde ni veta, att man talade mycket derom i Paris?, Ja, om ert mod att klältra i bergen, och om ynglingen, som så hjeltemodigt räddade ert lif — ynglingen som ni icke kände och som ni sedan aldrig återsett.v Nå, Zephirine, denne yngling är funnen. ,Jules de FP Hopital?, Hen sjelf. Och kan ni tro, att jag nu icke skulle göra något för den, som för mig vågat allt? tro, att jag icke hellre skulle uppoffra la mina vänner, än att lemna denne ende i