TTR ne FRU DE CAUMARTINS LUSTSPEL. NOVELL ÅF ÅA. Z. G. TOUSSAINT. (Slut från Onsdagens Supplement.) Baronessan nalkades med ett leende. Marki sinnan uppreste sig äfven leende från soffan De begge damerna omfamnade hvarandra, oci deras ömsesidiga hat uttalade sig genom dess: leenden. Två fruntimmer under medeltider skulle förföljt hvarandra med gift och dolk eller ock skulle för deras skull tappra riddarc trädt inom skranket. Man förneke derföre icke att bildningen nu är mildare stämd. Jule kunde icke undertrycka sin förvåning. Har hade vid Zephirines uppenbarelse helst skyn dat derifrån, om icke det, som skulle följ af sammanträffandet, väckt hans lifligaste del tagande. På afstånd var han en uppmärksan åhörare. Min dyra väninna! yttrade markisinnan ni har blifvit känsligt rörd af en liten hem lighet, liksom vore icke en oskyldig intrig säll skapslifvets krydda. Dock, det är möjligt, at ni vill hämnas på mig, för det att jag spunni in tråd, hvaruti icke äfven ni är förvecklad Det är icke endast sannolikt, utan jag måst ock glla ert förfarande; men att ni så obe tänksamt yttrade ert missnöje var, att kom promettera både er och mig. Baronessan slog förlägen ned ögonen. Ty hör, fröken TPAubain! fortfor markisin nan, förutsatt, att det lyckats er afvända so cieteten ifrån mig, så skall detta snart blilv enda samtalsämnet i alla salonger. Men öfve anledningen skall man endast hysa gissninga detta skall föranleda till närmare oefter!orsk ningar, och betänk, att äfven ni har fiende: Om jag nu redan i morgon inbjöd samma säll skap, löretog mig att lösa knuten och då pre enterade vår gode Jules, som ni gjort till e skugga, och som man anser för er älskare, så