TTR ne
FRU DE CAUMARTINS LUSTSPEL.
NOVELL ÅF ÅA. Z. G. TOUSSAINT.
(Slut från Onsdagens Supplement.)
Baronessan nalkades med ett leende. Marki
sinnan uppreste sig äfven leende från soffan
De begge damerna omfamnade hvarandra, oci
deras ömsesidiga hat uttalade sig genom dess:
leenden. Två fruntimmer under medeltider
skulle förföljt hvarandra med gift och dolk
eller ock skulle för deras skull tappra riddarc
trädt inom skranket. Man förneke derföre icke
att bildningen nu är mildare stämd. Jule
kunde icke undertrycka sin förvåning. Har
hade vid Zephirines uppenbarelse helst skyn
dat derifrån, om icke det, som skulle följ
af sammanträffandet, väckt hans lifligaste del
tagande. På afstånd var han en uppmärksan
åhörare.
Min dyra väninna! yttrade markisinnan
ni har blifvit känsligt rörd af en liten hem
lighet, liksom vore icke en oskyldig intrig säll
skapslifvets krydda. Dock, det är möjligt, at
ni vill hämnas på mig, för det att jag spunni
in tråd, hvaruti icke äfven ni är förvecklad
Det är icke endast sannolikt, utan jag måst
ock glla ert förfarande; men att ni så obe
tänksamt yttrade ert missnöje var, att kom
promettera både er och mig.
Baronessan slog förlägen ned ögonen.
Ty hör, fröken TPAubain! fortfor markisin
nan, förutsatt, att det lyckats er afvända so
cieteten ifrån mig, så skall detta snart blilv
enda samtalsämnet i alla salonger. Men öfve
anledningen skall man endast hysa gissninga
detta skall föranleda till närmare oefter!orsk
ningar, och betänk, att äfven ni har fiende:
Om jag nu redan i morgon inbjöd samma säll
skap, löretog mig att lösa knuten och då pre
enterade vår gode Jules, som ni gjort till e
skugga, och som man anser för er älskare, så