—
ÄR FRANSYSKA KABINETTET UPPRIKTIGT
I SIN PROTEST EMOT KRAKAUS INFÖR-
LIFVANDE MED ÖSTERRIKE?
Denna fråga har, såsom vi förut nämnt, blif-
vit mycket behandlad i Engelska pressen, som
i allmänhet synes benägen alt tro Fransyska
regeringen om dubbelt spel i denna sak. Huru
härmed verkeligen förhåller sig, blir väl innan
så särdeles lång tid ,uppenbart; ty om Frank-
rike icke gör någonting för att sätta i synner-
het Österrike i förlägenhet, hvartill det ej sak-
nar flere utvägar, så lärer väl den slutsatsen
ej vara origtig, alt de stora braskande orden,
som dess regerings protest säges innehålla, ej
åsyftat annat, än att rädda skenet inför verl-
dens ögon. Denna regering, ehuru utgången ur
en folkrevolution, har under hela sin tillvaro
visat så mycken undfallenhet för de absoluti-
stiska makterna, så mycken sympathi för allt,
som syftat att hämma frihetens utveckling hos
andra folk, att det är helt naturligt, att hon
vid detta tillfälle ej kunnat undgå misstankan,
att hafva med sitt samtycke till Krakaus inför-
lifvande med Österrike köpt de stora nordiska
makternas tystnad i afseende på Montpensier
ska giftermålet. Engelska bladet Daily News
innehåller i aseende på dessa förhållanden en
ganska läsvärd uppsats, som vi här nedanföre
reproducera. Den lyder på följande sätt:
Verlden får ganska snart tillfälle bedömma,
huruvida fransyska hofvet är upprigtigt i den
öfverraskning och ovilja, som det föregifver sig
känna öfver det oförsvarliga tillintetgörandet af
Krakaus sjelfständighet. Hvarje statsman kän-
ner ganska väl, huru ytterst sårbart Österrike
är icke blott för Frankrikes vapen, utan äfven
för dess ideer, om Frankrike vill gifva dem
någon ny och fientlig impuls. Hvar och en
vet genom hvad medel Österrike bibehåller sig
i besittning af den del af Italien, som är i dess
våld, och utöfvar inflytande på resten af denna
halfö. Huru lätt det skulle vara för Frankrike
att störta Österrikes välde i Italien, och sätta
de oberoende staterna på denna halfö i stånd
att helt och hållet frigöra sig från den tyngd,
hvarmed Österrike trycker dem, och derigenom
göra det omöjligt för denna makt att herrska
i Lombardiet — detta är så klart, att ingen
kan föreställa sig, att Österrike vågade utmana
Frankrike på det sätt det gjort, såvida denna
makt icke på förhand vore försäkrad, att Frank-
rike icke skull? på något allvarsamt sält häm-
nas det.
Nästan alltifrån början af sin regering har
Ludvig Filip lagt an på att stå väl med Öster-
rike, och vid flere tillfällen visat sin benägen-
het, att vinna furst Metternich genom de offer,
som denne furste mest värderar — de unga
och uppåtsträfvande folkens frihet. Det var
för att ställa sig in med Österrike, som Frans-
männens Konung försköt de liberale i Spanien,
uppoffrade de liberale i Grekland, och vägrade
att handla i hjertlig öfverenssämmelse, med
England i afseende på dessa länders admini-
stration och konstitutionella inrättningar. Om
Spanien blifvit alltför fritt, så skulle det hafva
revolutionerat Italien: om Groktont DHINVIL äl
för fritt, skulle det hafva visat, att fria stats-
inrättningar voro möjliga i Östra Europa.
En stor afvikelse från Frankrikes vanliga po-
litik, att ställa sig väl med Österrike, ägde ny-
ligen rum vid valet af en liberal pålve, och
vid de progressiva reformerna inom Romerska
staten. Dessa hafva måhända gått längre, än
Fransmännens Konung åsyftade, emedan hans
afsigt snarare var, alt utvidga kretsen för sil!
eget inflytande, och göra sig till herrskare öfver
den påfliga styrelsen, såsom en nödvändig för-
beredelss för hans planer i afseende på de
Spanska giftermålen. Men imedlertid har, i
följd häraf, Italien kommit i rörelse från ena
ändan af halfön till den andra. En fredlig re-
volution utvecklar sig i de Romerska staterna
och denna, i stället att väcka motstånd hos de
andra monarkierna på Italienska halön, har
tvertom blifvit med fägnad helsad och välkom-
nad af dem. Hofvet i Neapel har hvarken vi-
sat räddsla(?)- eter ovilja(?). Hofvet i Turin,
som man ansåg nedsjunket i absolutismens dy,