ne tumultuariske, men icke destomindre ganskal. märkvärdige skalds sista kärlekshändelse och död, efter en duell på Munkens källare vid Mynigatan i Stockholm. Hr P. E. Fogelbergs porträtt är historieradt, och åtföles afteckningar öfver hans Thor och Bilder. Mot slutet läses en kort, men i sitt slog ryslig histori:, kallad Utvandrarne, tydligen uppsatt i det patriotiska ändamålet att afskräcka frin emigra-) tioner till Amerika; och som för delta syltes vinnande ljuger en semul:, som man säger, il egen pung. — Komisk Kalender för 1847, säges på titelbladet vara utgifven al den erkö ändt minslen, 1 förening med flere små, men glada författare,. Den muntra kalendern är illustrerad med otaliga xylografiska, kemitypiska och galvanoplastiska vignetter, culs-de-lampe, äc. åc. Öc. Flere af dessa vigneiter hafva stort tycke af Corsarens i Köpenhamn, hvilket linder dem till mycken heder. I afseende på innehållet får man tillstå, att man kanske har svårt nog att hitta en gladlyn!are lektyr, och deri munterheterna hafva den goda egenskapen alt vara osökta. Vi se, alt Götbeborgs Handelsoch ; Sjöfarts-tidningar gissa på Orvar Odd såsom !f författare. j J L ! a mm — — Tante Agnetas nya ÅAftonberättelser för sina unga vänner, med tvenne lithografier. Den första och tillika betydligaste berättelsen är Fosterbarnen, hvilken till stil och framställ-, ning rätt väl försvarar Tantens kända Götheborgska firma. Vid Familjescenerne skidas en vignett, hvarpå den gamla goda Agneta sjel l! sitter i sin ländstol, omgifven afsina unga åhörarinnor. En Sotarmurres egenhändiga krönika är likväl den pikantaste af berättelserna i detta häfte. Den sista: Vårlif och Vårdöd, visar sig väl som den kortaste, men genom sin vackra sentiment och färgrika stil tar den i vårt tycke högra handen af sina föregående: en Grönsiskas memotrern och Fyrväplingsbladet, hvilka dock äro rätt läsbara. — Moster Ullas Sagor, berättade för de tre syskonen Wilhelm, Adolf och Amalia, och tillegnade alla små snälla barn. En Saga om Guldfisken börjar samlingen. Huruvida tonarten icke är något eter sin tid, äfven i fråga om barn, lemne vi derhän, och er:arenheten upplyser det bäst. Framställningssättet höres af följande rader, hvilka, rätt vackra i silt slag, vi anföra såsom prof: )På sjöbotten funnos de grannaste kristallslott, der de ståtligaste delfiner och tumlare bodde och till dem fick den lilla guldfisken gå och spatsera i pelargångarne och leka med de små delfinerna, när deras pappa var vid godt lynne,. — De öfrige berättelserna: Den lilla Svalan, Kamelen, Spindeltn och Perlmusslan äro hållna i samma välmenta anda. Slutligen frågar lilla Amalia, om de aldrig mer få höra några sagor? Hvarvid yttras: pKanhända, men det beror på hvad andra barn tycka om moster Ullas sagor. Vi önska förläggaren ett fördelaktigt svar från allmänheten. — Den sköna Trädgården, eller det Nödvändigaste, en; Sannsaga för Barn; med en litbografi. Denna lilla religiösa, väl skrifna barnabok gifver alltigenom många goda rid och slutar med det nödvändigaste: att tro Guds ord och lyda Honomb,. Uttrycket förekommer väl något revolutionärt i en tid, der man framför allt påstår, att man miste tro och lyda menniskostadgar; men satsen kan imedlertid, jemte sin oemotsägliga sanning, icke gerna öppet! förnekas äfven af de kaster, som i verk och gerning motarbeta den. — Svea, Folkkalender för 1847, tredj2 årgången, med bidrag af Adl., Carlen, Kullberg, Nybom, Onkel Adam m. fl. Första titelbladet prydes med Riddarholmskyrkan, och det andra med Stockholms slott, samt derr.mföre en lithografierad efterbildning af Wickenberg; herömda tafla; föreställande en fransysk bondstuga. Kalendern förskönas för öfrigt af flere andra väl gjorda lithografier och träsniit, såsom al. Borgholms och Gripsholms slott, samt af åtskilliga porträtter. De förnämsta uppsatserna utgöras af beskrifningen om Borgholms slott, ber iitelsen de Arbetslösa, och afhandlingen om Skandinavismen eller Sleswig-Holsteinska frågan, som efterföljes af en vacker sång till Dunmarks ungdom af Nybom. Det hela slutas med en nekrolog öfver Es. Tegner. — Täckast förekommer oss planchen sid. 144, :n trion, föreställande en liten flicka, en gosse och en hund. Ar porträtterna synes oss prins Oscars bist Ilyckadt. — Miniatyr-Almanach för 1847, med sex fina stålgravyrer och två lithografisrade porfrätter.. Af alla till denna jul utkomna småkalendrar intar denna utan tvifvel första rummet genom de2 nitida porträttetna, i synnerbat af pseudonymen Amanda, samt fröknarne Ulla d2 Besche och Aurora Stenbock. Maria Aurora Königsmarks och Ebba Brahes hava likhetens förtjenst. De små novellerna af M., hvilka bära till titlar de tvenne porträtterade fröknarne Stenbocks och de Besches namn, äro, sisom man kan vänta, ganska ledigt berättade; och hifva sitt intresse i det tillfälle förf. förskaffat sig, i den förra, att framställa Skördarnes och Dagen stunders skald, grefve Joh. Gabr. Oxenstjern i, cen familjekrats hos gamla riksrådinnan Gylienborg på en sätesgår rd i Södermanland; iden andra. att måla dÅ ahusokoa natten efter d — fa ERE hh ben OR RO AR — -— D — VM AA -— ng — —V