ne tumultuariske, men icke destomindre ganskal.
märkvärdige skalds sista kärlekshändelse och
död, efter en duell på Munkens källare vid
Mynigatan i Stockholm. Hr P. E. Fogelbergs
porträtt är historieradt, och åtföles aftecknin-
gar öfver hans Thor och Bilder. Mot slutet
läses en kort, men i sitt slog ryslig histori:,
kallad Utvandrarne, tydligen uppsatt i det pa-
triotiska ändamålet att afskräcka frin emigra-)
tioner till Amerika; och som för delta syltes
vinnande ljuger en semul:, som man säger, il
egen pung.
— Komisk Kalender för 1847, säges på ti-
telbladet vara utgifven al den erkö ändt minslen,
1 förening med flere små, men glada författa-
re,. Den muntra kalendern är illustrerad med
otaliga xylografiska, kemitypiska och galvano-
plastiska vignetter, culs-de-lampe, äc. åc. Öc.
Flere af dessa vigneiter hafva stort tycke af
Corsarens i Köpenhamn, hvilket linder dem till
mycken heder. I afseende på innehållet får
man tillstå, att man kanske har svårt nog att
hitta en gladlyn!are lektyr, och deri munter-
heterna hafva den goda egenskapen alt vara
osökta. Vi se, alt Götbeborgs Handels- och ;
Sjöfarts-tidningar gissa på Orvar Odd såsom !f
författare. j
J
L
!
a mm — -
— Tante Agnetas nya ÅAftonberättelser för
sina unga vänner, med tvenne lithografier.
Den första och tillika betydligaste berättelsen
är Fosterbarnen, hvilken till stil och framställ-,
ning rätt väl försvarar Tantens kända Göthe-
borgska firma. Vid Familjescenerne skidas en
vignett, hvarpå den gamla goda Agneta sjel l!
sitter i sin ländstol, omgifven afsina unga åhö-
rarinnor. En Sotarmurres egenhändiga krö-
nika är likväl den pikantaste af berättelserna i
detta häfte. Den sista: Vårlif och Vårdöd,
visar sig väl som den kortaste, men genom sin
vackra sentiment och färgrika stil tar den i
vårt tycke högra handen af sina föregående:
en Grönsiskas memotrern och Fyrväplingsbla-
det, hvilka dock äro rätt läsbara.
— Moster Ullas Sagor, berättade för de tre
syskonen Wilhelm, Adolf och Amalia, och till-
egnade alla små snälla barn. En Saga om
Guldfisken börjar samlingen. Huruvida ton-
arten icke är något eter sin tid, äfven i fråga
om barn, lemne vi derhän, och er:arenheten
upplyser det bäst. Framställningssättet höres
af följande rader, hvilka, rätt vackra i silt slag,
vi anföra såsom prof: )På sjöbotten funnos de
grannaste kristallslott, der de ståtligaste delfi-
ner och tumlare bodde och till dem fick den
lilla guldfisken gå och spatsera i pelargångarne
och leka med de små delfinerna, när deras pap-
pa var vid godt lynne,. — De öfrige berättel-
serna: Den lilla Svalan, Kamelen, Spin-
deltn och Perlmusslan äro hållna i samma
välmenta anda. Slutligen frågar lilla Amalia,
om de aldrig mer få höra några sagor? Hvar-
vid yttras: pKanhända, men det beror på hvad
andra barn tycka om moster Ullas sagor. Vi
önska förläggaren ett fördelaktigt svar från all-
mänheten.
— Den sköna Trädgården, eller det Nöd-
vändigaste, en; Sannsaga för Barn; med en li-
tbografi. Denna lilla religiösa, väl skrifna bar-
nabok gifver alltigenom många goda rid och
slutar med det nödvändigaste: att tro Guds ord
och lyda Honomb,. Uttrycket förekommer väl
något revolutionärt i en tid, der man framför
allt påstår, att man miste tro och lyda men-
niskostadgar; men satsen kan imedlertid, jemte
sin oemotsägliga sanning, icke gerna öppet! för-
nekas äfven af de kaster, som i verk och ger-
ning motarbeta den.
— Svea, Folkkalender för 1847, tredj2 år-
gången, med bidrag af Adl., Carlen, Kullberg,
Nybom, Onkel Adam m. fl. Första titelbladet
prydes med Riddarholmskyrkan, och det andra
med Stockholms slott, samt derr.mföre en li-
thografierad efterbildning af Wickenberg; he-
römda tafla; föreställande en fransysk bond-
stuga. Kalendern förskönas för öfrigt af flere
andra väl gjorda lithografier och träsniit, såsom
al. Borgholms och Gripsholms slott, samt af åt-
skilliga porträtter. De förnämsta uppsatserna
utgöras af beskrifningen om Borgholms slott,
ber iitelsen de Arbetslösa, och afhandlingen
om Skandinavismen eller Sleswig-Holsteinska
frågan, som efterföljes af en vacker sång till Dun-
marks ungdom af Nybom. Det hela slutas med
en nekrolog öfver Es. Tegner. — Täckast före-
kommer oss planchen sid. 144, :n trion, före-
ställande en liten flicka, en gosse och en hund.
Ar porträtterna synes oss prins Oscars bist
Ilyckadt.
— Miniatyr-Almanach för 1847, med sex
fina stålgravyrer och två lithografisrade por-
frätter.. Af alla till denna jul utkomna små-
kalendrar intar denna utan tvifvel första rum-
met genom de2 nitida porträttetna, i synnerbat
af pseudonymen Amanda, samt fröknarne Ulla
d2 Besche och Aurora Stenbock. Maria Aurora
Königsmarks och Ebba Brahes hava likhetens
förtjenst. De små novellerna af M., hvilka bära
till titlar de tvenne porträtterade fröknarne
Stenbocks och de Besches namn, äro, sisom man
kan vänta, ganska ledigt berättade; och hifva
sitt intresse i det tillfälle förf. förskaffat sig, i
den förra, att framställa Skördarnes och Dagen
stunders skald, grefve Joh. Gabr. Oxenstjern i,
cen familjekrats hos gamla riksrådinnan Gyl-
ienborg på en sätesgår rd i Södermanland; iden
andra. att måla dÅ ahusokoa natten efter d
— fa - ERE - hh ben OR - RO AR
— -— D
— VM
- AA -— ng — —V