timmar väntat, utan att blifva bemärkt, frågade
honom nu efter hans tankar och åsigter.
Man föreställe sig dock icke, att Jules, oak-
tadt alla dessa utmärkelser, kände sig lycklig.
Den långa overksamheten, de toma förströel-
serna, frimför allt skiljsmessan på obestämd tid
från hans älskade maka, hans beroende af ett
frunlimmers ädelmod, var för honom något så
tryckande och qvalfullt, att han endast ännu
fördrog det, för att icke bryta sitt gilna löfte.
Markisinnan de Caumartin, ehuru mycket hon
tycktes intressera s:g för honom, hade ännu
icke för hans befordran företagit något afgö-
rande steg. Han var öfvertygad, att numera
tillfälle icke kunde felas honom, att med glans
uppträda såsom lagfaren, men markisinnan ville
icke höra talas om processer och domstolssce-
ner och Zephirine log öfver den allvarsamma
juridiska togan. Han -hade nu sjelf kunnat taga
sig fram, då han fullkomligt grundat sitt infly-
tande; men han hade förbundit sig, att låta
sin beskyddarinna handla, och han kände sig
icke berättigad att utan henne göra slut på sitt
plågande tillstånd.
I en sådan sinnesstämning besökte Jules en
afton hos markisinnan en af de eceniska före-
ställningar, hvilka hon infört, och som gerna
bivistades af de älskligaste och snillrikaste frun-
timmer, äfvensom af erkändt talangfulla män.
Grefvinnan de G... och markisinnan de C...
spelade sina roller så förträffligt, att alla voro
förtjusta deraf; men Jules var så fördjupad ji
sig sjelf, att Zephirine, som flera gånger tillta-
lat honom, blef utan svar och ändligen måste
erinra honom, att det gifna stycket vore slut.
Han tycktes icke förstå henne, och då hon
fattade hans arm, följde han h nne m-ckaniskt
Henri och baron de Breteuil hade märkt ati
baronessan dAubaine förde m:d sig Jules så
som man leder -en sömngångare eller blind
Flere af sällskapet hade under tiden spridt sig
i de andra salongerna, . der man konverserade