Minna tog lampan och ville se efter d-rute. Louise höll henne fast oeh hindrad: henn2 ait så vidare, And:ligen gingo de tillsamman, men ingening styrkte, att nigon varit der — och tidvy ngsskrifvaren, som bodde i samma korridor, ippnade dörren och frågade hvad som var å färde? — Han hade ingenting hört. Barn!, ropade den gamla modren, hvilken vaknat: är Jules återkommen ? Jules hade verkligen återkommit och varit ler. Vi måste tillstå sanningen: han hade verkigen funnit sig road på operan. Den skänkte honom åter elt af de nöjen, som nästan blifvit honom fremmande. Han hade lifligt sinne och in känsla för nms:k. Man gaf Hugenotlerna. Denna stora dramatiska tonskapelse, full af bön och tårar, af wild: lidelse och ömma : känslor, med: det anest rörande språk, den skönaste musik och :en sann ng i:tramställn ngen, som: förflyttar såskådaren till16:de århundradet, jemte den fruktansvärda striden, kom honom-att helt och. håHet glömma sig sjelf och sin b lägenhet. Men, då de sista tonerna bortdogo; då det prosa ska -förhänget : föll; det :46:de århundradet borttrollades, för alt ha tigt inrymma sin plats: at del.49:de; då kände han sig åter försatt i verkligheter och tänkte-suckande på sin familj, som nu kanhända var försänkt i djupaste bekymmers. Han-hade derföre icke:förr: ledsagat baronessan . till: vagnenyän han skyndade till: gatan, Fournon. Nu först erinradechan sig, att: man iekeslick se lionom:Fan tryckte: hatten djupt öfver ögonen och din moderna drägten,: hvarutis portvakten icke : igenkände honom, lät honom passerax förser fremmande Han ilade: uppför:atrapporna dill: tredje svåningensHäl. lermnade feni springa kammardörren hönörna tillfällovRttblitva vittne till det mest rörande uppträde. Jouises ord träffade honom så d upt,