lig fångenskap, skiljsmessa från hustru och barn, arbete på trampqvarnen, ringa, ofta ganska dålig föda, 0. s. v., detta allt äger ingenting lockande; och då man betänker, att de flesta fattiga äro engelska arbetare, hvilka kanhända hela sitt lif igenom plågat sig från morgon till afton och möjligtvis blott genom ett dåligt samhällsskick, genom fabrikernas tillfälliga stillastående blifvit brödlösa, då måste man tillstå, att det utvisar en stor hjertlöshet om dylika olyckliga sedermera hånas genom arbetshus af ofvan anförda slag. Men derom var det icke fråga vid fattiglagens antagande; hufvudsaken var, att fattigtaxorna för framtiden blefvo mindre, och detta lyckades äfven; ty om man jemför Poor Rates för åren 1834 och 4837, finner man, att under dessa tre åren utlagorna till förmån för de betalande minskades 26 ?, procent. Agitationen emot lagen har imedlertid sedermera icke upphört och med obeveklig stränghet fortfar man ännu i dag att bringa i dagen hvarje faktum, som kan öfvertyga upphofsmännen till Amendementbillen om grymheten i den nya inrättningen. Det är för vidlyftigt att här ingå i en redogörelse för hela denna strid; framför alla har The Timcs, deri utmärkt sig och sedan sju år har denna tidning icke låtit något tillfälle gå förbi, utan att bringa å bane förslag till förändring i det närvarande fattigväsendet. De sednaste tilldragelserna i ett fattighus hafva äfven gifvit nämnde tidning ett nytt tillfälle till uttalande af sin förkastelsedom öfver detta system. En artikel i The Times af d. 6 Mars 1846 lemnar en kort skildring af denna tilldragelse: Midt under den allmänna prosperiteten,, yttrar tidningen, just i ett ögonblick då tillfälligtvis. alla partierna äro eniga och landet fiödar öfver af rikedom och företagslusta, afslöjar sig plötsligt för våra ögon en seen af fasa, utan någon jemförelse henmma eller i främmande länder, och tillräckligt att kasta en skugga öfver allt hvad vi njutit, och ännu mer öfver allt hvad vi hoppas. Ett arbetshus har bliS vit upptäckt, hvars innevånare, under det de förrätta det mödosammaste af alla arbeten, äro så eländigt och jemmerligt födda, att många af dem hafva för daglig vana att suga det ruttna köttet af benen, man gifvit dem att förmala, och girigt afgnaga de svarta, variga fibrerna. En pinande, onaturlig hunger gör det halfruttna smakligt och drifver de arma olyckliga varelserna att slåss och bestjäla hvarandra på en afskyvärd spis, som hundarne icke ens skulle vilja vidröra. Hästkött och knotor ur den angränsande afdragaregropen, som hundarne redan afgnagit, till dess de icke ville äta något vidare, och som derefter under hela månaders tid legat uppkastadt i hög, till dess det öfvergått i en förruttnad massa, transporterades till föreningens arbetshus, uppfyllande luften med stank till den grad, att, såsom man försäkrat oss, de vid denna gata boende personer måst tillsluta sina dörrar, då den afskyvärda transporten passerade förbi. Dessa hästben kastades sedan i hög med stora foror af menniskoben, upphemtade ur en angränsande kyrkogård, hvars trånga utrymme ännu mer måste inskränkas för att lemna rum för grunden till en kyrka. De olycklige, hvilka skulle bearbeta denna afskräckande massa, öfverlefvorna från kyrkogården och asgropen, voro så plågade af hungern, så förvildade genom deras ställning, att de, i stället att vämjas vid materialet för deras arbete, föllo öfver detsamma för att mätta sig dermed, att då de bland benen händelsevis funno ett, som fordom innehållit märg, de begynte ett slagsmål derom, döljde benet och i hemlighet förtärde. dess innehåll. Och det är icke brottslingar, icke ens för -brott misstänkte personer, vi här tala om; detär endast olycklige, ibland hvilka till och med finnas de, som en gång. varit gynnade af lyckan. Det hus, hvarest dylika saker inträffa, är nybygdt, upprättadt under en ny lag, ett nytt energiskt system. Hufvudföreståndarne äro embetsmän, hvilka stå i närmaste förbindelse till drottningens regering och särdeles till inrikes-ministern.. Den mera omedelbara förvaltningen består af ett förvaltningsråd af församlingarna, af prester och rika arrendatorer. Detta faktum är också icke det enda, som kommit i dagen rörande detta arbetshus; de af den allmänna välgörenheten understödda äro på en gång uthungrade och förderfvade, och om man blott vill sätta tro till tiondedelen af vittnenas :utsago, så innehåller arbetshusets förvaltare ömsom. lifsmedlen, för att derpå göra en egen god vinst, och ömsom slösar han med dem, för att främja en usel lusta, 0. s8. V. Vi afbryta här; vi förmoda, att detta prof, hemtadt ur en af yverldens första tidningar, är tillräckligt för att illustrera de engelska fattighusen. Sedan detta skett och hela England blifvit gjordt uppmärksamt på dessa rysligheter, så reste sig äfven, jemte den outtröttlige Times,, flera andra autboriteter, och. allt ifrån. sistl. Mars. månad har ingen. vecka förflutit, utan att man funnit nya bevis på