skar liggaren — skall du ock älska förbrylaren?, — och då dervid mini tårar och kyssar tillslöto hans mun, var det icke ett medgi vande, en uppmuntran till allt? O! om min Jules icke är oskyldig, så har jag förledt honom till det onda.n Den arma höll händerna för ögonen och gret bittert. Det är att qvälja sig onödigtvis, Louisex, sade Minna. Du tror att Jules sändt oss guldet och att han derföre störtat sig i förderf Men jag påstår, att det icke är iråin honoms Hvarföre nämner han icke ett enda ord derom i sit bref? — Och om detta bref icke gifver dig tillräcklig tröst, älskade syster, böra modrens ord göra det: Gud skall välsigna hans bemödanden! Äfven sade mig portvakten; att betjenten, som aflemnade brefvet, var densamme, som för några dagar sedan hitbragte ett paket.n Jo, plinboken! Skulle väl hjelpen komma ifr.n baronn? IHastigt höll hon inne och såg sig omkring förskr?ckt. Hörde du, Minna ? Hvad skulle jag höra?, pEtt. sakta snyftande — nu hörer jag det åter. vÅh, det är endast vår mor, som sofver! — Kom och. begif dig till-hvila: — Hvarför2 skall du nu:så arbetacoch vaka; då vi på länge ekt kunna befara nn gon brist?,: : vAcky, det skänker: en mor. så stor gläd:e; att sjelf få lägga hand vid. sitt barns.första kläder! Ack, den-ende; som: kunde be gripa min Hycka är jeke mer härlotn , HEAT Åter förskräcktes den unga frun. 3 pDeb, vary :-som:hade; man -nämt-mit: nanin! Tyst; helt saktak— O, Gud! måttes det icke svara ett förebud till hans död: — ulan; bu kallat Mig edwaimo der sva fbr. I Darrande s önk hon ned på sin stol.