Sr rn ——L NA
Iga eller intet; ty så snart de till arbete tvin-
Igade individerna å ena sidan mnskat antalet
af lösdrifvarn , så ökades å andra sidan likti-
digt antalet ar de olyckliga arbetare, hvilka ge-
nom konkurrensen af denna plötsligt i arbets-
täflan inkastade menniskoklass beröfvades an-
lingen hälten af eller hela arbetsförtjensten.
Pattigdon..n hos en stor del a befolkningen,
(ehuru uppkomm.n på olika sätt, förblef likväl
till sin cgeniliga betydelse städse den amma.
Under drottning Elisabeths tid, di knappast
någo. år förflöt utan att å:minston: nigra hun-
idrade lösdriivare slutade sitt Hifi galgen, tyck-
tes man slutligen inse, att alla de tilltagand:
oligenhe erna icke kunde himmas ensamt ge-
nom vild, och då man för tillfillet icke kände
någon bättre utväg, så beslöts det att erkänn:
denna, nu en gng verkligen existerande, syss-
Jolösa, obemedlade, öfverflödiga moenniskoklass
och underhålla den på hela samhällets be
kostn:d.
Detta skedd2 gnom Elisabeth; 43:e Akt, til
följe hvaraf kommunal-utskotten skulle upprätt:
len taxa för de fattiges understöd inom hvarje
distrikt, hvarvid man följde den grundsatsen,
latt blott de, som voro oförmögne till arbete.
Iskulle erhålla direkta almosor, men de arbets-
före deremot sys elsättning. Af redan anförde
grunder kunde imedlertid denna sista klausul
icke komma till någon egentuig verkställighet,
och resultatet a! donna akt, likasom alla sed-
nare tillägg, giek dock slutligen derpa ut, ati
man inom kommunerna hvarje vecka utbetala-
de till kommunans fattige en summa i kontanta
penningar. Härmed tycktes för tillfället all nöd
vara afhjelpt, och gladt sjungo de fattige:
Hang sorrow! and cast away care!
The parish is bound to feed us.
Och onekligen har också det beskedliga sam-
hället nödgats föda sina fatig., så alt detslu:-
ligen ble! ett bruk, att ur fattigkassan betala
arbetarne fullt ut deras obetydliga löner eler
dagspenningar, och en år 1843 anställd under-
sökning visade, att a! 8,870,000 invånar2 i Enz-
land och Wales erhöllo icke mindre än 1,234,000
person:r understöd a: det allmänna, och såle-
des 1e de nära sjundedelen i mer eller mindre
mån af den öfriga befolkningens almosor.
Om mean imedlertid genomgår engelska fat-
ligväsende!s statistik, :å finner man att antalet
af person2r, som njöto undertsöd, under de si-
sta 440 åren före afskaffandet af den gamla
fattiglagen, icke lörökades i förhållande till in-
vånarnes tillvexande antal, och att denna pro-
portion i allmänhet fortfar att vara som 4 till 9.
Man kunde i anledning häraf falla på den
tankan, att faltigdomen inom land:t bibehöll sig
på samma ståndpunkt och att det eviga ropet,
utt eländet inom Storbritannien antog en mer
och mer gigantisk gestalt, måtte v.ra något öf-
verdrifvet. Men en blick på tabellen ö!ver de
årlgen för fattigväsendet utgina summorna vi-
sar likväl genast, att det sednir2 förhållandet
verkligen egde rum. Ty under det att summ.n
af befolkningen och antalet affattige, som njöto
understöd intill år 4834, inom en viss tidrymd
på en och savirne gång blott fördubblades, så
ökade sig summan af faltigtaxorna vid samma
tid åtta gånger.
Det är således klart, att eländet i England,
om man så får säga, väl icke ökat sig på ett
qvantitati t, men deremot på ett qvalitatift sätt;
alt väl icke antalet af nödställde personer ökat
sig, men deremot dessa personers nöd och elinde
med hvarje år tilltagit, och detta till don grad,
alt det blott fördubblade antalet af nödstiällde,
som redan är sagdt, fordrade en åtta gånger
större fattigfond.
Här är icke stället att söka utforska alla or-
sakerna till de ta ökade elände; måhända har
också här och der blott! en öfverdri!ven välgö-
renhit hos d:t understödjande kommunal-ut-
skottet, eller de kostnader, som blefvo följden af
det täta experimenterande med under; ödnings-
systemer, eller slutligen olyckorna af ett långt
krig varit orsaken till de ständigt stigande fat-
ligtaxorna. Men det faller hvar och en ovil-
korligen i ögonen, alt den enda hufvudor:aken
ill detta fenomen står att söka endast i imdus
EAP N IEA TTT IPA TNT TITTAT AAGE